Nu i augusti kommer många lärare tillbaka till sina klassrum och upptäcker att det särskilda stöd som eleverna desperat behöver har effektiviserats bort.

Under våren 2023 har media präglats av nedskärningarna som är lika delar logiska som oacceptabla för oss som arbetar i skolan. De är logiska för att vi vet att konsekvensen av att skolorna inte får kompensation för ökade kostnader blir nedskärningar. Men de är också oacceptabla, eftersom det är elever och lärare som får ta konsekvenserna genom indraget särskilt stöd och högre arbetsbelastning. Ändå är skollagen och arbetsmiljölagen precis som alla andra lagar: de är inget vi kan välja att följa —  de är tvingande. Vi kan inte bortse från dem bara för att politiker har bestämt att vi inte har råd.

Den sjätte maj i år demonstrerade lärare i Stockholm. Demonstrationer ägde under våren även rum i Malmö, Arvika, Göteborg, Örebro och Umeå. Budget i balans är enligt kommunbudgetarna alltid överordnat verksamhet i balans. Jag vet, eftersom jag de senaste åren har läst drygt 1 400 kommunala skolbudgetar. För varje år blir det dock vanligare att professionen protesterar. I flera av dessa kommunala dokument hittar jag skrivningar om att den tilldelade budgetramen inte kommer att räcka för att bedriva skolverksamhet så som intentionerna är i de nationella styrdokumenten. Trots det beslutas budgetarna.

I år skär 98 procent av kommunerna ner i grundskolan. I min nyutkomna bok Att vända en skola, en rektors erfarenheter ger jag handfasta tips till rektorer och lärare hur de bör agera när de får krav på att minska verksamhetens kostnader. Det handlar om att returnera arbetsmiljöansvaret uppåt i organisationen och begära att få ett skriftligt beslut från sin chef att man ska åsidosätta skollag och arbetsmiljölag. Lärare ska anmäla högre arbetsbelastning och uteblivna raster som arbetsskada och vi ska gemensamt kämpa för en rimlig styrning av skolsystemet där bildning och utbildning utgör fundamentet i skolsystemet.

I min bok beskriver jag genomgående hur man kan arbeta trots skolsystemet, inte tack vare det. Jag klev in på Hammarkullsskolan i augusti 2016. Nu, åtta år senare, möts jag av samma känsla av värme och engagemang när jag går in genom entrén på morgonen. Vi har utmaningar, det ska gudarna veta! Men de viktigaste ingredienserna finns på plats: behöriga lärare, engagerad fritidspersonal och ett fulltaligt elevhälsoteam. Det har inte varit lätt att komma dit vi är i dag. Men det går fortfarande att vända skolor, även om det kan krävas att vi ropar högre.