Himlen är klarblå, sanden vit och solvarm. På stranden pågår en kamp där vilje- och muskelstyrka sätts på prov. Deltagarnas ansiktsdrag är ansträngda, svetten rinner – de pressar sig till det yttersta.

Caroline Engvall leder styrkepasset. Hon är barfota, står stadigt jordad i sanden – peppar verbalt och genom sin blotta uppenbarelse. Hon utstrålar kraft och mod: att hon inte väjer för något. Hon är journalist, författare och föreläsare specialiserad på sexualbrott mot barn på nätet. Hon har skrivit 24 böcker på temat, bland annat barnboksserien Nollan och nätet och hon driver flera olika projekt. Ett av dem är utbildningsprogrammet Safe Selfie Academy där elever i mellan- och högstadiet utbildas tillsammans med lärare, elevhälsa och annan skolpersonal.

Halvårsvis verkar Caroline Engvall på den thailändska ön Koh Lanta. Det är inte där vi befinner oss nu. Vi är i familjens andra hem, en villa i Stockholmsområdet Enskede. Där grannarna har välklippta gräsmattor har Engvalls anlagt en beachvolleybollplan, perfekt för Caroline Engvalls träningspass på temat ”stark i vardagen”.

Efteråt slår vi oss ner på den soliga verandan för att prata om det mörkaste av mörker: digitala övergrepp på barn. Caroline Engvall är inte det minsta sliten efter styrkepasset utan fokuserad och full av energi.

– Jag älskar rörelse, det är där jag hämtar kraft. Träning funkar dessutom som en ventil, det är härligt att stå och drämma sandsäckar i marken, säger hon.

Caroline Engvall lever som hon lär. När hon utbildar skolor blandar hon det livsviktiga med rörelse och skratt:

– För det jag pratar om är blytungt och det måste få vara det. Till exempel berättar jag om en flicka som tog livet av sig på grund av att hon var utsatt på nätet. Det går inte att värja för det svåra, men nödvändigt att varva med sådant som ger ny energi. Det tunga tillståndet förändras när elever och personal får röra sig och skratta tillsammans.

I femton år har Caroline Engvall bedrivit sin envisa kamp mot sexualbrott mot barn. Engagemanget började när hon var chefredaktör för tidningen Frida och med ett brev från en ung läsare, en fjortonårig flicka som berättade sin historia om sexuella övergrepp. Caroline Engvall följde henne under många år – och när flickan tagit sig ur helvetet insåg båda två att historien borde skrivas. Det blev biografin 14 år och till salu.

– Sedan dess har allt i mitt liv kretsat kring att folkbilda om sexuella övergrepp, säger Caroline Engvall.

Ämnet hon brinner för är också brännande aktuellt inom skolans värld. I våras kom rapporter från Allmänna barnhuset och Skolinspektionen. Den förstnämnda visar att digitala sexuella övergrepp mot barn ökar betydligt. Barn utsätter också barn, 30 procent av övergreppen begås av jämnåriga. Skolinspektionens rapport med fokus på mellanstadiet visar att drygt hälften av de granskade skolorna behöver utveckla sitt främjande och förebyggande arbete för att skapa en trygg miljö på nätet. Brister som nämns är att alla skolor inte är medvetna om sitt ansvar, liksom att eleverna inte alltid görs delaktiga.

Rapporten stämmer överens med Caroline Engvalls egna erfarenheter:

– Det kan vara en utmaning att ha rutiner som förebygger brott på nätet. Ofta sker främjande och förebyggande arbete i projektform – men det ska vara ett övergripande pågående arbete, där både elever och all skolpersonal engageras. Det är viktigt att ha koll på nätet – och framför allt att våga prata om det.

Skolinspektionens granskning bekräftar att det ofta finns en osäkerhet bland personalen om hur mycket man ska prata med eleverna om nätet och riskerna som finns där. Det finns en uppfattning om att främst de yngre inte är ute på nätet mycket och saknar tillgång till sociala medier. Därför finns också en rädsla att väcka elevernas nyfikenhet i onödan.

