Sedan ett antal år tillbaka har skolbibliotekariens uppdrag förändrats. Enligt nya skrivningar i skollagen och läroplanerna ska skolbibliotekarien vara en medpedagog och arbeta tillsammans med lärare för att öka elevernas måluppfyllelse. 

Men hur kan samarbeten mellan skolbibliotekarien och lärarna utformas i praktiken? Vilka är framgångsfaktorerna?

Sofia Malmberg har lång erfarenhet av att arbeta som skolbibliotekarie och skolbibliotekssamordnare. Hon är i dag föreläsare och författare och verksam på företaget BTJ, Bibliotekstjänst, där hon arbetar som produktägare för skol­biblio­teks­­tjänster. 

Enligt henne finns det stora vinster med att skolan integrerar skolbiblioteket i den pedagogiska verksamheten. Många skolor står i dag inför stora utmaningar, med elever som inte når målen. Då måste skolledningen använda alla resurser på ett klokt sätt, menar hon. 

– Rektorer som anställer skolbibliotekarier och ger dessa ett pedagogiskt uppdrag att arbeta tillsammans med lärarna i undervisningen ser relativt omgående hur det främjar eleverna. Effekten är väldigt tydlig, säger hon.

Skolbibliotekarier har en annan professionell bakgrund än lärare och kan därför bidra med andra erfarenheter och perspektiv i det pedagogiska arbetet, menar Sofia Malmberg. Förutom välgrundade kunskaper inom barn- och ungdomslitteratur har skolbibliotekarien ofta större möjligheter än lärarna att hålla sig uppdaterad inom källkritik och informationssökning, det man brukar kalla MIK (medie- och informationskunnighet).

Dessutom har skolbibliotekarien en friare roll på skolan genom att inte sätta betyg eller vara knuten till ett visst ämne.

– Om man har ett välfungerande skolbibliotek som jobbar nära eleverna byggs det upp en relation mellan elever och bibliotekarie. Skolbibliotekarien blir en vuxen som eleverna kan söka upp i andra sammanhang, som har tid att lyssna och samtala och som inte bedömer eller betygssätter. 

Ytterst är det rektor som ansvarar för att det finns förutsättningar för samverkan mellan skolbibliotekarien och lärarna på skolan. Det kan inte vara upp till en enskild skolbibliotekarie att på egen hand initiera den här typen av utvecklingsarbete, menar Sofia Malmberg.

– Rektorn måste tydliggöra att skolbiblioteket är mer än en utlåningsfunktion. Ett sätt att frigöra tid för skolbibliotekarien kan vara att låta en assistent eller någon annan vuxen hjälpa till med att ställa upp böcker i hyllorna och bemanna biblioteket. Eleverna kan också få lära sig hur de lånar och lämnar tillbaka böcker på egen hand. 

För att få till meningsfulla samarbeten på skolan behöver skolbibliotekarien samtidigt vara en drivande kraft som ser möjligheter – som vågar ta plats och ”är på tårna”.

– Som skolbibliotekarie behöver jag finnas på platser där lärare finns. Jag behöver vara med på rasterna, fika med lärarna och se till jag får vara med i arbetslagen. Det gör att jag får inblick i vad som är på gång och vilka utmaningar lärarna brottas med, säger Sofia Malmberg. 

Dessutom behöver skolbibliotekarien ha kunskaper om läroplanen. Han eller hon behöver känna till vilka mål som finns och vilka kunskaper och kompetenser elevernas förväntas utveckla i de olika ämnena.

– Då blir det enklare för mig att se hur jag på bästa sätt kan bidra och stötta lärarna i undervisningen.

För en skolbibliotekarie kan det även vara lättare än för enskilda lärare att se var de olika ämnena överlappar varandra, menar Sofia Malmberg. Medan lärare av naturliga skäl är upptagna av sina ämnen, kan skolbibliotekarien ta ett större ansvar för att identifiera ämnes­övergripande möjligheter. 

När Sofia Malmberg arbetade som skolbibliotekarie besökte hon alla ämneslag och såg att det fanns frågor som alla lärare brottades med, oavsett ämne. En sådan fråga rörde hur man kan få in källkritiska perspektiv i undervisningen. 

– Här såg jag en möjlighet att hjälpa lärarna och vara en del av lösningen. Jag antog rollen som projektledare och utformade upplägg där jag och lärarna bidrog med våra respektive kompetenser. Jag bokade in möten och såg till att arbetet gick framåt, berättar hon.

En kvalitetsgranskning som Skolinspektionen gjorde 2018 visar att det främst är svensklärare som använder skolbibliotekets resurser. Att involvera lärare i flera olika ämnen i samarbeten med skolbiblioteket är därför angeläget, konstaterar Sofia Malmberg. Språket är bärande i alla ämnen, och elever arbetar med texter, källkritik och informationssökning i många olika sammanhang. Även bilder är tacksamma att arbeta med. 

– Ett roligt samarbete som jag hade var med lärarna i hem- och konsumentkunskap, SO och bild. Vi jobbade med reklam av olika slag. Vi pratade om skillnaden mellan artikel- och reklamtext, där gränsen har blivit alltmer flytande. Vi diskuterade även hur reklam utformas till olika målgrupper och om hur man använder text, bild, färger och humor beroende på vilken målgrupp man vänder sig till. 

– Det blev väldigt bra samtal som också hade relevans för elevernas vardag, där eleverna möter reklam hela tiden.

För att undvika missförstånd är det viktigt att skolbibliotekarien och lärarna hittar tid för gemensam planering och pratar ihop sig kring mål och metod. Sofia Malmberg tar arbetet med skönlitteratur som exempel, där skolbibliotekarien och svenskläraren delvis kan ha olika syn på vad syftet är med läsningen.

– Skolbibliotekarien kan i högre utsträckning vilja främja den fria läsningen, läslusten och upplevelsen, medan läraren har ett uppdrag med koppling till betyg och bedömning. Här kan det vara bra att de som deltar i samarbetet hittar en samsyn och tillsammans enas om var tyngdvikten i arbetet ska ligga just den här gången.

Missförstånd kan också uppstå om de olika yrkesgrupperna inte fullt ut förstår varandras kompetenser – framför allt om det här sättet att arbeta är nytt på skolan. Att öppna sitt klassrum för en annan yrkesgrupp kan vara känsligt för vissa lärare, säger Sofia Malmberg. 

– För skolbibliotekarien är det därför viktigt att betona att deras närvaro i klassrummet inte är ett ifrågasättande av lärarens kompetens. Tvärtom är en framgångsfaktor just att de olika yrkesgrupperna bidrar med olika kompetenser.  

I slutändan vill ju skolbibliotekarien och lärarna samma sak, slår Sofia Malmberg fast – att eleverna ska nå så långt de kan utifrån sina förutsättningar.