Distansundervisning gör lärare smärtsamt medvetna om vikten av tydliga mål. Så svårt det är att uttrycka lärande begripligt på avstånd! Forskare lyfter fram förtydligande av lärandemål som vår främsta nyckelstrategi men missar en detalj: att förklara hur man gör. Nu sprids dock kunnandet i både i Sverige och Finland om hur man gör lärande begripligt genom att uttrycka det som iakttagbara handlingar. Det bygger på samma princip som all vetenskap vilat på i 400 år: Kunskap måste kunna observeras. Allt annat är bara ord och floskler, det jag kallar amöbor.

Ska nya tankar förbättra skolpraktiken krävs verktyg som har ett lärande syfte. Bedömningsmatriser och LPP sprutas ut via plattformar, otympliga planerings- och bedömningsverktyg som skapar föga lärande men mycket stress. Få läser, få begriper. 

Det som kallas lärandematriser skapas i stället utifrån elevernas ögon. De gör mål och framsteg iakttagbara för eleverna och för samtidigt samman lärande, undervisning och bedömning till en helhet. Som bonus ger de samsyn och undervisningsfokus i de lärarlag som skapar dem. Det är alltså stor skillnad på elevverktyg för lärande och lärarverktyg för bedömning. Må Skolverket snart upptäcka skillnaden. 

Vi behöver inga fler kommunikationsplattformar som administrerar möten och föräldramejl eller skickar mobilnotiser att grabben var två minuter sen. Monstruösa verktyg som köps in över rektors huvud, erbjuder experttips inför upphandlingar, vill efterlikna Facebook och äter upp två terminers kompetensutvecklingstid för att ”implementeras”. Alla finska lärare jag utbildar undrar storögt: Vad hjälper det elevers lärande? De allmänna råden om att dokumentation ska stödja elevernas kunskapsutveckling ekar tomt. 

Ska en plattform verkligen underlätta lärandet för elever och göra kunskapsutveckling begriplig, så måste den utgå från elevens lärande, inte från läraradministration och bedömning. Tack och lov kommer det nu alternativ, se länk nedan.

Enligt en ny rapport från Successful Schools leder det som kallas systematiskt kvalitetsarbete varken till kvalitet eller är systematiskt. Verksamhetsberättelsernas sidor fylls av beskrivningar och amöbamål, men sällan av orsaksanalys, självkritik eller förbättringsförslag. I färgglada betygstabeller jämförs ”årskurser”, inte konkreta klassers utveckling. Det är dåliga utvärderingsverktyg för en lärande skola.

Vill du ha bättre verktyg?

Filma då dig själv och kollegor! Men inte som löneunderlag (det räcker att vi bedömer elever), utan för att metodiskt upptäcka bra lärarhandlingar att härma, de som får elever att lära sig. Inga ”formativa förhållningssätt” eller ”höga förväntningar” syns i klippen men väl iakttagbara lärarhandlingar. Och det är handlingar, inte fina ord, som leder till förbättring. Det har en visionär ledning på Linköpings lärarutbildning insett, där vi nu långsiktigt ska omforma kursplanernas amöbor till handlingar som lärarstudenter kan öva. Ljusnande framtid. Så lär vi tillsammans, utvecklas professionellt till elevernas glädje och går stärkta ur coronavintern. 

Johan Alm