Nu fokuserar jag på att vara helt okej

För ett tag sedan satt jag i ett informellt samtal med några lärare, då vi diskuterade hur mycket energi vi lägger på vårt yrke.

Samtalet kom sig av att ett par av oss funderade på att gå ner i tjänst för att orka jobba OCH ha en fungerande fritid. En av lärarna sa då: ”Ja, jag orkar inte jobba mer än 80 procent. Jobbar jag mer än så, orkar jag inte prestera.”

Detta samtal fick mig att börja fundera på det här med prestation – både för mig i mitt yrkesutövande och för eleverna. Vad hände med att skolan ska vara en avslappnad plats där vi lär oss, misslyckas, omprövar och utvecklas tillsammans – utan fokus på prestation?

Jag erkänner, jag har varit en högpresterande lärare. Jag har tänkt att jag måste ligga på topp, vara minutiöst välplanerad och hålla alla nöjda. Jag har hållit upp en fasad. Men under de senaste åren har det hänt saker som har lämnat djupa spår i mig.

För min del har det mynnat ut i insikten att jag behöver släppa tankarna på prestation. Jag har fått syn på mitt beteendemönster och nu fokuserar jag på att vara en helt okej, bra lärare i klassrummet. Vid ett tillfälle i våras hade jag ett långt samtal med en elev i nian som kände stor prestationsångest. Jag berättade då att jag också har känt så, men att jag nu har sänkt kraven på mig själv rejält. Då sa eleven: ”Jaså, det har jag inte märkt.”

Alltså, jag vet att jag gör mindre, att jag inte lägger lika mycket tid och kraft på att exempelvis planera min undervisning, men eleverna märker inte av det. Det är inte de som har de höga kraven på mig, det är jag själv. Nu tänker jag i stället att när det väl gäller, ja, då är jag riktigt vass, men jag behöver inte vara på topp jämt och jag orkar definitivt inte ha krav på mig att prestera på daglig basis.

När det gäller elevernas prestation då? Ja, då tänker jag att om inte jag har fokus på prestation så kommer eleverna att märka av det. Om jag är mänsklig, gör misstag, gör lagom ibland och briljerar när det gäller, då kommer de förhoppningsvis att förstå att det är så det är att vara människa.

Jag vill inte vara en lärare som späder tankarna om prestation. Jag vill vara en motkraft till det. Så i stället ska vi i mitt klassrum läsa, samtala och skriva om viktiga saker – om jämställdhet, solidaritet och medkänsla. Vi ska samarbeta, uppleva, se varandra i ögonen. Vi ska lyssna på varandra, lyfta och backa varandra, skratta mycket och bygga upp en stark trygghet i gruppen. Vi ska genom undervisningens innehåll växa som människor och lära oss att vi är starka tillsammans. Och det viktigaste av allt – att vi inte behöver prestera för att duga. 

Cecilia Hissar...

Att jag under hösten har fått se två olika teaterföreställningar av min favoritförfattare John Ajvide Lindqvist. 

... och Dissar
Alla böcker i min läshög som jag aldrig hinner läsa. Så många böcker – så lite tid!

 

Läs fler

Cecilia Peña

Cecilia Peña

Cecilia Peña är högstadielärare i svenska och engelska på Nya Elementar i Bromma. Även läromedelsförfattare.

Erbjudande - bli prenumerant!

Just nu får du det aktuella numret om PISA-undersökningen på köpet när du tecknar en prenumeration. Gäller t.o.m. 31 december 2019.
Läs mer

Så här kan du läsa vidare
Logga in eller börja prenumerera så får du tillgång till alla fördjupande och inspirerande artiklar i Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide.
Kompetensutveckling när den är som bäst.

Bli prenumerant