Museet utmanar elevernas åsikter

Var går gränsen för yttrandefrihet? När gymnasieelever besöker Nobelmuseet i Stockholm får de lära sig mer om just det. Genom värderingsövningar får eleverna pröva sina åsikter, öva sig på att argumentera – och ta ställning.

Det är mörkt i Nobelmuseets filmsal. Tolv elever från samhällsvetenskapliga programmet sitter i amfiteatern och tittar mot filmduken. Där syns en ung man med texten ”Böghatare” på tröjan.

– Ja, vad tycker ni, säger museipedagogen Åsa Sundelin och tittar ut över klassen. Tänk inte på vad som står i lagen nu, utan fundera själva. Ska det vara tillåtet att ha en sådan här tröja, eller inte?

Hon uppmanar eleverna att välja sida i rummet. Ja eller nej? Efter visst funderande delar in sig eleverna i två tydliga grupper.

– Oj, säger Åsa Sundelin. Ni har delat er helt jämnt. Det brukar vara betydligt fler som ställer sig i gruppen som vill förbjuda tröjan.

Eleverna från Värmdö gymnasium i Stockholm deltar i museets skolprogram ”Yttrandefrihet – var går gränsen”. Syftet med programmet är att lyfta fram hur viktig yttrande- och åsiktsfriheten är för demokratin. Men museet vill också göra eleverna medvetna om att det ibland är svårt att dra en tydlig gräns mellan vad som är åsiktsfrihet och vad som är en kränkning.  

Klassens lärare Maria Andreasson, som undervisar i svenska och retorik, följer nyfiket hur eleverna väljer sida i rummet samtidigt som hon antecknar för fullt i sitt block. Efteråt tänker hon följa upp klassens debatteknik och hur de formulerar sina olika argument, berättar hon.  

– Det är intressant som lärare att se hur en annan pedagog leder värderingsövningar, konstaterar hon. Det är en utmaning att sovra i allt som dyker upp hos eleverna.

”Sådana här övningar kan bli otroligt känsliga.”

Ute på golvet uppmanar Åsa Sundelin eleverna att först diskutera gruppvis varför de har valt den ståndpunkt som de har gjort. Efter några minuter ber hon dem därefter att redovisa sina argument för varandra.

– Den här tröjan kränker yttrandefriheten mer än den stärker den, säger en elev upprört. Tänk hur hotade människor på stan blir när de ser honom.

– Men vad händer om vi gömmer undan sådana här åsikter, invänder en annan. Det är bättre med en öppen diskussion så att man vet var man har folk.

– Det är inte okej att säga att en grupp människor är mindre värd än någon annan, invänder en elev. Vad leder det till i förlängningen?

– Men han gör ju ingenting fysiskt, hävdar någon annan lågmält. Vi måste kunna skilja på åsikter och handlingar, annars får vi ett hemskt samhälle.

Eleverna är vältaliga, engagerade och radar upp många argument. Samtalet kommer att kretsa en del kring politik och mycket kring Sverigedemokraterna – som eleverna återkommer till vid flera tillfällen under diskussionerna.

Har inte den offentliga stigmatiseringen av Sverigedemokraterna inneburit ett slags åsiktsförbud, menar någon. En elev har en nål på tröjan med texten ”Fuck SD!”. Var går gränsen för åsiktsförbud, undrar någon annan – ska den nålen också förbjudas?

Museipedagogen Åsa Sundelin lyssnar och behöver inte ingripa så mycket. Klassen är självgående och kommer med många av argumenten för och emot tröjan.

När debattens vågor har gått höga en stund projicerar Åsa Sundelin en bild av en man med ett nazistemblem på tröjan. Den här gången är eleverna mer överens. Efter visst funderande står bara två elever kvar i det hörn som vill tillåta tröjan.

– Den här tröjan ska absolut inte tillåtas. Den här gruppen har en historia av massmord, det är verkligen ett hot, säger en tjej med eftertryck.   
– Men de här människorna saknar kärlek i sina liv, invänder en kille. Det blir kontraproduktivt att förbjuda och alienera dem. Då stärks de bara i sin isolering.

