Elevfrånvaro är ett stort problem i skolan i dag. Samtidigt är kunskapen om omfattningen av frånvaron bristfällig. Det konstaterade regeringen i ett pressmeddelande i december förra året och gav Skolverket i uppdrag att genomföra en kartläggning av elevfrånvaron i de obligatoriska skolformerna. Syftet är att ta reda på vad som har hänt sedan myndighetens senaste kartläggning 2019–2020. Många tecken tyder på att skolfrånvaron har ökat sedan dess men inga säkra siffror finns. 

Skolminister Lotta Edholm (L) motiverar behovet av en ny nationell kartläggning med att elever som är frånvarande från skolan löper stor risk att inte uppnå målen för utbildningen. Samtidigt som det också är känt att det finns kopplingar mellan skolfrånvaro och framtida arbetslöshet samt psykisk ohälsa. 

Ett av problemen för såväl politiker som forskare och praktiker som vill arbeta för att minska frånvaron är att inga årliga nationella mätningar görs. Att Sverige saknar en nationell definition av begreppet problematisk skolfrånvaro gör inte saken lättare. Det är upp till rektorn på varje enskild skola att avgöra om en elevs frånvaro är giltig eller ogiltig, och om den ska betraktas som problematisk eller inte. 

Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag som kan möjliggöra inrättandet av ett nationellt frånvaroregister för grundskolan och motsvarande skolformer, samt eventuellt även för gymnasieskolan. Uppdraget ingår i en bredare utredning som går ut på att föreslå åtgärder för att varaktigt stärka tryggheten och studieron i skolan.

Både Skolverket och den särskilda utredaren ska redovisa sina uppdrag i december i år. 

Enligt Skolverkets senaste kartläggning, som byggde på en enkät som skickades till skolans samtliga huvudmän, var cirka 4 procent av eleverna i grundskolan och förskoleklass ogiltigt frånvarande minst 5 procent av höstterminen 2020. Cirka 25 procent av eleverna hade en total frånvaro, det vill säga summan av giltig och ogiltig frånvaro, på minst 15 procent. 

Eftersom frånvarosiffrorna hösten 2020 kan ha påverkats av covid-19-pandemin gjordes en jämförelse med höstterminen 2019. Resultatet visade att det då var betydligt färre elever, cirka 14 procent, som hade en total frånvaro på minst 15 procent. Den ogiltiga frånvaron låg dock kvar på samma nivå som 2020. Och även om den totala frånvaron var betydligt lägre hösten 2019 än hösten 2020 var ändå, enligt Skolverkets beräkningar, en av tio elever i förskoleklass och en av fyra elever i årskurs 9 från­varande drygt två skolveckor – eller mer – höstterminen 2019.

Aggie Öhman är grundare av den ideella föreningen Prestationsprinsen och arbetar med problematisk skolfrånvaro i skolor, hos huvudmän och med föräldrar. Hon är positiv till att regeringen vill börja samla in statistik över skolfrånvaro men tycker att sammanhanget känns oroande. 

– Det oroar mig att utredningen av ett nationellt frånvaroregister är en del av en utredning om ordning och reda. För skolfrånvaro handlar inte alls om det, säger hon.

En annan sak som oroar henne är att man vill kalla insamlingen av statistik över skolfrånvaro för ett nationellt frånvaroregister.

– Det är jättedumt. Det låter som ett brottsregister. Frånvarostatistiken behöver inget särskilt namn utan bör vara en del av all annan skolstatistik som samlas in, säger Aggie Öhman.

Hon tycker att det viktiga är att man tar fram en tydlig nationell definition för vad skolfrånvaro är, vilken skolfrånvaro som ska samlas in och hur den ska samlas in.

– Nu gör alla olika, konstaterar hon.

Att prata om giltig och ogiltig frånvaro tycker Aggie Öhman är ointressant för att bedöma om frånvaron är problematisk eller inte. För att förtydliga vad hon menar ger hon ett exempel.

– En elev kan ligga på sjukhus en längre tid och därmed vara giltigt frånvarande. Men frånvaron kan fortfarande vara problematisk eftersom eleven missar mycket undervisning.

Aggie Öhman tycker även att det är fel att utgå från att skolfrånvaro alltid måste vara långvarig för att vara problematisk.

– För en del elever kan även kortare frånvaro vara problematiskt medan and­ra elever kan vara borta längre utan att det påverkar dem och deras skolresultat negativt. 

För att komma till rätta med den höga skolfrånvaron har en del kommuner börjat vitesbelägga vårdnadshavare vars barn inte kommer till skolan och nyligen slogs det fast i en vägledande dom från Högsta förvaltningsdomstolen att det var rätt av en kommun att tvångsomhänderta en tonåring som inte gick till skolan och isolerade sig hemma. 

