När en kris slår till är det för sent att börja förbereda sig. Den trygghet som är så viktig i en krissituation grundläggs i vardagen – i relationer, rutiner och samtal.

Den senaste tidens händelser har visat att kriser i skolan kan ta många former. Samtidigt har lagstiftningen skärpts. Numera kräver skollagen att alla skolor har en beredskapsplan för allvarliga våldssituationer. Men i mötet med det oförutsägbara är det inte bara planen i sig som är avgörande, utan hur väl den är förankrad i verksamheten. Det handlar om att öva, inte bara brandlarm, utan också på att möta hotfulla vårdnadshavare, kommunicera under stress och hantera den oro som uppstår i efterdyningarna.

I detta nummer möter du exempel på skolor som tar beredskap på allvar. På Liljeskolan i Trelleborg används larmappar, övningar för pågående dödligt våld och till och med undervisning utan el och vatten. Rektorn Magnus Wikström påminner om att relationer är grunden: eleverna behöver veta vilka vuxna de kan lita på. Även Djeno Mahic, rektor under attacken mot Kronan, framhåller att det inte räcker med planer. Det krävs ett närvarande ledarskap och ett arbetslag som håller ihop.

Krisberedskap är alltså inte bara en fråga om dokument och riktlinjer. Det är i hög grad relationellt. En stark gemenskap i kollegiet, fungerande kommunikationsvägar, och en kultur där vi vågar tala om det svåra. Det är det som avgör hur vi klarar av det oväntade. Det gäller både det lilla, en elev som blir allvarligt sjuk, och det stora som våldsamma händelser på skolan.

Att bygga motståndskraft hos både elever som vuxna är vår gemensamma uppgift. Vi gör det genom planering och rutiner, men framför allt genom relationer och förtroende.