Efter en halvtimmes debatt avslutar Åsa Sundelin övningen med att gå igenom vad lagstiftningen säger. Hon säger att personen som bär tröjan med nazistsymbolen troligen skulle bli dömd eftersom personer som burit nazistsymbolen tidigare har fällts för hets mot folkgrupp. När det gäller den andra tröjan har hon däremot inget facit eftersom den, så vitt hon vet, inte har blivit anmäld.

– Vi har frågat ett par jurister och de hittade inget rättsfall som direkt motsvarar tröjans budskap och därför är det svårt att säkert veta. Däremot är det ganska säkert att även den skulle kunna leda till åtal. Och även här handlar det i så fall om hets mot folkgrupp.

Efteråt konstaterar Åsa Sundelin att hennes roll som museipedagog varit ovanligt lätt denna dag. I många klasser behöver hon hjälpa till mer. Samma reflektion gör läraren Maria Andreasson. På skolor med en mer blandad elevsammansättning kan värderingsövningar vara mer utmanande för läraren, menar hon.

”Man får försöka lyfta diskussionen till en mer generell nivå. Men gud ska veta att jag har misslyckats ibland.”

– Det här är en väldigt homogen grupp. Men när man inte jobbar i en sådan elevgrupp kan sådana här övningar bli otroligt känsliga. Nu delar den här gruppen en slags värdegrundsmässig samsyn och det är ju inte nödvändigtvis normalfallet.

Hon har själv erfarenhet av att eleverna säger kontroversiella saker i klassrummet – och svårigheten i att veta hur hon ska hantera det.

– Ja, absolut. N-ordet till exempel har jag fått hantera jättemycket tidigare under min tid som lärare. Det förekommer ofta att elever säger saker som går till rena personangrepp, även om det inte är avsett så.

Hur hanterar du de situationerna?
– Man får försöka lyfta diskussionen till en mer generell nivå. Men gud ska veta att jag misslyckats ibland. En gång kom en mörkhyad elev fram efter en lektion när några andra elever sagt n-ordet, och han tyckte inte att de blivit tillräckligt hårt motsagda.  

Maria Andreasson säger att hon blev imponerad av det debattklimat som eleverna fick till under besöket på museet.

– Det som är så lysande med sådana här övningar är att eleverna får styra innehållet själva. Det är lätt att som vuxen presentera sanningar men det faller mycket bättre ut när man utgår från var eleverna är och deras egna exempel. Det blir mycket verkligare.

Vad tar du som lärare med dig från dagen?
– Jag jobbade mycket med värderingsövningar när jag arbetat på högstadiet men inte lika mycket på gymnasiet. Men nu tar jag med mig att värderingsövningar kan vara väldigt fruktbart även för äldre elever. Det vill jag jobba mer med.

5 frågor till...

Åsa Sundelin, museipedagog och chef för avdelningen för utställningar och pedagogik på Nobelmuseet.

1. Varför har ni ett skolprogram om yttrandefrihet?
– Vi hade en utställning på museet för tio år sen där vi presenterade flera Nobelpristagare och yttrandefrihetens betydelse för dem. Då utvecklade vi det här programmet som blivit ett av våra mest populära skolprogram.
2. Vad brukar eleverna vilja prata om?
– En vanlig fråga är hur rasistiska och homofoba ord används i skolan och hur man ska reagera på det. En del elever menar att de bara är skämt, medan andra inte tycker att de är okej. Eleverna brukar också vilja prata om situationer där de har känt sig maktlösa inför kränkningar, till exempel på nätet, och där de känt att det inte varit någon mening att reagera.
3. Vilka utmaningar ställs du inför som ledare?
– Det kan bli hetsigt under programmet och eleverna kan gå till personangrepp. Det kan också uppstå situationer när eleverna inte alls kan argumentera. Ibland kommer det fram personliga erfarenheter av att ha blivit utsatt för rasistiska och homofoba uttryck.
4. Hur hanterar du de här situationerna?
– Jag försöker vara väldigt tydlig från början med vilka regler som gäller och betonar att det är jätteviktigt med handuppräckning och att alla får säga vad de tycker och tänker. Sedan markerar och reagerar jag såklart om någon går över gränsen. I vissa grupper får jag också hjälpa till med olika argument.
5. Varför använder ni värderingsövningar?
– Det är en bra pedagogisk metod eftersom alla elever blir tvungna att ta ställning. Det blir en bra dynamik när eleverna ser att alla tycker så olika. Jag tror också att eleverna upplever att vi diskuterar viktiga frågor, på riktigt.