– Sanningen är: vi väcker ingen björn som sover! Barnen är redan medvetna om detta, vi vuxna ligger långt efter. Även om elever inte har tillgång till nätet eller sociala medier hittar de dit i alla fall. Kompisarna har mobil, snacket går, bilder delas. På skolan kan ryktesspridning och exposekonton blossa upp snabbt, säger Caroline Engvall.

Elever måste känna till sina rättig­heter, men också veta var gränsen går så att de inte utsätter andra för brott.

– Barn ska inte behöva stå ut med kränkningar men gör det dagligen. Det har blivit normaliserat att skicka avklädda bilder och filmer och vi måste börja kalla saker för vad det faktiskt är. Till exempel så kallade dick pics. Enligt lagen är det sexuellt ofredande, då ska vi också kalla bilderna för det, säger Caroline Engvall.

Att pressa ett barn att skicka naken­bilder eller -filmer kan vara utnyttjande av barn för sexuell posering, vilket ökar kraftigt enligt statistik från Brottsförebyggande rådet. Men där syns enbart de polisanmälda brotten, mörkertalet är stort.

– Barn utsätts för övergrepp av vuxna, barn utsätter barn – och det eskalerar. I spåren följer oro, ångest, problematik med skolfrånvaro och självmordsförsök. Konsekvenserna kan bli enorma, säger Caroline Engvall.

”Det måste präntas in hos alla att skulden ligger på den som utsätter, även om någon går in i det frivilligt.”

Dessvärre kan det vara svårt att upptäcka. Barn pratar ofta inte gärna självmant om utsatthet på nätet. Ofta beror det på att de är rädda för reaktioner – det handlar mycket om skuld och skam. Den enkla frågan: ”varför?” är skuldbeläggande.

– Därför måste vi prata om det, vända på skuldfrågan. Det måste präntas in hos alla att skulden ligger på den som utsätter, även om någon går in i det frivilligt. Det är ett envist och systematiskt arbete – och mycket angeläget.

Dessutom, fortsätter Caroline Engvall, bör man känna till att det finns ett stort skuldbeläggande även i kompis­världen, klimatet kan vara enormt hårt.

Hon betonar att förövare på nätet är oerhört skickliga, de vet exakt vad de ska ge för bekräftelse när de tar kontakt. Det kan börja med något oskyldigt som ”vad fint du skriver”. Ett, tu, tre har det eskalerat. Barn erbjuds pengar, saker i spel, droger, alkohol – eller blir utpressade till att fortsätta skicka bilder.

– Vi ska veta att handeln på nätet är enorm, säger Caroline Engvall.

Förbud av olika slag är ändå inte vägen framåt, menar hon:

– När jag talar om sådant som sker på nätet är det lätt att få känslan: Lägg ner internet och klipp av alla bredband med en bultsax!

Hon skrattar.

– Men nätet är toppen! En fantastisk plats för kunskap, underhållning och gemenskap. Däremot behöver barn och vuxna kunskap om brotten och var gränsen går för att skapa ett tryggare klimat online, säger hon.

En trygg miljö innebär också att elever vågar berätta vad som sker på nätet på ett tidigt stadium, att få elever att förstå: ”här finns en person som kan något om det här”.

Samtidigt understryker Caroline Engvall vikten av att hela skolan, all skolpersonal, måste vara med på tåget:

– Brottsförebyggande kunskap om sexualbrott är något som går utmärkt att jobba med ämnesöverskridande, till exempel göra filmer, poddar, jobba med musik.

Skolans främjande och förebyggande arbete kommer dessutom att bli viktigare någonsin.

– Just nu jobbar jag med en granskning av polisen. Den visar att de grupper som arbetar med sexualbrott mot barn håller på att upplösas.

Det beror bland annat på att mycket av polisens fokus för tillfället ligger på skjutningarna, stora resurser går dit.

– Det är ett stort bekymmer vi alla behöver vara medvetna om: vi måste verkligen hålla i det förebyggande arbetet i hela samhället, säger Caroline Engvall.

Följande rapporter hänvisas till i texten:

Stiftelsen Allmänna barnhusets rapport: Våld mot barn 2022 – en nationell kartläggning (Publicerad april 2023)

Skolinspektionens rapport: Skolors arbete för en trygg miljö på nätet, fri från kränkningar. Fokus på mellanstadiet (Publicerad i maj 2023)