Bredare pensel ger kraft åt undervisningen

Den största oron bland lärare är att kunskapskraven ska uppfattas som att kravnivån sänks. Det säger Anna Karlefjärd, som föreläser om Lgr22. 

– Det absolut svåraste att förklara är hur mindre omfattande kunskapskrav kan bli mer rättvisande.

Visst har skolan större bekymmer än att bara förändra läroplanen, men revideringarna av den är en pusselbit för att förbättra, säger Anna Karlefjärd, utbildningsledare vid Karlstads universitet. Hon har själv en bakgrund som lärare och föreläser ofta om styrdokument, bedömning och betyg. Då möter hon lärare och deras frågor om de nya kursplanerna. Hon ägnar mycket tid åt att försöka förklara vad som ligger bakom förändringarna, eftersom materialet från Skolverket främst beskriver vad som har gjorts.

Ända sedan Lgr11 infördes har hon jobbat med bland annat kunskapskrav och bedömning och insett att något behövde hända. För att komma ifrån betygs- och bevisjagandet och skapa ett lugn bland lärarna släppte Skolverket de allmänna råden 2018. Syftet var att få tillbaka kraften i undervisningen. Men råden har inte riktigt fått så stort genomslag som man kunde hoppas, påpekar hon. Därför är förhoppningen att förändringarna i Lgr22 ska underlätta för att fånga upp intentionerna i de allmänna råden. 

– Först och främst är det viktigt att komma ihåg att förändringarna görs för lärarna, för att det ska bli bättre arbetsverktyg för dem, säger hon.

Ändringarna handlar om att Skolverket vill betona undervisningen mer och sätter därför syfte och centralt innehåll i större fokus. Man vill också göra själva kunskapskraven till bättre verktyg för att komma till rätta med de problem man har sett. Bland de lärare hon möter är meningarna delade.

– Ungefär hälften av dem jag möter verkar tycka att det blir bättre, hälften tycker det inte. Men vem avgör om det blir bättre?

I revideringarna betonas också fakta och förståelse, vilket varit ämne för en livlig samhällsdebatt. Många har ansett att skolan har betonat detta för lite och pratat för mycket om resonemang och analys. Så har det egentligen inte varit, påpekar Anna Karlefjärd – man kan ju inte resonera och analysera utan att ha fakta. 

– Men eftersom det har varit sådant tryck på förmågorna, så har lärare och elever inte riktigt haft tid att befästa kunskaper och gå på djupet. Därför vill man nu få en bättre balans i styrdokumenten, där fakta och förståelse får bättre plats.

Anna Karlefjärd
Anna Karlefjärd är utbildningsledare vid rektorsutbildningen vid Karlstads universitet och har en bakgrund som gymnasielärare i samhällskunskap och geografi. Hon har anlitats som expert av Skolverket och föreläser bland annat om bedömning och läroplaner. Foto: Nicke Johansson

Bakom målen med revideringarna som Skolverket skriver fram finns större frågor om likvärdighet och att fokusera på undervisningen igen, påpekar hon och hänvisar till Agneta Gulz som är forskare vid Lunds universitet och anser att skolan har hamnat i en bedömningspraktik i stället för en undervisningspraktik.

 – Det tror jag är kärnan i dilemmat. Genom Lgr11 och Gy11 har vi fått en skola som kännetecknas av jakten på bevis och underlag för bedömning och betyg, och många lärare och elever känner sig stressade på grund av det.

I kombination med dagens omfångsrika kursplaner har att ”göra rätt” för lärare blivit liktydigt med att ”hinna med”, att ”bocka av” allt centralt innehåll och alla kunskapskrav.

Den stora förändringen i kursplanerna är det Anna Karlefjärd kallar ”storstädningen” av kunskapskraven, där man tagit bort mycket text i många ämnens kunskapskrav. Allt specifikt som har stått i kunskapskraven står nu i det centrala innehållet och ger därmed plats för ”bredare penseldrag” i kunskapskraven. 

