Generativ AI är en form av artificiell intelligens som kan producera text, bilder och annat innehåll baserat på de data den tränas på. Efter att den generativa chattboten ChatGPT kom hösten 2022 har AI i samhällsdebatten blivit synonymt med ChatGPT, men AI har funnits i vår vardag länge. Det betonar Linda Mannila, som är biträdande professor i datavetenskap vid Helsingfors universitet och adjungerad forskare vid Linköpings universitet.

– Tanken på att använda AI i skolan är inte heller ny. Vi har till exempel AI-lösningar som kan identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter. Så när vi diskuterar AI är det viktigt att förstå att det inte bara handlar om ChatGPT – varken i skolan eller i samhället över lag, säger hon.

Enligt Linda Mannila behöver vi inom utbildningen se på AI ur två perspektiv: att lära oss att använda AI-verktygen på ett bra sätt, alltså ”lära med AI”, och att ”lära om AI”, det vill säga lära eleverna om tekniken: hur fungerar det, vad kan vi förvänta oss, hur påverkar AI samhället?

– Det kan man komma åt genom att exempelvis diskutera olika etiska dilemman med eleverna. Skulle det vara bra med AI-domare? Får man behandla en robot hur som helst eller borde mänskliga rättigheter gälla även för dem?

En annan fråga, fortsätter Linda Mannila, är desinformation. Som exempel nämner hon det stundande amerikanska presidentvalet.

– Hur kommer den senaste utvecklingen inom AI att möjliggöra fejkat material i debatten? Ju mer vi vet, desto tryggare blir vi. Vi skapar ett slags ”digital trygghet”.

Lösningar som bygger på generativ AI kan berika undervisningen på olika sätt, beroende på vad du är intresserad av. Linda Mannila menar att det inte finns en universallösning för alla, utan att det avgörs av vem du är som lärare och vad du själv tycker dig ha användning för.

– ChatGPT-liknande verktyg kan exempelvis ge dig flera versioner av en text, skapa upplägg för nya lektioner, ge dig frågor till ett quiz, skapa bilder eller hjälpa dig att formulera ett diplomatiskt mejl när du är upprörd. Testa själv!

På sikt kommer verktygen också att göra det möjligt att individualisera undervisningen allt mer. För tillfället diskuteras digitala adaptiva läromedel, som utifrån hur eleven svarar anpassar nästa fråga eller material.

– Ett annat exempel är chatt­botar som fun­gerar som studiecoacher. Eleven kan ställa frågor och chattboten skickar en fråga tillbaka: ”vad är ditt problem just nu?” och hjälper sedan till på vägen, men ger inte ett färdigt svar, säger Linda Mannila och fortsätter:

– En fördel är att chattbotarna är tillgängliga hela tiden. Vi vet att läraren inte alltid hinner hjälpa alla. Framför allt hemma, där möjligheten till stöd varierar, kan chattbotarna ha en utjämnande effekt.

När det gäller att lära om AI innebär det inte att läraren måste vara AI-expert. I ett praktiknära forskningsprojekt arbetar Linda Mannila nu tillsammans med lärare för att utforma tre åldersanpassade lektioner om AI.

– Kursplanerna är redan fulla, så materialet får inte vara för omfattande, samtidigt som det behöver finnas en koppling till styrdokumentens målsättningar.

Hon berättar att tanken är att varje lektion ska utgå från en huvudfråga – Vad är AI? Hur fungerar AI? Vad borde AI göra? Lektionerna ska också inkludera en kort teoridel, terminologi, diskussionsmaterial och praktiska övningar.

– Vi utvecklar dessutom ett lärarhandledningsmaterial som stöd för att komma i gång med de tre lektionerna.

En övning handlar om att öva på att känna igen sådant som är skapat av AI.

– Skriv en kort text själv, till exempel ett skämt, och be AI om en liknande text. Diskutera sedan med eleverna vilka skillnader ni ser. Går det att känna igen det mänskliga?

