Jonna Bruce är på väg till treornas bibliotekslektion. Innanför klassrumsdörren möts hon av kramar.

– Kommer ni ihåg vad vi gjorde förra veckan? frågar hon eleverna.

– Vi gjorde genre, säger 9-åriga Hanna.

– Snyggt! Vad bra att du kan det ordet, svarar Jonna Bruce.

De fjorton eleverna i klassen bubblar av tankar och frågor. De pratar och skriver obehindrat på svenska, trots att alla har ett annat modersmål.

– Det är en jätteskillnad från när eleverna börjar hos oss i förskoleklass. Merparten av barnen brukar inte förstå svenska när de börjar skolan och många kan inte ens säga sitt namn på svenska. Då är det en utmaning att hitta rätt språklig nivå, säger Jonna Bruce efter lektionen.

Hon började arbeta på Hammarkullsskolan 2021. Under anställningsintervjun gjorde biträdande rektorn Linnéa Lindquist klart att de inte sökte en skolbibliotekarie som ägnade sin huvudsakliga tid till att låna ut böcker.

– Vi hade en samsyn kring skolbibliotekariens roll och hur viktigt läsande är för alla ämnen i skolan. Jag behövde ingen betänketid utan tackade ja till jobbet direkt! minns Jonna Bruce i dag.

 Det är inte jättevanligt att skolor satsar på en heltidsanställd bibliotekarie, i synnerhet inte om det är en liten skola som Hammarkullsskolan med drygt 200 elever. Här är ”bibliotek” ett ämne bland andra på skolschemat. Jonna Bruce har femton schemalagda lektioner i veckan, en lektion per vecka och klass. I arbetet ingår också möten med varje arbetslag en gång i månaden, att hålla i lästräningsgrupper, planera lektioner och ha låne- eller rastöppet bibliotek.

– Jag tror att många elever upplever mig och skolbiblioteket som en frizon. Som skolbibliotekarie behöver jag inte bedöma deras prestationer. Här kan de prata med mig om saker som de kanske inte vill ta upp hemma eller med sin lärare. Den sociala aspekten i yrket är jätteviktig.

Det är ingen slump att Jonna Bruce har sökt sig till en skola i ett område med låg socioekonomisk status.

– Här växer många barn upp med föräldrar som inte läser böcker för dem, inte för att föräldrarna inte vill utan för att när man bor trångt och har många barn så är inte högläsning det första som prioriteras. En del barn har kanske inte ens hållit i en bok när de kommer till oss. 

Hon märker att hennes elever på Hammarkullsskolan har ett stort sug efter att läsa. De är nyfikna på böcker, vill låna och skolbiblioteket är välbesökt under öppettiderna. 

– Många barn kan tro att det är kört när de växer upp i ett område som Hammarkullen. Men jag vill visa dem att det inte är så. De har möjligtvis lite mer uppförsbacke. Jag känner att jag gör skillnad här och jag vet hur viktig skolan kan vara för ett vilset barn.

Jonna Bruce berättar om att hon själv har haft en tuff uppväxt. Hon växte upp i en miljö som var bristfällig både fysiskt och psykiskt. När hon var elva år dog hennes mamma och kort tid därefter även hennes pappa. Under tonåren bodde hon i flera fosterhem som alla präglades av missbruk.

–  En höjdpunkt i mitt liv var när jag började i skolan. Jag tror bokstavligen inte att jag hade överlevt utan skolan och de fantastiska lärare som verkligen såg mig och fick mig att blomma ut.

 Hon ser den tuffa uppväxten som en stark drivkraft i sitt arbete som skolbibliotekarie i Hammarkullen – tillsammans med kärleken till läsning. Hon har läst ungdoms- och vuxenböcker sedan hon var liten. Hennes mamma arbetade innan hon gick bort som universitetsbibliotekarie och Jonna Bruce följde ofta med henne till biblioteket.

– Jag hoppade över barnböcker och började läsa vuxenböcker direkt. Jag behövde skaffa ett språk för att förstå mig på vuxenvärlden och hantera situationen som jag levde i. 

Men det var inte självklart att utbilda sig till skolbibliotekarie. Efter gymnasiet arbetade hon med försäljning och marknadsföring och trivdes med det. Som rekryteringsansvarig på ett bemanningsföretag gick hon in i väggen hösten 2015 och blev långtidssjukskriven.

