Sedan början av 2000-talet har svenska politiker lanserat mer än 40 olika förslag på reformer av svensk skola, baserat på hänvisningar till svenska elevers resultat på Pisa. Det visar Christian Lundahl och hans kollegor i en ny forskningsstudie av hur Pisa används i svenska riksdagsdebatter.

Politikerna har argumenterat för allt ifrån behovet av betyg i lägre årskurser och minskade klasser, till ökade satsningar på skolbibliotek och digital kompetens – ofta mot bakgrund av svenska elevers sjunkande resultat.

Men det här är problematiskt eftersom Pisa inte är konstruerat för att dra den här typen av slutsatser, säger Christian Lundahl.

– Det finns inga kausalitetsanspråk i Pisa. Det är inte så att Pisa säger att det här landets resultat beror på den här eller den här klassrumssammansättningen. Det är tolkningar man måste göra.

"Vi har visat i en rapport att det inte finns några samband alls mellan i vilken ålder elever får betyg och vilka resultat ett land får i Pisa.”

När OECD, den organisation som tar fram Pisaundersökningen, lägger fram resultaten vart tredje år presenteras elevernas resultat på testet uppdelat på olika variabler, till exempel skola, kön och socio-ekonomisk bakgrund. Därefter gör OECD tolkningar av resultaten – men dessa handlar sällan om enskilda faktorer i hur olika länders skolsystem är utformade.

En av de många reformer som svenska politiker har argumenterat för, med utgångspunkt i Pisa, är tidigare betyg. Åtminstone ett 20-tal olika gånger har politikerna argumenterat i riksdagen för att eleverna bör få betyg i lägre årskurser, med hänvisningar till Pisa. Men problemet är att här finns inget samband.

– Vi har visat i en rapport att det inte finns några samband alls mellan i vilken ålder elever får betyg och vilka resultat ett land får i Pisa, säger Christian Lundahl.

Det låter som att politikerna använder Pisa ganska lättvindigt?
– Ja, det blir lätt att sätta ihop nästan vilka resultat som helst med vilka åtgärder som helst. Det är problemet med Pisa ur ett policyperspektiv.

Det här medför också att politikerna lätt kan göra partipolitik av Pisa, säger Christian Lundahl.

– Sverigedemokraterna argumenterar för att invandringen gör att vi har låga resultat. Sossarna och vänstern argumenterar för att vi absolut inte får sänka skatten eftersom vi har så dåliga resultat på Pisa. Men det är inte Pisa eller OECD som säger att det här är lösningar. Det här är sådana saker som ligger i partiernas politiska program ändå.

Det här sättet att använda Pisa på förekommer även i andra länder, säger Christian Lundahl. Men Sverige sticker ut när det kommer till vårt stora intresse för undersökningen. Sverige är det land i världen där befolkningen twittrar och googlar mest av alla om Pisa per capita.

En av anledningarna till vårt stora intresse kan, enligt Christian Lundahl, vara att vi i Sverige har haft en resultatorienterad skola i över 20 år. Mycket av vårt offentliga samtal om skolan har kommit att handla om resultat, betyg och nationella prov.

– Vi har upparbetat en kultur där vi tycker att det är viktigt att diskutera resultat som man kan mäta. I många andra länder så diskuterar man mer på ideologisk grund. Vad vill vi med skolan? Vilket samhälle vill vi ha i framtiden? Lite mer som vi i Sverige gjorde tidigare.

När det kommer till floden av reformförslag baserade på Pisa ger Christian Lundahläven en känga åt medierna. I sin studie har han undersökt hur svenska medier rapporterar om Pisa. Och medierna är nästan lika ambitiösa som politikerna när det gäller att lansera reformförslag. 30 olika förslag baserat på Pisa-resultaten har medierna presenterat i form egna åsiktstexter sedan början av 2000-talet.

Medierna har också ett stort ansvar när det kommer till hur Pisa beskrivs, menar Christian Lundahl.

– När Pisa släpps är det en timmas presskonferens och sen enskilda intervjuer. Vi får lätt en ytlig skoldiskussion som kännetecknas av alarmism.

I Tyskland och Frankrike satsar man mer på information till medierna, säger Christian Lundahl.

– I de länderna bjuder man in skolpressen och går igenom: Vad kommer vi kunna dra för slutsatser? Vad kan säga och vad kan vi inte säga? Det vore önskvärt att ha något sådant även här.

Finns det då några svenska politiska reformförslag som tar avstamp i resultaten från Pisa på ett trovärdigt sätt? Ja, menar Christian Lundahl. Han nämner bland annat de politiska förslag som baseras på insikten om att kunskapsklyftorna mellan elever och skolor ökar i Sverige.

I den senaste Pisa-undersökningen hade till exempel klyftan mellan hög- och lågpresterande elever och mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund växt sig större i Sverige än snittet i OECD-länderna. Detsamma gällde skillnaderna mellan elever med inhemsk och utländsk bakgrund. Även resultatskillnaderna mellan skolor hade ökat.

I sina analyser konstaterar OECD att de oroas över de här ökande resultatskillnaderna i Sverige. De har också rekommenderat att mer resurser styrs till skolor med stora utmaningar.

– Här jobbar man från alla politiska partier i linje med vad OECD säger i sin analys av resultaten, konstaterar Christian Lundahl. Sedan är det ju den bristande likvärdigheten en jättefråga – och Pisa säger inte vilka åtgärder man bör sätta in.

Andra områden där politikerna, enligt Christian Lundahl, drar motiverade slutsatser utifrån Pisa handlar om de reformförslag som fokuserar på att satsa mer på lärarna, på det som händer i undervisningen och på praktiknära forskning.

– Det här är sådant som är i linje med vad OECD säger, med utgångspunkt i Pisa. Sen kan man ju alltid fråga sig om OECD drar rätt slutsatser, men där använder ju politikerna i alla fall resultaten på det sätt som OECD vill.

För några år sedan konstaterade en utredning att det är ett problem att Sverige inte har några inhemska kunskapsutvärderingar som på ett stabilt och trovärdigt sätt kan mäta hur svenska elevers kunskaper utvecklas över tid. Det här gör att vi blir beroende av utländska undersökningar och tester. Christian Lundahl instämmer i den kritiken.

– Kunde vi få fram egna utvärderingar som är bra på att beskriva utveckling över tid kunde vi sitta mindre i knäet på de här stora internationella utvärderingarna som Pisa.