Att undervisa om rättvise- och demokratifrågor är inget nytt. Forskaren Frida L Nilsson påpekar att vi i Sverige har en lång tradition av att prata om hur vi kan rusta oss mot ett auktoritärt samhälle. Sedan 2011 har detta förstärkts ytterligare då kunskap om mänskliga rättigheter skrevs in i skolans läroplan. 

– Samtidigt såg vi att begreppet mänskliga rättigheter inte diskuterades i läroböckerna. I stället fick vi gå till material från ideella organisationer för att få ett fördjupat innehåll, berättar Frida L Nilsson.

I en kartläggning 2013 undersökte hon undervisningsmaterial i samhällskunskap och historia för gymnasieskolan och åk 9.

– Den blev en ögonöppnare. Vi insåg att vi visste väldigt lite om hur undervisningen faktiskt såg ut i klassrummen.

Kartläggningen blev startskottet till doktorsavhandlingen Självklart och oklart – om mänskliga rättigheter som kunskapsinnehåll. Där har Frida L Nilsson intervjuat tolv lärare och tolv elever på fyra olika gymnasieskolor. Hon har också studerat läroböcker i samhällskunskap och historia på gymnasiet samt tittat på hur rättighetsspråket används i läroplaner från 1970 till 2011.

– En av mina viktigaste forskningsfrågor var att undersöka hur lärare och elever talar om mänskliga rättigheter. Vad tycker de att mänskliga rättigheter kan tillföra som går utöver undervisningen om demokrati och värdegrund?

”Vi såg att begreppet mänskliga rättigheter inte diskuterades i läroböckerna.”

Även om hon studerat gymnasiet så tror hon att hennes forskning är av intresse för alla lärare som vill undervisa om mänskliga rättigheter.

I sitt resultat kunde hon urskilja två olika perspektiv på rättighetsbegreppet: ett interpersonellt och ett institutionellt. 

Hon åskådliggör perspektiven genom att återge en diskussion mellan två elever: Den ena eleven hänvisade till de mänskliga rättigheterna och ansåg att det utifrån dessa är en skyldighet att ge pengar till tiggare, eftersom alla har rätt till mat. Varpå den andra eleven invände att medmänsklighet är fint, men att mänskliga rättigheter inte handlar om hur vi ska vara mot varandra. De handlar om hur staten ska behandla oss alla och därmed också ansvara för att inrätta ett samhälle där ingen går hungrig.

– Eleverna satte fingret på de här två perspektiven. I det interpersonella blir mänskliga rättigheter en slags uppförandekod och används i frågor som ”hur är man en god klasskamrat”, alltså nära sammankopplat med värdegrundsfrågor och individens eget ansvar, säger hon. 

Ur ett institutionellt perspektiv betonas i stället att mänskliga rättigheter reglerar de skyldigheter som stater har gentemot individer. Den enskilde individen finns fortfarande med som aktör men skyldighetsfrågan har flyttats upp till att handla om samhällets organisering och struktur som staten ska skydda och upprätthålla. 

En av Frida L Nilssons viktigaste poänger är att båda perspektiven behövs i undervisningen. 

– Det är självklart viktigt att vi beter oss bra mot varandra. Men när det gäller mänskliga rättigheter är det också viktigt att få kunskap om hur vi tillsammans kan arbeta för ett samhälle som följer de mänskliga rättigheterna. 

Hon konstaterar också att det finns en trend att relationer i skolan har fått en juridisk karaktär och tycker att det är positivt att eleverna har tillgång till ett rättighetsspråk.

– De kan uttrycka sin upplevelse av orättvisa i form av termer av rättig­heter. I stället för att säga ”Du är dum” kan de säga att deras rättig­heter kränks.

Du undervisar om mänskliga rättigheter på lärarutbildningen på Malmö universitet! Vad ska man tänka på när man lägger upp sin undervisning?  

– Det första är att fundera över vilket syfte man har med sin undervisning. Vilken dimension av de mänskliga rättigheterna är det man vill ta upp? Den juridiska? Den moraliska eller historiska? 

Utifrån syftet föreslår Frida L Nilsson att lärare i sin planering kan ta hjälp av de två perspektiven ovan. Men hon vill helst inte ge några konkreta råd om vad som fungerar bäst i klassrummen. Hon har exempelvis sett att några lärare introducerar området med att göra en värderingsövning, en annan lärare brukar låta eleverna läsa litteratur som förbjudits på amerikanska skolor och är med på amerikanska Pens lista. Hon understryker att dessa upplägg kanske inte passar alla grupper. I sin forskning såg hon att lärarna är duktiga på att anpassa undervisningen efter eleverna och så måste det vara. Därför tycker hon att det är svårt att ge någon ”best practice”. 

– Det jag har sett är att undervisningen ibland stannar vid det individuella perspektivet. Så ska jag säga något till lärare är det att inte missa att också diskutera mänskliga rättigheter som ett samhälleligt projekt.

Frida L Nilsson skulle också önska att de läromedel hon har studerat hade lagt större fokus på hur vi kan utkräva de mänskliga rättigheterna hos dem som har makt. I dag ligger fokus på hur man kan påverka långsiktigt genom att rösta i de allmänna valen, samt att det går att kräva upprättelse om man har blivit kränkt, genom att vända sig till instanser som Barnombudsmannen eller DO. 

– Men läroböckerna är inte tydliga med att utkrävande av mänskliga rättigheter inte bara är något som kan göras efter att en kränkning skett, utan att det också är något som måste ske politiskt. För individen kan det innebära att visa vad man tycker och engagera sig kollektivt i exempelvis föreningslivet eller genom att delta i demonstrationer. 

Hon konstaterar att det kan vara utmanande för lärare att arbeta med mänskliga rättigheter eftersom ämnet gärna leder in på stora frågor. Som att det bara handlar om fina men tomma ord, eller att det är något imperialistiskt som har dikterats av västvärlden. Ytterligare invändningar kan handla om ifall alla verkligen är lika värda och åsikter om att man kan förverka sitt människovärde.

– Det är rimliga frågor att ställa men svåra att svara på. Som lärare är man representant för samhället och ska stå upp för de mänskliga rättigheterna och skolans värdegrund. Samtidigt ska man uppmuntra eleverna att tänka kritiskt och diskutera. Det kan bli en paradox. 

För att lärare ska känna sig säkrare vill hon uppmana lärare att bolla tankar och frågor i förväg med sina kollegor. Hon tycker också att det vore bra om mänskliga rättigheter fanns som ett obligatoriskt moment för alla lärarstudenter.

– Det är självklart att prata om mänskliga rättigheter i skolan. Men eftersom det finns så många olika förståelser för vad de innebär och hur de ska tas upp så riskerar kunskaps­innehållet att bli oklart.