Linda Mannila tipsar om att samma sak kan göras med bilder för att förstå hur snedvridningar och stereotyper byggs in i AI-lösningar.

– Om vi ber chattboten om en bild av en ”typisk finländare” kan vi sedan prata om bilden: ”Vad är typiskt finskt? Varför är det en kaffekopp på varje bild? Ser alla finländare faktiskt ut så?” Det ger en grund för att förstå hur tekniken fungerar.

Vilka risker ser du när det gäller AI i skolan?

– En risk är att vi inte lyckas få in tekniken på ett bra sätt, så att en del elever tar till sig verktygen på konstruktiva och kreativa sätt och andra inte. Då ökar klyftorna mellan eleverna.

Linda Mannila poängterar också vikten av att verktygen aldrig bör ”outsourca” det egna tänkandet eller hjälpa eleven att komma över ribban där den är som lägst.

– När det gäller att lära om AI är det samma problematik, att en del kanske lär sig om tekniken och blir medvetna om hur de ska använda den och vad de kan förvänta sig av olika tjänster – andra inte.

Ett konkret och vardagsnära exempel är att få eleverna att utforska och ta reda på varför de får en viss typ av material på sin Tiktok-sida eller hur Netflix kan rekommendera nya serier till olika individer.

– Den svenska läroplanen innehåller sedan 2018 fyra aspekter av digital kompetens som är bra och som man kan läsa med AI-glasögon: Hur påverkar AI-utvecklingen samhället? Hur kan vi förstå och använda AI-lösningar kritiskt och ansvarsfullt? Hur kan vi lösa problem och förverkliga våra egna idéer med AI? Och då handlar det inte bara om ChatGPT.

Linda Mannila betonar att vi alla måste bli medvetna om hur vi använder AI-lösningar till vår fördel. En fara hon ser är om vi förbjuder verktygen eller ser detta som en hype som går över.

– Vi måste nu förhålla oss till tekniken och kan inte på förhand veta hur framtiden ser ut, utan behöver hitta sätt att dra nytta av de stora möjligheter som verktygen ger, samtidigt som vi lär oss förstå tillräckligt för att undvika risker och faror.

Hur ser du på fuskrisken?

– Den risken är stor. Vi kan inte lita på att en text som inte är skriven på plats framför oss är äkta. Chattbotarna kan inte svara på vem som skapat en text.

Det kan leda till falska beskyllningar av elever och problem för läraren, ord står ibland mot ord.

– Men det problemet har vi alltid haft. Vi har trott att inlämningsuppgifter är ett bra sätt att mäta kunskap på, men i realiteten kan någons mamma ha skrivit texten eller de har köpt den av en kompis.

Inlämningsuppgifter är alltså inte ett särskilt bra examinationssätt, eftersom bedömningen då baseras på ett resultat som läraren inte vet hur det uppstått.

– Om något är viktigt att kunna göra på egen hand, till exempel räkna division eller formulera meningar med rätt ordföljd, kanske vi ska använda papper och penna eller dator med nedsläckt nät.

I andra situationer kan det vara fritt fram att använda alla tänkbara verktyg, men då behöver eleven ändå behärska innehållet och kunna förklara hur hen gjorde, säger Linda Mannila och fortsätter:

– Spektrat mellan ingen AI och hur mycket AI som helst är stort, så det är viktigt att vi lär oss att formulera uppgifter där eleven kan använda AI utan att det räknas som fusk.

Det börjar också komma vittnesmål från lärare om goda exempel och sådant som inte funkat. Ett sätt att formulera uppgifter som kräver unika svar och inte går att lösa med AI kan vara att sätta in en lokal koppling eller koppla till något man diskuterade med eleverna i går.

– Det kan göra stor skillnad.

Hur ligger svenska skolor till i en internationell jämförelse?

– Just nu, efter regeringens färska slogan ”från skärm till pärm” med stark kritik av digitaliseringen, är det lite svårt att se hur det blir framöver. Men hittills finns knappast någon större skillnad mellan olika länder. Utvecklingen av generativ AI är global och vi sitter alla i samma båt.