Du har just kommit ut med boken Undervisa för framtiden – med hållbar utveckling i fokus. Vad hoppas du att den ska bidra till?

– Att kicka i gång fler skolor i arbetet med lärande för hållbar utveckling. Att man förstår att det handlar om människor och mående, inte bara miljön. Det är inte skambeläggning som är syftet, utan jag vill se hur vi konstruktivt kan få in klimatfrågorna i undervisningen.

Hållbarhetsfrågor ska genomsyra hela skolans undervisning. Hur?

– På systematisk nivå handlar det om att se över lärares områdesplaneringar. Alla gör ju sådana planeringar, så om man får in hållbarhetsperspektiven där borde det hända något.

”Hållbar utveckling hinns inte med i undervisningen”, skriver du. Är det så?

– Naturskyddsföreningen gör granskningar av hur det går med lärande för hållbar utveckling i skolan. Det finns eldsjälar som driver det, men det är inte i gång systematiskt på nationell nivå. Jag har också hört lärare säga ”Det hanns inte med, det låg sist i boken”. Men frågan är för viktig för att slarvas bort.

Hur kan man ändra på det?

– Problemen verkar ligga hos huvudmän och rektorer. Grundskolan är en trång sektor, att få in något nytt kräver strategi, engagemang och tanke. Jag föreslår en modell som jag kallar asterisken (se faktaruta). Den kan lärare använda i sin områdesplanering för att reflektera över sex olika hållbarhetsperspektiv. Om jag var rektor skulle jag uppmana mina lärare att använda asterisken minst en gång under terminen.

Du ger ”nycklarna till att ta sig an vår tids största samhällsutmaning”. Vilka är de nycklarna?

– Det handlar om att titta på drivkrafterna, både de inre och de yttre. I skolan är det mycket fokus på yttre drivkrafter, som betyg och frånvaro. Vi borde bli bättre på att se vad som driver motivation inifrån, som syfte, tillhörighet och självständighet. Du behöver veta var du kommer ifrån och vart du är på väg. I asterisken beskrivs det som att titta både bakåt och framåt.

– Det är också viktigt att bemästra det man gör. Men eleverna kan ofta ha svårt att bemästra olika ämnen. Vi behöver skapa en helare undervisning så att eleverna mår bättre. Läser man läroplanen ska vi hjälpa människor att bli bra medborgare.

Hur skapar man agens, det vill säga drivkraft och en känsla av att kunna vara med och påverka, hos eleverna?

– Elever ska inte korvstoppas med elände, då får de ångest. Men handlingskraft ger hopp. Det handlar om att ha två tankar i huvudet samtidigt. Det ser inte så bra ut för planeten, men vi behöver samtidigt vara hoppfulla. Vi behöver mer av det i skolan.

Kan du ge något exempel?

– Vi sökte tillstånd för att plantera några träd i en park. ”Va, ska vi skriva brev till tekniska nämnden?” sa eleverna, men det ökade meningsfullheten. Och träden står där nu. När människor går samman och gör något meningsfullt skapar det bra mående. Och en bättre värld.

Boken består av två delar, en känslomässig och en faktabaserad, att utgå från i undervisningen. Vad tar du upp där?

– Del ett är mer allmänmänsklig och reflekterande. Vad rör sig i ditt inre som lärare? Testa meditation eller analysera hur ofta du skrattar! Hitta sedan en metod för att skratta mer. I del två är det mer av ”Kavla upp ärmarna, nu kör vi”. Där ger jag konkreta förslag på lektioner och visar hur man kan använda asterisken i områdesplaneringar.

Hur ska lärare orka ta till sig ännu en bok om ett viktigt ämne?

– Ta boken på allvar, men ta inte i för mycket! Gör någonting i stället för att känna att det är för stort för att göra något alls. Fundera på hur du i den slitiga lärarvardagen kan hitta gnistan varje dag – den sprider sig. Det finns mycket glädje i skolan, men vi behöver mer av det.