Det var Anna Karlefjärd, expert på kursplaner och bedömning, som berättade om de nya kursplanerna. Karlefjärds föreläsning, som många lärare och rektorer i Sverige har fått ta del av, skapade en våg av upprymdhet och hyllningsropen ekade. Det som var så befriande var att när vi nu börjar arbeta utifrån Lgr 22 ska vi lägga fokus på undervisning och lärande i stället för bedömning. Vi ska se till helheten i stället för detaljerna, det generella i stället för det specifika.

För mig var detta som ljuv musik. Äntligen ska stressade lärare få slippa jaga inlämningar och uppgifter bara för att ha betygsunderlag som är kopplade till specifika kunskapskrav. Äntligen ska vi kunna lägga all kraft och energi på att skapa intressanta lektioner och undervisa järnet.

Men de nya kursplanerna har inte bara mött bifall. Både på min arbetsplats och i mina flöden på sociala medier har kritiska frågor ställts. Får vi inte fokusera på detaljer längre? Kommer glädjebetygen skjuta ännu mer i höjden? Hur kommer den större handlingsfriheten att påverka likvärdigheten? Ja, det är relevanta och viktiga frågor, som vi måste ta på största allvar. Det kommer att krävas många diskussioner i arbets- och ämneslagen för att hitta en samsyn. Den springande punkten blir hur huvudmännen kommer att hantera detta.

Jag vill dock inte att vi bara ser nackdelarna. Jag vill att vi fokuserar på hur vi kan hitta tillbaka till undervisningens kärna och glädje. Vi vet att många lärare inte längre tycker att det är särskilt kul att undervisa, när allt fokus läggs på bedömningen och inte undervisningen som föregår den. Om vi ska orka och överhuvudtaget vilja jobba som lärare måste kreativiteten och friheten finnas där.

Jag vill radera varenda meningslös betygsmatris i landets alla lärplattformar. Jag vill omprogrammera eleverna, ja, jag får lust att på riktigt skaka om dem, så att de fokuserar på undervisningens innehåll och inte på bedömningen. Jag vill att vi återigen skapar klassrum där det finns utrymme för eleverna att öva och träna och göra misstag, klassrum där elever får lyssna på och lära av en kunnig lärare som berättar, förklarar och undervisar.

Nu har vi äntligen chansen att vända på detta. Vi måste göra undervisningen helig igen.

Cecilia Hissar: Min resa till Färöarna i sommar

... och Dissar: Att många elever fortfarande inte har tillgång till tryckta läromedel