Andra betydligt mjukare metoder som används för att locka tillbaka hemmakämpare till skolan är sociala tjänstehundar och hästar. Det har dock hittills saknats svensk forskning som har utvärderat djurunderstödda tjänsters framgång jämfört med mer traditionella metoder. Det är något som forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Skara vill ändra på. De är i sluttampen av ett projekt där de har undersökt om elever med 20–50 procent skolfrånvaro den senaste terminen kan få tillbaka en högre motivation för skolan, högre skolnärvaro, bättre mående och bättre måluppfyllelse i svenska och matematik med hjälp av en utbildad skolhund tillsammans med en förare, jämfört med en mer traditionell insats av skolans speciallärare.

– Våra preliminära resultat visar på en positiv effekt av att använda skolhundar. Eleverna är mer motiverade att träffa skolhunden med sin förare än specialläraren, vilket visar sig i att de totalt har fler träffar, säger Lena Lidfors som är professor i etologi och ansvarig för projektet.

Samtidigt visar de preliminära resultaten, enligt Lena Lidfors, att båda typerna av insats leder till att eleverna ökar sin närvaro under terminen som insatsen pågår, får något förbättrat mående och att fler uppnår inlärningsmålen i svenska och matematik.

Artificiell intelligens i form av exempelvis AI-robotar och VR-glasögon används också allt oftare som verktyg för att bygga en bro tillbaka till skolan för elever med problematisk skolfrånvaro. Liksom användandet av sociala tjänstedjur har användandet av AI-verktyg ofta upplevts mycket framgångsrikt på individnivå men ännu inte utvärderats vetenskapligt i stor skala i Sverige.

En som liksom Aggie Öhman har lång erfarenhet av att arbeta med problematisk skolfrånvaro är Annica Jäverby. Hon är utbildad grundskollärare år 1–7 och specialpedagog och ingår i ett tvärprofessionellt närvaroteam i Härryda kommun. Samtidigt är hon doktorand på halvtid vid Göteborgs universitet där hon forskar på vad skolor kan göra för att stoppa skolfrånvaron från att öka och få de frånvarande eleverna att komma tillbaka. 

– Det jag har sett är att hög frånvaro alltid går att koppla tillbaka till något i skolan. Det kan till exempel handla om något som har hänt på en lektion, om relationen till en lärare, om en flytt eller en övergång, om klassrumsklimatet eller en lärares undervisningsmetod. Oavsett vad det är går det alltid att hitta faktorer i skolan och i elevens undervisningssituation som har lett fram till skolfrånvaron, säger hon. 

Forskning visar också att stora skolor har större problem med skolfrånvaro än små skolor. 

– Stora skolor måste därför bli mer som små skolor och se varje elev, säger Annica Jäverby.

Det är enligt henne angeläget att betona vikten av närvaro redan i förskoleklass.

– Många föräldrar lever kvar i att förskoleklassen inte är riktigt lika viktig. Det är därför viktigt att skolan och lärarna betonar att det är i förskoleklassen som kunskapsresan börjar och att närvaro är viktigt för barnens möjligheter att klara målen, säger Annica Jäverby.

Lika angeläget är att uppmärksamma frånvaro tidigt innan problemet har vuxit sig så stort att eleven har blivit en hemmakämpare. Det är Annica Jäverby och Aggie Öhman överens om.

– Alla mentorer borde systematiskt gå igenom sina elevers frånvaro varje vecka och göra en snabb bedömning utifrån varje elevs risk- och skyddsfaktorer om frånvaron är problematisk. 

Är den det måste åtgärder vidtas direkt, säger Aggie Öhman.

Hon arbetar efter en egenframtagen modell, kallad PRINSmodellen, där PRINS står för PResent IN School. En av delarna i modellen handlar om hur man strukturerat kan arbeta med skolnärvaro och skolfrånvaro genom att identifiera, utreda, utforma insatser, ta fram handlingsplan och följa upp. 

– Modellen erbjuder en röd tråd genom alla stegen så inget tappas bort och rätt saker följer med, säger Aggie Öhman.

Det är vanligt att skolor – i all välmening – tar bort kravet på skolarbete vid elevers återgång till skolan efter att ha varit hemmakämpare. I stället fokuserar man på att eleven tar sig till skolan och på relationen till läraren. Men det är fel väg att gå, enligt Annica Jäverbys erfarenhet. 

– Då tar man bort hela syftet med att vara i skolan för eleven. I stället ska man inte vara rädd för att direkt börja prata om vägen tillbaka till godkända betyg och ta fram en konkret plan, uppdelad i små, små delmål, för de olika ämnena, säger hon.