Med energi skapar Karin motivation
Hon trodde länge på kändisbesök och spektakulära utflykter. Men en undersökning fick Karin Boberg att tänka om. Elevernas motivation var framför allt beroende av en sak: – henne själv.
Lektionen på Glömstaskolan i Huddinge utanför Stockholm börjar inte som Karin Boberg har tänkt sig. Till följd av Grundskoletidningens besök behöver eleverna i årskurs sju byta sina fasta platser. Utöver det har hon planerat tyst läsning i en bok om tonår och pubertet. Oron sprider sig. Någon ropar att han redan kan allt om sex. Någon annan verkar skämmas över att inte vilja bli fotograferad. Karin behöver säga till på skarpen till en tjej som målar naglarna. Men efter ett tag infinner sig lugnet. En digital klocka räknar ner minuterna. Svag instrumental musik ljuder.
Karin Boberg har lång erfarenhet som grundskollärare och skriver regelbundet för flera tidningar, bland annat krönikor för Vi lärare. För några år sedan började hon fundera över vad som skapar motivation hos elever. Vad är det som gör att de vill lära sig något?
Upprinnelsen var ett bråk på skolan. En av hennes mentorselever hamnade i konflikt med en annan lärare och flera lärare kallades dit. Efteråt förstod Karin Boberg att han helt enkelt inte hade förstått vad han skulle göra på lektionen. Då började hon fundera över vad som motiverar eleverna och får dem att vilja jobba.
– Jag gillar att skriva alla mina texter om de här små enkla grejerna. Det tycker jag är spännande.
Hon har gett ut flera böcker om ledarskap i klassrummet. Nyligen kom boken Att äga undervisningen. Med motivationen i fokus som hon skrivit tillsammans med Anna Sterlinger Ahrling.
Efter händelsen med mentorseleven bestämde sig Karin Boberg för att göra en undersökning. Hon och hennes kollega frågade cirka 100 elever i nionde klass vad som motiverar dem i undervisningen. Och svaren förvånade dem.
– Vi trodde väl lite fördomsfullt att de skulle skriva sådant som att få ett McDonalds-besök eller att en rappare kommer till skolan.
Men elevernas fokus låg på något helt annat. Nämligen läraren.
Tre saker framträdde tydligt i elevernas svar. Det första var att de vill att läraren ska visa att hen vill vara i klassrummet. Det andra att hen ska visa att hen tror på eleverna. Och så slutligen det för läraren kanske mest kravfyllda: läraren ska vara glad.
Hur lever man upp till det här i sin yrkesvardag?
– Genom att tillåta sig att bli sur ibland och ta nya tag. Det är viktigt att få tillåta sig att vara människa.
Den pågående lektionen ger åtskilliga tillfällen för Karin Boberg att ta nya tag. En elev fungerar inte på sin nya plats och börjar röra sig runt i rummet, prata och utmana. Karin Boberg får punktmarkera honom och sätta sig bredvid honom medan han jonglerar runt med boken.
– För det mesta fungerar det ju med professionell ilska men ibland kan jag ju bli personligt arg också, säger hon efteråt. Det tar mycket energi och är jobbigt. Men det kan man ju också använda.
Karin Boberg har på sig färgstarka kläder. Lila byxor med pressveck och en t-shirt med orange mönster. Och klädvalet är ingen tillfällighet.
– Det är en medveten tanke hos mig, att eleverna ska se att jag gillar att vara här. Att jag har ansträngt mig.
Vad gör du mer för att visa eleverna att du vill vara i klassrummet?
– Genom att vara engagerad och kunna mitt ämne. Det handlar om att peppa upp sitt engagemang. Det ekonomiska kretsloppet är jag till exempel inte jätteintresserad av. Men om jag förbereder mig ordentligt så blir det bättre.
Det är bra att lärare är engagerade i olika saker, menar Karin Boberg. Hon nämner svensklärarkollegan som hade ett väldigt stort intresse för äpplen. Han lät varje år eleverna skriva dikter och andra texter om äpplen.
– Han var så engagerad i de där äpplena att det funkade. Barnen älskade det!
Det är viktigt att tänka ur elevernas perspektiv, påminner Karin Boberg.
– De har sjutton skolämnen och så dunkar de igenom sex eller sju varje dag. Då mår de bra av att vi lärare är olika och lockas av olika saker.
När elevernas tysta läsning är slut efter tjugo minuter påkallar Karin Boberg deras uppmärksamhet. Hon delar ut noveller som eleverna har skrivit, berömmer dem och säger att de ska rama in texterna hemma. Nu skärps elevernas uppmärksamhet. Medan Karin svarar på frågor jämför eleverna betygsbokstäverna på framsidan.
Vilken roll spelar betyg för elevernas motivation?
– För de elever som har de finaste betygen är det ju utmärkt. Men för dem som kanske kämpar för ett E så måste man synliggöra fler tårtbitar. Då är det viktigare att jag som lärare fokuserar på någon del som de kan utveckla till nästa gång, till exempel stor bokstav när de skriver.
Två nöjda killar visar upp sina noveller som de säger är inspirerade av Dante och Nils Ferlin. Projektet började med ett lotteri, berättar de, där alla elever drog en lott med ett författarnamn. Sedan fick de skriva ett författarporträtt, ett referat av en bok av författaren och slutligen en egen novell i samma stil. Eleverna uppskattade att det var kreativt och att de kunde välja själva vad de ville skriva om.
Just valfrihet var också något som eleverna i Karin Bobergs studie nämnde som motiverande.
– Den här gången var de tvungna att skriva en novell, för det ingår i de nationella proven, men då kan de få välja vad de vill skriva om. Nu för tiden tänker jag alltid att jag ska erbjuda buffé i undervisningen.
Samtidigt har hon också klart för sig att eleverna är olika och motiveras av olika saker.
– Många elever säger att de gillar det kreativa och laborativa, men vissa hatar ju också allt sådant. Det tog lite tid för mig att inse, man tror lätt att alla gillar ”fluff”. Men så är det ju absolut inte.
I boken handlar ett av Karin Bobergs kapitel om att flytta ut undervisningen ur klassrummet. Det är viktigt för elevernas motivation att få byta miljö ibland, säger hon, men medger samtidigt att hon har haft svårt att själv komma i gång med utflykterna efter åren av pandemi. Samtidigt finns ofta förbisedda möjligheter att utforska på den egna skolan, menar hon.
– Den här klassen gick en trappa ner förra veckan och läste sina noveller för lågstadiet och det var fantastiskt. I går hade vi föräldrarna här på vernissage och öppet hus och då fick de gå runt och visa vad de gjort. Snart ska vi gå på adjektivjakt och det kan vi också göra inne i skolan.
I slutet av lektionen får några av eleverna frågan om vad som motiverar dem. De gillar kreativa uppgifter, säger de, där de kan påverka och göra egna val. Och på frågan vad som minskar motivationen säger en elev bestämt.
– När läraren inte säger till dem som stökar. Då tappar man motivationen.
- Att läraren visar att hen vill vara i klassrummet.
- Att läraren visar att hen tror på att eleverna kan.
- Att läraren är glad.
Jag håller på att anlägga en ny tomt. På den är det massor av tistlar. Det är tråkigt att dra upp tistlar, men när jag har ett mål och går in för det så blir det roligt. Jag sätter upp delmål och blir motiverad av att se resultatet och att jag snart är klar. Det är en stratergi som jag har hittat och som jag har märkt att jag mår bra av.