– Jag hamnade i en livskris och fick tid att stanna upp. Jag kände att allt jag gjorde var meningslöst och började söka efter något som kändes mer viktigt. Först visste jag inte vad det kunde vara. Jag började läsa litteraturvetenskap bara för att jag ville och utan att ha någon vidare plan.

 Att studera litteratur passade henne. Hon tog en filosofie kandidatexamen och började fundera på nästa steg. Det blev en master i biblioteks- och informationsvetenskap.

– Jag visste redan från första dagen på utbildningen att jag ville bli skolbibliotekarie. Folkbiblioteken är viktiga, men där når man bara de människor som ändå söker sig dit. Jag ville nå ut till alla elever, det är det mest demokratiska sättet att sprida läsningen på.

I sin masteruppsats skrev Jonna Bruce bland annat om hur det kan uppstå konkurrens mellan skolbibliotekarier och lärare. Till exempel att lärare inte tycker att någon annan ska komma och säga vad eleverna ska läsa eller varför det avsätts tid i skolbiblioteket när det finns så mycket annat som ska göras. För att motverka att den situationen skulle uppstå när hon började sitt arbete på Hammarkullsskolan samlade hon skolans lärare och fritidspersonal under en studiedag. Hon berättade om vad hon kunde och ville göra som bibliotekarie.

– Att vara tydlig med min roll gjorde att jag kunde starta upp ett bra samarbete. Jag arbetar inte med den tekniska inlärningen av läsning, det är lärarnas område. Men jag berättade om hur jag kunde komplettera undervisningen med andra delar som till exempel källkritik och informationssökning, samtal om värdegrund, skapa läsengagemang eller ta fram bokval för olika teman.

 Jonna Bruce säger att hon alltid försöker möta eleverna där de är. Det gäller att hitta ett språk som kan nå dem. Ibland förvandlar hon en del av biblioteket till en sagovärld med levande ljus och ljud av porlande vatten för att väcka fler sinnen. 

– Jag kan klä ut mig och komma in som en bokkaraktär eller låta barnen själva använda klippfigurer eller dockor för att gestalta en berättelse. Ibland sjunger vi om det vi läser.

 Under det här läsåret bjuder Jonna Bruce in en författare till varje klass. Författarbesöken finansieras med prispengar som hon fick när hon tilldelades Svenska Akademiens bibliotekariepris i höstas. 

– Jag vill ge eleverna olika möten med litteratur och att böckerna ska hjälpa dem att förstå sig själva och samhället.

I dag har Jonna Bruce en självklar pedagogisk funktion på skolan. Hon hoppas och tror att lärarna och hennes samarbete kring läsfrämjandeinsatser har bidragit till att omkring 90 procent av eleverna i årskurs 3 får godkänt på de nationella proven i svenska. Detta trots att de flesta elever på skolan har ett annat modersmål.

– Det är ett kvitto på att något som vi gör är rätt! Sedan är det svårt att mäta exakt vad det är som ger resultat.

 Från och med 2025 kommer det att vara lag på att alla skolor i Sverige ska ha bemannade skolbibliotek. Jonna Bruce välkomnar förändringen. Men hon anser att det är viktigt att beslutsfattare och skolledare sätter sig in i hur verksamheten ska organiseras.

– Bara för att en skola har en bibliotekarie är det inte säkert att det fungerar på ett bra sätt. Min erfarenhet är att den enskilda skolbibliotekarien behöver ha mycket eget driv och att ledningen ofta inte har krattat särskilt mycket för verksamheten.

Efter intervjun med Grundskoletidningen ska Jonna Bruce i väg på releasefest för sin nya bok som hon skrivit tillsammans med skolans biträdande rektor Linnéa Lindquist. Boken handlar om vad som kan hända om skolorna vågar satsa på att anställa skolbibliotekarier. Och att det gör skillnad.

– Det pratas mycket i samhället och bland politiker om att vi har en läskris. På Hammarkullsskolan omges eleverna av litteratur. Jag vill ropa högt till politikerna: ”Vadå läskris? Kom hit och titta!”

För Jonna Bruce blev böcker tidigt livsviktiga för att klara av en tuff uppväxt. 

Klass 3A har bibliotekskunskap och Jonna Bruce peppar eleverna att rita bilder till texter. 

Prev

Next