Givna roller lyfter lärandet

När eleverna får makt över sitt lärande tillsammans med andra stärks självkänslan och kunskaperna fördjupas. Det menar professor Keith Topping, som studerat effekterna av strukturerat kamratlärande.

Med kamratlärande går man från en undervisning som ska ge utbildning till eleverna till en undervisning som skapas tillsammans med och för eleverna, betonar Keith Topping vid University of Dundee i Skottland. Forskning visar att det finns stora kunskapsvinster för elever som fått ta del av kamratlärande. 

– Men den största vinsten är att de lär sig att lita till sin egen förmåga att lära. Den effekten varar långt efter det att skolan tar slut. Det är en befrielse när eleverna förstår att de kan styra sitt eget öde, då kan vad som helst hända!

I Storbritannien har kamratlärande länge varit en del av undervisningen. Sedan 1980-talet sker undervisningen också på ett likartat och mer strukturerat sätt. Här skiljer man på kamratlärande i mindre grupp och en–till–en med kamratvägledning, kamrathandledning och kamratstöttning.

Professor Keith Topping är en av de främsta forskarna på kamratlärande, peer learning, och han har också studerat effekterna av kamratbedömning. I Storbritannien omfattar begreppet peer learning flera olika strukturer för ett lärande som sker i relation till skolkamrater. Det kan vara antingen med jämnåriga eller med barn i andra åldrar, som ibland också kan ha kommit olika långt kunskapsmässigt. 

"Den största vinsten är att de lär sig att lita till sin egen förmåga att lära.”

När det gäller grundskolan finns en hel del studier som visar att kamratlärande är särskilt framgångsrikt på områden som sex och samlevnad och hälsa.

–  Inte minst ifall undervisningen organiseras så att grupperna består av några äldre elever som de yngre känner sig trygga med. Utmaningen för läraren är som alltid att se till att ha en tydlig och genomtänkt planering. Annars kan det bli kaos!

För att kamratlärande ska fungera behöver eleverna få tillräcklig kunskap för att hantera uppgiften. De behöver veta vad som förväntas av dem, hur uppgiften ska gå till, hur den ska redovisas och vad de olika rollerna i arbetet innebär. Rollerna kan rotera, men Keith Topping tipsar om att det kan vara värdefullt att tänka över hur de olika rollerna kan utveckla elevernas personlighet.

–  En elev som brukar ta mycket plats och vill bestämma kan få fungera som sekreterare, medan en blygare elev kan utvecklas genom att få ta ansvar som ordförande. Då kan den eleven se till att alla får ordet och att ingen pratar för länge, säger Keith Topping.

Man måste också skapa en kamratlärande kultur, där eleverna känner sig trygga med undervisningen, läraren och varandra. Samtidigt behövs en plan för att ingripa om samarbetet haltar eller inte verkar fungera.

–  Som lärare behöver du våga släppa taget och lita på eleverna. Du får inte kväva deras diskussioner och kreativa samarbete med alltför många begränsande regler. 

Storbritanniens största studie av kamratlärande, och framför allt kamrathandledning, gjordes 2011 i Fife i Skottland. Nästan alla grundskolor i området deltog i den tvååriga studien, där forskarna tittade på åldersöverskridande kamratlärande. Några elever fick undervisning i matematik, andra i läsning och en grupp undervisades i bägge delarna. Elevernas resultat testades före och efter det strukturerade kamratlärandet och deras prestationer jämfördes med skolor i kommuner utan kamratlärande. Det visade sig att elever som fått tillgång till kamratlärande genomgående fick bättre resultat än elever som inte fått den typen av strukturerad undervisning. 

Enligt Keith Topping kan många faktorer förklara varför kamratlärande är effektivt. Själv tror han att den viktigaste förklaringen handlar om att eleverna får interagera med varandra över tid.

–  Barn som arbetar tillsammans tenderar att koncentrera sig bättre än de som arbetar ensamma. Där pågår mycket mer interaktion än vad en lärare kan ge. Den har kanske inte samma kvalitet som en lärarinteraktion, men det finns mycket mer av den.

