Så bemöter du intolerans

Lärare har ett uppdrag att stå upp för vissa värden i klassrummet och motverka kränkningar. Så hur kan lärare agera när det som sägs i klassrummet krockar med skolans värdegrund? Forskaren Christer Mattsson menar att man ska bemöta extrema åsikter i klassrummet med empatisk nyfikenhet.

Gymnasieskolans läroplan är tydlig med att skolan ska förmedla värden som jämställdhet mellan kvinnor och män och alla män- niskors lika värde, och lärare ska aktivt motverka kränkningar och diskriminering. Samtidigt ska skolan uppmuntra eleverna att uttrycka sina egna åsikter och ståndpunkter.

Ibland blir det en krock.

En elev fäller plötsligt en kommentar om en minoritetsgrupp och vad de har för värde: ”Typiskt blattar!”, ”Judesvin!” Kommentaren är sådan att läraren inte kan låta den passera okommenterad. Samtidigt är klassen mitt uppe i en aktivitet och att göra en stor affär av saken skulle bryta upp hela lektionen. Läraren tvekar. Är det meningsfullt att ta en diskussion? Eller är det bättre att bara tydligt markera att kommentaren inte är okej?

– Det här är en situation som lärare ofta brukar beskriva att de tycker är svår, berättar Christer Mattsson som är lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

Han har en bakgrund som lärare och har lång erfarenhet av att jobba mot olika former av extremism i skolan. Idag är han föreståndare för Segerstedtinstitutet, som arbetar förebyggande mot olika våldsutövande ideologier. Det här har gett honom gedigna kunskaper om var gränserna går för olika typer av yttranden, och hur lärare bäst kan agera när elever uttrycker kontroversiella åsikter.

Enligt Christer Mattsson är det sämsta en lärare kan göra att gå in i en moralisk debatt med elever om olika värderingar och ståndpunkter.

– Debatten är viktig i olika sammanhang. Men skolans uppdrag är inte en debatt mellan lärare som företräder demokratiuppdraget och elever som har fel åsikter. Det är inte undervisning.

Lärare bör hantera värdegrundsuppdraget på samma sätt som kunskapsuppdraget, menar Christer Mattsson. Det vill säga med utgångspunkt i vad som kännetecknar god undervisning.

– Om en elev inte kan Pythagoras sats så försöker vi ta reda på vad eleven redan kan och hur eleven tänker. Det är samma sak här. Kunskapsuppdraget och värdegrundsuppdraget är två likvärdiga uppdrag. Det ena ska inte implementeras på intellektuell grund och det andra med moralisk emfas. Båda är del av en undervisningsprocess.

Lärare behöver, enligt Christer Mattsson, påminna sig själva om att det inte är så konstigt om de elever som växer upp i miljöer där de möter homofobi, rasism, sexism och antisemitism också själva har sådana tankar och känslor och ger uttryck för dem.

– Men identiteten som till exempel homofob eller antisemit skapas i konfrontationen med den som tänker annorlunda. Och den konfrontationen ska läraren inte tillhandahålla. Läraren ska hjälpa eleven att reflektera över sina perspektiv och värderingar.

Empatisk nyfikenhet är ett ledord för Christer Mattsson. Och det råder han lärare att tillämpa i situationer som den som beskrivs inledningsvis.
– I en sådan situation kan man säga till eleven: ”Nu märker jag att det var något som triggade dig här. Jag var inte riktigt förberedd på att det skulle komma men jag märker att det är viktigt för dig. Är det okej om vi tar upp det i morgon, eller kan du stanna fem minuter efter lektionen? Just nu funkar det inte för alla blir bara arga, men jag lovar att inte glömma bort det.”

Samtidigt står det i läroplanen att läraren ”klart ska ta avstånd från” sådant som strider mot de grundläggande värdena i skollagen och läroplanen.

Behöver inte läraren markera i en sådan här situation?

– Det finns naturligtvis situationer som måste avbrytas ganska strikt och på en gång. Precis som vid en mobbningsituation. Då kan jag ju inte gå fram till mobbaren och fråga ”Hur tänker du nu?” Om det är en kränkning som pågår så måste den avbrytas. Och då måste man faktiskt säga: ”Det där funkar inte. Du måste sluta. Du gör människor illa.”

– Men man ska absolut inte säga: ”Det finns faktiskt en värdegrund på den här skolan.” Då vevar man bara igång eleven.

När det är dags att följa upp kontroversiella saker som elever har uttryckt rekommenderar Christer Mattsson ett lågaffektivt bemötande, utan moraliserande.

– Man kan fråga eleven ”Vad var det som hände? Kan du berätta så att jag förstår?” Det brukar vara otroligt avväpnande.

Christer Mattsson understryker att empatisk nyfikenhet inte är detsamma som att vara gränslös. Tvärtom förutsätter en sådan hållning tydliga och förutsägbara gränser. Och om läraren har varit konsekvent, har läraren ett kapital på sitt förtroendekonto. Då går det att ibland bara säga ”Tyst!” om en elev säger något olämpligt.  

– Men om min enda metod för att hantera kontroversiella åsikter är att säga åt eleverna att vara tysta, då har jag inte det utrymmet när det verkligen behövs.  

Finns det situationer när man bör polisanmäla sådant som en elev har sagt?

– Absolut. Det gäller samma lagar i klassrummet som i övriga samhället. Jag har själv varit tvungen att polisanmäla elever och fått vittna i rättegångar när elever har sagt ”Sieg heil” i sammanhang där det varit ett tydligt hot.

Gränsen går vid lagen om hets mot folkgrupp, säger Christer Mattsson. Samtidigt avråder han skolor från att polisanmäla saker som eleverna säger, bara för att markera att skolan tar det på allvar.

– Det är ett effektivt sätt att devalvera värdet på lärarrollen, anser jag. Jag har intervjuat polischefer som uttrycker en trötthet på att skolan anmäler sådant som elever har sagt bara för att markera. Det ska finnas god grund att anta att ett brott verkligen har begåtts, annars bör man hantera det själv.

Anna Grettve

Anna Grettve

Oj, är du inte prenumerant?

Den här artikeln kan endast läsas av dig som prenumererar på Grundskoletidningen Pedagogisk snabbguide.

Så här kan du läsa vidare
Logga in eller börja prenumerera så får du tillgång till alla fördjupande och inspirerande artiklar i Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide.
Kompetensutveckling när den är som bäst.

Bli prenumerant