Ungefär ett halvår – så lång tid brukar det ta att skapa ett tryggt klassrumsklimat i en ny klass. Det säger Anneli Hernvald, lärare i matematik, NO och teknik på Västbergaskolan i södra Stockholm. Ett tryggt klimat är samtidigt grunden för en undervisning som utvecklar elevernas förmåga att resonera om matematiska frågeställningar och problem. Därför behöver man som lärare lägga mycket tid på det, konstaterar hon.

– För att eleverna ska våga samtala i klassrummet måste de känna tillit till sina klasskompisar och inte vara rädda för att säga något som kan vara fel.

Med inspiration från Singaporemodellen använder hon ofta öppna, utforskande uppgifter som eleverna får samtala om i mindre grupper. Genom att de ständigt byter grupper lär eleverna känna varandra samtidigt som de introduceras till samtalet som metod.

– I små grupper får alla komma till tals. Att dessutom ha ett lite högre tempo i undervisningen kan också bidra till interaktionen. Om eleverna har begränsad tid måste de komma i gång snabbt och det blir kortare startsträckor. 

 Att utgå från öppna, utforskande uppgifter ser hon som en framgångsfaktor för att få eleverna att engagera sig. Uppgifterna fungerar särskilt bra i inledningen av ett moment, men kan även användas som inslag under arbetets gång för att utmana elevernas tänkande.

– När eleverna arbetar med utforskande uppgifter handlar det inte om att de ska komma fram till den enda och rätta lösningen. Fokuset ligger på resonemanget snarare än svaret. Alla i gruppen behövs för att de ska komma på så många olika alternativ som möjligt, och alla kan bidra med sina erfarenheter. 

Hur eleverna sitter är också viktigt. Alla ska ha ögonkontakt med varandra och de får gärna ha ett papper framför sig som alla antecknar på.

 – Att låta gruppen ha ett gemensamt dokument kan vara ett enkelt sätt att göra att alla blir delaktiga, säger hon.

Medan eleverna samtalar i grupperna går Anneli Hernvald runt och lyssnar. 

– När jag tar del av gruppernas resonemang får jag värdefull information om hur eleverna närmar sig problemet. Det gör också att jag kan fånga in vilka de matematiska fallgroparna och kritiska punkterna är.

När eleverna samtalat en stund får de presentera sina lösningar för varandra i helklass. Grupperna kan till exempel få gå fram och skriva sina förslag på tavlan eller berätta för övriga klassen medan Anneli Hernvald antecknar. Under helklassamtalet försöker hon tänka på att ge positiv återkoppling och inte värdera lösningarna. I stället använder hon följdfrågor för att fördjupa diskussionen, men också som ett sätt att styra samtalet i en viss riktning.

– Som lärare har jag ju ett mål med lektionen. Genom att ställa olika följdfrågor kan jag smalna av diskussionen och leda den åt ett visst håll. Att ställa bra och relevanta följdfrågor är samtidigt en konst. Jag har arbetat i många år och känner fortfarande att jag utvecklas och hela tiden lär mig nya saker. 

Vilka är de största fördelarna med att eleverna får samtala?

– Att de blir varandras resurser och får ta del av många olika lösningsförslag. Det bidrar till att utveckla deras matematiska tänkande. Samtidigt är dialog en av flera metoder i matematikundervisningen. Eleverna behöver också få tid för att öva och nöta.