När papporna fick böcker började pojkarna läsa

Pojkarna bland hennes sjundeklassare opponerade sig mot böcker. Det var inte ”coolt” att läsa. Då beställde läraren Camilla Edvardsson Lundmark vid Hortlax skola böcker som alla elever skulle läsa och diskutera med sina pappor. Resultatet var över förväntan.

Varje gång svenskläraren Camilla Edvardsson Lundmark satte igång en lektion var hon tvungen att motivera varför eleverna skulle läsa. Inte minst pojkarna. Så stort var motståndet i hennes högstadieklasser på Hortlax skola i Piteå, samtidigt som läsförståelsen var låg. Hösten 2014 bestämde hon sig för att ta reda på varför pojkarna inte ville läsa.

– Jag kom fram till två saker. Det ena var att läsning inte var förknippat med identiteten pojke, vilket beror på att eleverna inte har några manliga förebilder som läser. För det andra upptäckte jag att även tjejer blir hjälpta av att se fler män som läser, eftersom mannen trots allt fortfarande utgör norm i samhället.

Så hon fick idén att skolan skulle söka pengar hos företag för att kunna köpa in en utvald bok i ett hundratal exemplar. Böcker som skulle delas ut till såväl samtliga elever som – i den mån det gick – till alla pappor. Sedan skulle skolan informera föräldragruppen om vikten av läsning, om hur läsaren exempelvis utvecklar empati och fantasi, för att slutligen be papporna och barnen att läsa boken enligt ett särskilt upplägg. Ett som bland annat gick ut på att vid givna tillfällen sätta sig ner tillsammans och prata igenom några diskussionsfrågor. Rektor nappade och idén blev verklighet.

– Den första boken vi valde, Stå ut av Mattias Edvardsson, handlar om en manlig lärare, en ung kille och en ung tjej. Vid ett tillfälle i boken är läraren desillusionerad eftersom han inte tycker att utvecklingssamtalen ger något. Då får läsarna svara på frågorna: ”Vad tycker ni? Är utvecklingssamtal givande?” och ”Hur var utvecklingssamtalen när pappa var liten?”

Nu har ni gjort det här upplägget i över fem år. Hur har det gått?
– Jag minns att en av pojkarna det första året sa:”Det var faktiskt roligt. Nu pratar jag med pappa. Annars brukar vi bara prata när jag gjort något.” Många elever som vanligtvis aldrig räckte upp handen började delta i klassens samtal. Det är svårt att säga hur mycket bättre de har blivit på att läsa, men läsförståelsen har i många fall gått upp och eleverna har helt klart fått en annan bild av skönlitteratur. Men den kanske största vinsten är att barnen inte längre protesterar. De vet att vi läser.

Har ni sett några negativa effekter?
– Nej, egentligen inte. Visst kommer det alltid fram någon som har något att anmärka på, men det är en otroligt liten andel. Vi hade många farhågor, eftersom det vi gör är att ge papporna läxor. Men det kom ingen kritik. Dessutom är det inte alltid det finns någon pappa i närheten. Men det har löst sig varje gång, med en lärare eller annan person som hoppat in. Dessutom finns det såväl vuxna som barn som har dyslexi. Men då såg vi helt enkelt till att göra egna inläsningar så att de kan lyssna på berättelsen som ljudbok.

Kan andra skolor göra likadant?
– Absolut! En del lärare har hört av sig och fått vårt material skickat till sig. Men det finns även på hemsidan så det är bara att stjäla! Det går att prova sig fram när det gäller titlar. Ibland landar det fel och ibland rätt. Vi har använt Boktjuven av Markus Zusak som är supertjock och den gick faktiskt över förväntan. Jag gick runt och viskade i barnens öron att de nog skulle fixa att läsa den. Och det gjorde de! Till slut blev det en av våra mest uppskattade böcker. Det gäller bara att bygga upp förväntan.

Mårten Färlin

Mårten Färlin

Vill du läsa mer? Bli prenumerant!

Du får 6 nr av Grundskoletidningen och Pedagogisk Snabbguide för 1099 kr exkl. moms.

Så här kan du läsa vidare
Börja prenumerera så får du tillgång till alla fördjupande och inspirerande artiklar i Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide..
Kompetensutveckling när den är som bäst.

Bli prenumerant