På många sätt ser det ut som ett vanligt klassrum. Men några saker sticker ut. Medan det vanligtvis finns plats för upp till trettio elever finns här max fyra skrivbord i varje rum, det står tidtagarur vid varje plats och sitter tydliga instruktioner på väggarna – och så saknas det en specifik plats för läraren att undervisa en hel grupp.  

Grundskoleläraren Mikael Westberg slår sig ner vid ett av de små skrivborden. 

– Vi arbetar mycket med en till en-
undervisning. Eleven som sitter på den här platsen satt jag med en timme i morse. Just nu har vi ingen som orkar längre än så, säger han. 

Hans kollega Mikaela Grönvall stämmer in.  

– Många av våra elever har suttit helt isolerade i sitt rum i mer än ett år när de kommer hit. Då måste man gå långsamt fram. 

Mikael Westberg och Mikaela Grönvall är båda grundskolelärare i grunden. Men sedan ett par år tillbaka är de en del av centrala flexteamet med lokaler mitt i Malmö. Teamet har funnits sedan 2019 och arbetar med elever i årskurs 2 till 6 som har varit borta från skolan en längre period.  Ofta handlar det om barn med hundraprocentig frånvaro i upp emot ett år. Att komma tillbaka till skolan är tufft. 

– För många omgärdas det av en väldig skam. Varför klarar alla andra skolan, men inte jag? Det är ett stort stigma kring frågan om långvarig frånvaro. Många är rädda att kompisarna ska döma och att man inte ska kunna ta igen all den kunskap man missat. 

I teamet finns även en socionom och en specialpedagog. Senare i år är förhoppningen att även en familjebehandlare ska komma till som kan verka som en brygga mellan skola, socialtjänst och undervisning. Teamets uppgift går ut på att bryta elevens långtidsisolering och slussa tillbaka hen till den ordinarie skolan. 

Forskning om lång, problematisk frånvaro visar nämligen att en tillbakagång till den större skolmiljön oftast är det bästa för eleven. Men hur går den processen till? 

– Mycket handlar om tydlighet, upprepning och att arbeta relationellt, säger Mikael Westberg. 

När Grundskoletidningen besöker klassrummen i centrala Malmö är det början av juni. Körsbärsträdet utanför fönstret har nyligen blommat ut och sommarlovet hänger i luften. Om några veckor kommer det att eka öde i rummen. Men än så länge är det full aktivitet – några timmar om dagen. 

Mikael Westberg beskriver en vanlig skoldag. 

–  Först är det kanske femton minuter svenska. Därefter är det paus då vi jobbar på det sociala samspelet genom att kanske spela ett spel, sedan är det femton minuter matte, till exempel. Målet är att skolträna eleven. 

Vid varje skrivbord sitter ett tidtagar­ur. Mikaela Grönvall beskriver att det är ett visuellt hjälpmedel som tydligt visar för eleven hur länge den ska göra olika saker och hjälper att bryta ner undervisningen i mindre delar. 

– Vi är väl ganska fyrkantiga. Det är samma ordning, samma struktur varje dag. Har vi sagt att vi ska göra något så gör vi det. Det är viktigt för eleverna att kunna lita på att vi håller våra löften, säger hon. 

Utöver två små klassrum har teamet även ett rastrum. Här finns allt från Monopol till schack, pärlplattor, airhockey och pingis. En lapp på väggen tipsar om saker man kan göra under en rast: vila, pyssla, spela spel. 

Rasterna är också en viktig del av skolträningen. För många elever som har varit hemma en längre period är de sociala situationerna tuffa. 

– Många som har varit borta från skolan länge tycker att rasterna är svåra, eftersom det finns en otydlighet i dem. Vad ska jag göra? Hur länge kommer de pågå? Och så finns det ett socialt inslag som för många är ovant och svårt. Det tränar vi på här. 

Genomgående i flexteamets arbete är fokus på det relationella. På ett av skrivborden plockar Mikaela Grönvall fram en rad lappar med olika budskap. ”Gå i korridorer”, står det på en. ”Ha obekväma kläder på mig”, på en annan. ”När jag blir tillsagd vad jag ska göra” på en tredje. De olika påståendena kan man sedan placera på en femgradig skala som mäter stressfaktorer – från bra till väldigt tungt.   

Lapparna är ett sätt att skapa en naturlig – men styrd – konversation mellan läraren och eleven. På så sätt byggs relationen upp samtidigt som eleven får öva i sociala samspel och reflektera över vad som skrämmer med skolan, berättar Mikaela Grönvall.

– I början är det många elever som sitter tysta och stirrar in i väggen och inte vågar prata. Ibland har det tagit veckor att få kontakt. Så långsamt börjar eleven göra någon form av närmande och visa tillit, tack vare att vi får en relation. 

Just nu är det runt tio elever som går i skolan några timmar om dagen hos flexteamet – och det står fler på kö. Skolfrånvaron är inget unikt för Malmö. Sedan pandemin då både elever, åtmin­stone i de senare av grundskolans årskurser, och många föräldrar var hemma har antalet elever med ogiltig frånvaro ökat lavinartat. 

Men, säger Mikael Westberg, det går inte att skylla allt på pandemin. Stora klasser, stökig miljö och brist på individ­anpassningar gör också att elever faller bort.  

