"Jag är nog rätt tråkig”

Lek har aldrig varit Åsa Wikforss grej. Istället har kärleken till kunskap följt som en röd tråd genom livet, hela vägen till de akademiska finrummen.
Nu skriver den uppmärksammade filosofiprofessorn på sin andra bok: om hotet mot demokratin. Tajmingen kunde inte varit bättre.

Det är lite mer än ett år sedan Åsa Wikforss satt hemma i Stockholmslägenheten och telefonen ringde från okänt nummer. Samtalet kom från Svenska Akademien och frågan överrumplade henne.

– Jag blev chockad, nästan skrämd, säger hon från andra sidan dataskärmen.

– Är du litteraturvetare kanske du tänker i de svängarna. Att sitta i Akademien fanns inte på min horisont överhuvudtaget.

Fåglar kvittrar i bakgrunden. När intervjun görs på distans befinner hon sig sedan några veckor i sommarstugan i Skåne där hon arbetar från trädgården. Coronapandemin fick henne att bege sig söderut för att hjälpa sin 92-åriga mamma som bor ensam i Ystad. Lite dåligt samvete gnager för att hon reste iväg, men det var innan det talades om några reserestriktioner.

Filosofiprofessorn har ”i vanlig ordning” lite för många bollar i luften. Förutom sitt gigantiska sexåriga forskningsprojekt från Riksbankens Jubileumsfond styr hon ett heltidsjobb med studenter och nu väntar också flera boktravar. ”Du kommer att jobba i hela ditt liv”, utbrast hennes man. ”Det är inte klokt!”

”Målet får inte att vara att skapa en allmän skepsis inför allt. Då tappar man möjligheten att ta till sig kunskap från pålitliga källor.”

– Det är lite konstigt egentligen, men jag tror inte att jag skulle tycka att det vore jättekul att vara pensionerad, säger hon och berättar att det var Akademiens förnyelsevilja som fick henne att tacka ja.

Vid sidan om jobbuppdragen skriver hon dessutom på sin andra bok, en populärvetenskaplig bok om kunskapen och hoten mot demokratin. Hennes första, Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender, var den som satte hennes namn på kartan.

Tajmingen då var mer eller mind­re perfekt. Trump hade nyligen valts till president i USA och ”alternativa fakta” hade myntats. Plötsligt stod de kunskapsteoretiska frågor hon som forskare inriktat sig på i händelsernas centrum.

Eftersom hon bott många år i USA kunde hon inte bara sitta och titta på dumheterna som skedde mitt framför ögonen på alla. En slags kunskapsteoretisk kris pågick i kölvattnet av politiska förändringar, ny teknik och ifrågasättandet av vetenskap och expertis. Kort och gott: allt fler trodde på saker på basis av en känsla.

– Som filosof tyckte jag att någon behövde gå ut och säga något om det här. Jag oroar mig mycket för känslans politik och det är inte bara Trump som är problemet, men han är ett fantastiskt exempel. Det finns inget av de här problemen som han inte illustrerar.

Coronakrisen har samtidigt satt fingret på Åsas nuvarande bokprojekt. Och hon känner sig orolig. Hon vet att det finns aktörer just nu som är väldigt aktiva och vill göra Sverige till en auktoritär stat som Ungern, och de är extremt inflytelserika på sociala medier.

Under våren har det rått ett visst lugn. Coronapandemin passar inte populister eftersom krisen leder till nationell samling och kräver expertkunskap för att hanteras, menar hon.

– Men när det här är över befarar jag att populisterna kommer att sprida misstro mot våra politiker och myndigheter genom att så split och det kan bli riktigt farligt, särskilt i en miljö där ekonomin går på knäna. Då är människor mer sårbara för den typen av retorik.

Det kan snabbt gå utför, varnar hon. Titta bara på USA.

– På fyra år har man gått ifrån att ha en välfungerande administration och en tämligen stabil demokrati till att nu vara på gränsen till en autokrati. Den absolut viktigaste insikten är att inse faran. Om demokratin överlever beror på oss, inget är ödesbestämt.

Arbete har alltid varit Åsas grej. Lek har hon däremot aldrig riktigt förstått sig på. Redan som barn ville hon inte bli underhållen.

– Näe, jag är nog rätt tråkig sådär. Jag ville göra sådant som ledde någonstans och det gjorde inte leken. Kanske lite neurotiskt, säger hon och skrattar.

För en som älskade att plugga och diskutera var grundskoletiden ganska jobbig socialt. Först på gymnasiet hittade hon gelikar.

Sporten blev hennes räddning. I Göteborgsförorten där hon växte upp hade hennes pappa och grannar byggt en tennisbana där hon tillbringade en stor del av uppväxten.

Kärleken till kunskap, böcker och att prata inför folk gjorde att hon länge funderade på att bli lärare. När hon började universitetet läste hon först litteraturvetenskap (något hon är glad för idag) och insåg snabbt att frågorna som verkligen intresserade henne var de filosofiska.

Hon började läsa teoretisk filosofi på heltid och kände sig snabbt hemma.

Efter examen ville hon ändå ha en yrkesutbildning, gick lärarhögskolan i ett år och blev gymnasielärare i svenska och filosofi. Men lärardrömmen fick ett abrupt avslut.

– Det var ett olyckligt år och med stor lättnad jag gick ut därifrån, säger hon och berättar hur de var skeptiska mot ämneskunskaper.
Hon hade läst mer filosofi än som krävdes, vilket någon sa kunde bli ett problem.

– Det har väl aldrig någonsin varit ett problem att man kan mer i sitt ämne som lärare? De som gick utbildningen brann för kunskap och ville förmedla det. Vi var flera som kände att det inte var sådana som verkligen älskade sitt ämne som skulle gå där.