3 frågor om besöket

1. Vad tyckte ni om besöket?
2. Vad tycker ni om värderingsövningar?
3. Vilka tankar tar ni med er från idag?

Melker Andersson, år 3 på samhällsvetenskapligt program, Värmdö gymnasium, Stockholm:
1. Det var väldigt intressant. Det var bra att det fanns så många olika åsikter i klassen, så att det blev en balanserad diskussion.
2. Vi gör det ofta i klassen och det är allas favorit. Det blir alltid väldigt passionerade diskussioner och man tvingas välja sida och ta ställning.
3. Alla gillar ju yttrandefrihet. Men det finns väldigt olika tankar om hur det ska se ut i praktiken. Då blir det en mer komplex fråga.

Astrid Engberg, år 3 på samhällsvetenskapligt program, Värmdö gymnasium, Stockholm:
1. Jag fick många nya tankar. Jag trodde att jag hade en klar bild av vad min omgivning tycker men där ställdes mycket på ända. Det är inte så. Vi har liknande grundtankar men vi har olika åsikter om vägen framåt.
2. En del tycker att det är känsligt och är rädda för kritik. Men det viktiga med att ha åsikter är ju att ha argument för dem. Så jag tycker att det är viktigt att man tvingas argumentera för sina åsikter.
3. Hela övningen vi gjorde var ett slags bevis på vår yttrandefrihet. Vi fick framföra våra olika åsikter och bryta dem mot varandra. Och det är ju enormt viktigt.

Att tänka på vid värderingsövningar

• Hitta bra och meningsfulla frågor, där det finns många olika sätt att se på saken.
• Uppmuntra eleverna att göra personliga val och uppmuntra allt som kommer fram.
• Var noga med att allas åsikter respekteras, så att ingen börjar skratta eller förlöjliga någon. Tala om att det inte är tillåtet att värdera andras åsikter men däremot att ställa frågor.
• Låt eleverna diskutera ihop sig med dem som tycker lika först. Då får de finslipa sina argument och det blir lättare att tala i den stora         gruppen.
• Betona att eleverna inte tar ställning för alltid, utan att de får ändra åsikt under samtalets gång. Det är också tillåtet att inte ta ställning alls.
Källa: Åsa Sundelin, Nobelmuseet

Nobelmuseet, amfiteatern. Snart ska de tolv samhällseleverna börja diskutera gränserna för yttrandefrihet.

Åsa Sundelin har lett programmet om yttrandefrihet sedan starten för tio år sedan.

”Den här tröjan ska absolut inte tillåtas.” Bilderna som projiceras på väggen väcker starka känslor hos eleverna.

Samtalet kretsar en hel del kring politik och eleverna radar upp många argument – både för och emot de olika tröjorna.

 Åsa Sundelin behöver inte hjälpa till med argumenten den här dagen, men så ser det inte alltid ut.

Klassens lärare Maria Andreasson undervisar i svenska och retorik.

Prev
Next

 

Anna Grettve

Anna Grettve

Oj, är du inte prenumerant?

Den här artikeln kan endast läsas av dig som prenumererar på Grundskoletidningen Pedagogisk snabbguide.

Så här kan du läsa vidare
Logga in eller börja prenumerera så får du tillgång till alla fördjupande och inspirerande artiklar i Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide.
Kompetensutveckling när den är som bäst.

Bli prenumerant