–  Världen har blivit en större plats i takt med internet och sociala medier. För en del elever kan det vara svårt att förstå syftet med att gå i skolan när man kan lära sig mycket hemifrån. Om de dessutom inte trivs i den större skolmiljön kan det leda till att de stannar hemma.  

En rapport från intresseorganisationen Rätten till Utbildning från 2023 visade att antalet elever som uteblir från skolan ökat från 8 500 till 17 000 på fyra år, från 2019 till 2023. Undersökningen visade också att antalet elever som var i riskzonen för problematisk frånvaro – med mer än 20 procents frånvaro – fördubblats under samma period. Men precis som framkommer i första artikeln i detta tema så är definitionen av vad problematisk frånvaro oklar. Olika aktörer, och till och med myndigheter, räknar på olika sätt. Därför är det svårt att få fram en tydlig helhetsbild.

Många forskare pekar dock på att utvecklingen inte går åt rätt håll – tvärt om. ”Det finns indikationer på att det är ett växande problem och att det sjunker ner i åldrarna. Jag tror att det är en kombination av att psykiska besvär såsom stress, oro och sömnsvårigheter har ökat bland unga”, sa Tobias Forsell, filosofie doktor i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, nyligen till Dagens Nyheter.  

Att unga människor uteblir från skolan kan få stora konsekvenser, både på individ- och samhällsnivå. Bara i Malmö finns det i dag runt 90 elever i högstadieåldern med minst 75 procents frånvaro under en längre tid. Forskning visar att elever som klarar skolan löper mindre risk att begå brott – och tvärt om att det finns samband mellan missad skolgång och kriminalitet. 

Hur kan den trenden brytas? Ett sätt är att arbeta med elever i tidig ålder så som flexteamet gör, menar Mikaela Grönvall. 

– Är det frånvaro vid speciella tillfällen? Uteblir eleven från speciella ämnen eller sociala situationer? Det är viktigt att hålla koll på redan när eleven är ung. 

Hon får stöd från en granskning från Skolverket som visar att högstadieelever med långvarig frånvaro visade tecken på att stanna hemma redan i årskurs 4 till 5, men att skolan då valde att inte agera. Först flera år senare, när eleverna nått årskurs 7, uppmärksammade skolorna den omfattande frånvaron. Men då var isoleringen svår att bryta. 

I samma granskning slog Skolverketfast att det tycks finnas en attityd av att ”vänta och se” i dag i många skolor. Mikael Westberg trycker på vikten av att som lärare våga säga till och uppmärksamma elever tidigt, innan frånvaron har blivit för omfattande.  

–  Man bör vara väldigt uppmärksam på en elevs närvaro redan från att hen går i lågstadiet. Även ströfrånvaro hos den mest välfungerande eleven kan ut­veckla sig till långvarig frånvaro om det går fel. 

Om man är orolig för en elev i lågstadiet, hur ska man agera som lärare då? 

 – Man ska kontakta skolkuratorn och rektorn och inte tveka att kontakta vårdnadshavare. Sedan är det också väldigt bra att prata med fritidspedagoger som ofta känner eleven och får veta sådant som en lärare missar. Hur mår eleven? Vad kan skolan göra? 

Alla insatser som innebär att stanna kvar i den ordinarie skolan är väldigt bra, fortsätter Mikael Westberg. 

Kan man undvika oss är det bra. 

Det har nämligen visat sig att en återgång till ordinarie skola efter en lång tid av isolering är lättare sagt än gjort för många av flexteamets elever, även om det alltid är målet. 

– För många är en full återgång till skolan ett alltför stort steg att ta och för mycket att hoppas på. Vi har absolut slussat vidare en del elever till den ordinarie skolan. Men de flesta har börjat i någon form av anpassad undervisningsgrupp, säger Mikael Westberg. 

Men ibland går det. Dagen efter att vi besöker flexteamet ska Mikael Westberg upp tidigt och stötta en elev som är på väg tillbaka till ordinarie skola. Han åker då hem till eleven och följer med till skolan därifrån. 

– Vi får se om hen vill att jag är med i klassrummet en stund, eller att jag bara ska hänga utanför i expeditionen eller korridoren. Ibland räcker det för eleven att veta att vi är med i övergången. 

Kan ni även stötta läraren i en övergång? 

– Absolut. Vi kan berätta om vad vi ser som framgångsfaktorer för eleven, lägga upp en konkret plan och guide till vilka behov vi tror att hen har. Men sedan försöker vi avpollettera oss så snabbt det går så att skolan får ta över. Det är viktigt att vi inte blir ett permanent inslag i elevens liv.  

Första steget för Mikael Westberg och Mikaela Grönvall är ofta att åka hem till elever med problematisk frånvaro för att bryta den isolering som många fastnat i. ”Det viktiga är att ha tålamod, ibland får vi börja med att vinka genom fönstret.” 

Elever som får stöd av flexteamet behöver i snitt ungefär sex månader på sig för att komma tillbaka till ordinarie skolgång. Tillsammans skapas rutiner med skoldagar, studiedagar och lov.

När Mikeala Grönvall ska planera och genomföra undervisning för elever med långvarig frånvaro är ett första steg att bryta isoleringen. Ett första steg är att tillsammans med sina kollegor ta reda på varför eleven inte kan gå till en ordinarie skola. 

När en elev börjar hos flexteamet försöker pedagogerna ta reda på vad som känns
 jobbigt i skolan och vilka delar som bidrar till störst stress.

Prev

Next