Sedan var utbildningen ganska dogmatisk, tyckte hon.

– Det kändes inte vetenskapligt baserat och det intrycket har förstärkts när jag har satt mig in i det.

Du är inte ensam i din kritik.

– Nej, vi är flera som har drivit de här frågorna och det har börjat göra avtryck. Både Skolverket och skolministern har sagt att man tidigare gått för långt när man tonat ner betydelsen av faktakunskaper och fokuserat på de generella förmågorna och egeninlärning. Nu talar man mer om att återinföra ämnesinnehåll. Jag tror att det har blivit en vändning.

Åsa Wikforss resa mot filosofins högkvarter startade i Oxford på 80-talet. Hon hade fått stipendium av British Council för att vara gästdoktorand i universitetsstaden och där, i den magnifika matsalen som är förlaga till Harry Potter, träffade hon sin amerikanske make.
Maken var professor på Christ Church College där han studerade juridik och tillsammans packade de flyttlådorna och begav sig till New York.

Seminariekulturen i USA var frejdig och högljudd, en helt annan än den hon var van vid hemifrån.

– Jag trivdes väldigt snabbt i den miljön. Det här var innan internet och plötsligt befann jag mig mitt i världens akademiska centrum bland de stora filosoferna.

Lite visste hon då om hur brännhett hennes ämne skulle bli knappt tre decennier senare. På den tiden skulle hon hinna bli Sveriges första kvinnliga docent i teoretisk filosofi, ett ämne som länge varit nästan förbehållet männen.

Filosofi är knepigt, menar hon, och mannen har historiskt varit förebild för hur en filosof ser ut.

– Ämnet kräver en viss sorts kaxighet och handlar om att tänka självständigt, argumentera och vara logisk. Allt är delar som samhället tidigare skickat med tjejer att de inte kan göra och det satt länge djupt.

– Om man tänker på hur det var när jag växte upp på 60- och 70-talen så såg det ganska annorlunda ut. Min mamma fick inte ens gå på gymnasiet. För henne var det en stor grej att jag skulle gå på universitetet.

Kunskapens betydelse för demokratin går som en röd tråd genom Åsa Wikforss nya bok och skolans roll är tveklöst stor. En lärares viktigaste uppgift när det gäller desinformation är två, enligt Åsa.

Det första är att ge viktig bakgrundskunskap som hjälper eleverna att bedöma ett budskaps rimlighet. Det andra är att träna dem i källkritik. Det kan vara genom att förklara hur fejkade nyheter är skapade för att exploatera våra känslor, eller genom att lära dem att känna igen en trovärdig källa.

En knepig balansgång, menar hon.

– Målet får inte vara att skapa en allmän skepsis inför allt. Då tappar man möjligheten att ta till sig kunskap från pålitliga källor. Jag har hört från flera föräldrar att deras barn kommer hem och är superskeptiska mot absolut allting.

I skolan är det därför lika viktigt att prata om källtillit.

”Målet får inte att vara att skapa en allmän skepsis inför allt. Då tappar man möjligheten att ta till sig kunskap från pålitliga källor.”

– Vi som har växt upp med papperstidningar och radio har en känsla för vad som är vad. Men har man växt upp med ett flöde där allt ser likadant ut, hur ska man då veta att Samhällsnytt inte är detsamma som Dagens Nyheter? Forskare kallar detta för källblindhet.

Går allt enligt plan släpps boken i vinter. Med tanke på hennes nya åtagande kan det också sträcka sig till våren.

Men först väntar ett amerikanskt presidentval, en riktig nagelbitare. Hur världen kommer att se ut om Trump får fyra år till vågar hon nästan inte tänka på.

– Hjälp! Allt det han hunnit sabba på den här tiden. Att han är så inkompetent gör att han inte lyckats förstöra ännu mer. Men får han fyra år till på sig så kan han nog lyckas slå sönder demokratin helt och hållet, säger hon när mobilen ringer.

Hon trycker bort samtalet. Trots att det är mycket jobb att hålla ihop, känner hon en häftig känsla inombords. Hennes liv har blivit så oändligt mycket rikare än vad hon i sin vildaste fantasi hade kunnat föreställa sig.

– Jag är inte ung precis, att plötsligt få en räcka nya uppgifter är vansinnigt kul! Det är som att få ett andra liv helt plötsligt.

Åsa Wikforss

Ålder: 59.
Bor: I Stockholm.
Familj: Amerikansk make och två döttrar.
Yrke: Professor i teoretisk filosofi och författare. Ledamot i Svenska Akademien.
Bakgrund: Blev Sveriges första kvinnliga docent i teoretisk filosofi 2002. Skrev sin uppmärksammade bok Alternativa fakta (Fri tanke förlag) år 2017 om desinformation och kunskapsresistens.
Aktuell med: Släpper sin andra bok i vinter, om hotet mot demokratin, som hon skriver tillsammans med sin bror Mårten Wikforss, journalist och kommunikationsexpert.

3 frågor till eleverna

1. Varför är fri- och rättigheter viktigt i en demokrati?
2. Varför är det viktigt med oberoende medier som kan granska makten?
3. Varför är det viktigt att ha expertkunskap som kan ge input till politiker?

 

Läs fler

Cecilia Lindvall

Cecilia Lindvall

Vill du läsa mer? Bli prenumerant!

Du får 6 nr av Grundskoletidningen och Pedagogisk Snabbguide för 1099 kr exkl. moms.

Så här kan du läsa vidare
Börja prenumerera så får du tillgång till alla fördjupande och inspirerande artiklar i Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide..
Kompetensutveckling när den är som bäst.

Bli prenumerant