– Samtidigt finns det många lärare som känner sig jagade och ifrågasatta och därför har efterfrågat ännu tydligare styrdokument. De vill att det ska stå exakt vad som menas, exakt vad som ska bedömas. Men Skolverket går åt helt andra hållet.

När hon är ute och föreläser om de reviderade kursplanerna träffar hon tusentals lärare och får många frågor och reaktioner.

– Då är det som är svårast att förklara: hur kan breda penseldrag bli bättre? 

För att förstå det menar hon att man återigen behöver gå till dagens omfångsrika kunskapskrav, som leder till att lärare måste jaga bevis för varje punkt i kraven. Och för att hinna med allt blir underlaget väldigt tunt bakom varje punkt och allt blir lika viktigt. Det har också lett till missuppfattningar som att ”du hade dåligt på ett prov i sjuan, därför får du lägre betyg i nian”. Så är egentligen inte regeln säger hon, men att det har blivit så, när man har var sak i kraven en enda gång, vid ett tillfälle.

– Men om man i stället har kunskapskrav på fyra rader, utan att kravnivån sjunker, menar man från Skolverket att det är gynnsamt, mer rättvist – för bakom de fyra raderna kan lärarna få mycket mer tyngd och kraft i undervisningen. De kan komma tillbaka till saker, innehåll och gå på djupet, i stället för att stressa för att få bevis för varje rad.

I en text från 2019 beskriver Skolverket det så här: När kunskapskraven innehåller färre aspekter som ska bedömas, eller specifikationer på hur eleverna ska visa sitt kunnande, då leder det till att lärarna får ett bredare och mer nyanserat underlag, i förhållande till de olika aspekterna som finns i kunskapskraven. 

– Alltså: ju färre aspekter, desto mer djup kan du få bakom! Och då får vi mer rättvisa, för då faller inte eleven på en grej vid ett tillfälle.

Vilka risker ser du med revideringarna?

– Tittar man bara på kunskapskraven, rakt upp och ner, ser man ju att de har minskats från ett trettiotal rader till fyra. Då är det klart att det är lätt att missförstå och tro att ”nu är det inte viktigt längre, inte så noga, när de har flyttat bort allt” – och då kan vi hamna helt fel. Risken blir då att vi får ändra om något år igen.

Det är också den största oron hon möter bland lärare, att kunskapskraven ska misstolkas som att det blir för lätt, att eleverna inte behöver kunna något längre. Det finns också viss oro för att alla de som jagar höga resultat ska säga att ”det kan ni inte kräva, för det står inte i kunskapskraven”.

– Men kunskapskraven kan aldrig stå fristående, framför allt inte efter införandet av Lgr22. De måste förstås i relation till innehåll, syftestext och lärarnas undervisning, betonar Anna Karlefjärd.

Marianne Nordenlöw

Marianne Nordenlöw

Läs vidare?

Denna artikel är publicerad i Grundskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in som prenumerant.

Så här läser du vidare
Börja prenumerera på Grundskoletidningen så får du bland annat tillgång till lektionsupplägg, workshopmaterial och lärorika reportage

Kompetensutveckling för hela arbetslaget! 

Bli prenumerant

Vi hittar dessvärre ingen aktiv prenumeration kopplad till uppgifterna du angivit

Om du redan är prenumerant

Har du en prenumeration på Grundskoletidningen men lyckas inte logga in? Då kan någon av de två nedan förslagen hjälpa dig med detta.

  • Har du inget digitalt konto ännu? Då skapar du enkelt upp ett konto kopplat till din prenumeration för att kunna logga in och läsa alla artiklar.

Skapa ditt digitala konto

Vill du bli prenumerant?

Grundskoletidningen är fullspäckad av kunskap, lektionsförslag och workshoppupplägg - perfekt för din och arbetslagets utveckling.

Bli prenumerant