Utöver kamratlärande i grupp har studier också visat att det som i Storbritannien kallas peer tutoring, där eleverna på ett tydligt och strukturerat sätt arbetar två och två, ger goda resultat vad gäller såväl kunskap som självkänsla. 

–  Även här måste arbetsuppgiften ha ett tydligt mål. Läraren måste också bestämma sig för om lärandet ska ske mellan elever i samma ålder eller mellan elever i olika åldrar som nått olika långt i sin kunskapsutveckling, berättar Keith Topping.

Man kan också nivågruppera eleverna i en och samma klass, genom att helt enkelt dela upp dem i en grupp elever som nått längre och en grupp elever som inte nått lika långt. Det är en uppdelning som i svenska ögon kan verka exkluderande eller rent av knäckande för självkänslan hos mer svagpresterande elever. Den risken finns i allt slags kamratlärande, menar Keith Topping. 

– Som lärare måste du välja dina par med stor omsorg och ansvara för att de kan arbeta väl tillsammans. Dessutom ska du se till så alla elever får möjlighet att både undervisa och bli undervisade i sitt par.

Bägge rollerna är berikande för bägge parter, men den elev som brukar betraktas som svag får sannolikt ut mest av upplevelsen. Elever som inte trott sig om att kunna fungera som handledare brukar prestera över förväntan, understryker han.

Under coronapandemin har skolorna i Storbritannien hållit stängt och eleverna har undervisats på distans. Keith Topping menar att det egentligen inte borde spela någon roll för lärare som vill fortsätta att använda kamratlärande i sin undervisning. Många digitala verktyg underlättar snarare interaktivitet och samarbete, om än på distans. Men visst krävs god organisation och en hel del planering för att det ska fungera. 

Det han önskar är att lärdomarna av digital distansundervisning ska leda till förnyade undervisningsmetoder, inte minst till det han kallar för blandade lärmiljöer. Han menar att eleverna behöver skolans sociala miljö, men ifrågasätter om de verkligen behöver vara där hela dagarna.

–  Jag ser framför mig hur eleverna studerar enskilt hemma halva dagen, för att sedan möta lärare och kamrater i skolan. Där kan de förstärka och fördjupa sina kunskaper i ett välstrukturerat kamratlärande. 

Fakta kamratlärande

I en undervisning med kamratlärande inslag ses eleverna som lärresurser för sig själva och sina kamrater. Läraren skapar väl avgränsade uppgifter som med hjälp av tydliga strukturer gör det möjligt för eleverna att interagera med varandra för att lösa uppgiften tillsammans. De arbetar i par, grupp  eller helklass med frågeställningar som utvecklar kunskap och sociala förmågor. Mest spridd i Sverige är metoden kooperativt lärande. Kamratlärande kallas även samarbetsinlärning, samarbetsinriktat lärande, kollaborativt och kollektivt lärande. 

 

Fem råd från Keith Topping:

Planera. Se till att du som lärare har ett tydligt mål med uppgifterna innan du börjar. Tänk igenom vad målet med uppgiften är och hur du vill genomföra den. 

Tydliga mål. Ge eleverna ett tydligt syfte med uppgiften så att var och en vet vad som förväntas.

Redovisning. Se till att eleverna redovisar sitt arbete tillsammans där de får möjlighet att förklara vad de gjort samtidigt som redovisningen innebär att alla elever bidrar. 

Kommunicera med kollegor och elever. Prata ihop dig med kollegor och involvera eleverna för att para ihop elever från olika årskurser. Fråga eleverna hur de tycker att uppgifterna fungerar: vad är svårt och vad är roligt?

Gruppindelning. Tänk på vilka elever du parar ihop. Se till att barnen inte alltid hamnar med sina vänner utan även arbetar med elever de inte umgås med.

 

Läs fler

Rebecka Axerup

Rebecka Axerup

Vill du läsa mer? Bli prenumerant!

Du får 6 nr av Grundskoletidningen och Pedagogisk Snabbguide för 1099 kr exkl. moms.

Så här kan du läsa vidare
Börja prenumerera så får du tillgång till alla fördjupande och inspirerande artiklar i Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide..
Kompetensutveckling när den är som bäst.

Bli prenumerant