Forskarna bakom boken Interkulturell religionsdidaktik. Utmaningar och möjligheter vill stötta blivande och verksamma lärare i hur de kan ta sig an utmaningen när elever med vitt skilda bakgrunder och traditioner ska diskutera de laddade frågor som brukar tas upp på religionslektionerna – liv och död, moraliska dilemman, värderingar och olika trosuppfattningar.

– Utgångspunkten för vår bok är att det finns ett stort behov av kompetensutveckling när det handlar om interkulturell religionsundervisning. Vi lever i en tid där samtalet om inte minst moraliska frågor kan vara hårt positionerat och inte sällan kopplat till mer eller mindre fundamentalistiska förhållningssätt av varierande slag, säger Olof Franck, docent i religionsfilosofi och en av redaktörerna bakom boken.

– Uppfattningar om vad religion är kan vara starka bland dem som har sin hemvist i en religiös tro eller gemenskap, likaväl som bland dem som inte har det. Mitt i allt detta står lärare i religionskunskap och förväntas undervisa om snarare än i religion – det vill säga på ett icke-konfessionellt, sakligt och på samma gång respektfullt sätt. Det är ingen lätt uppgift.

”Klassrummet bör få vara en arena där det är högt i tak.”

Det kan uppstå tuffa diskussioner om ganska mycket i religionskunskapsundervisningen, säger Olof Franck, och tillägger att vilka frågor det rör sig om säker varierar från klassrum till klassrum även om det förstås finns frågor som mer generellt kan vara förenade med en eller annan utmaning.

– Men jag tror inte att man ska vara rädd för det. Tvärtom är det en styrka att man i klassrummet möter olika föreställningar och argument och att man får träna på att föra kritiska resonemang under ömsesidig respekt. Jag har under mina år i skolan varit med om åtskilliga brännande samtal om religion och etik i min undervisning och jag tänker att det har varit en förmån att få ha rollen som samtalsledare utifrån den demokratiska grundförutsättningen att vi människor har rätt att tycka olika.

Det finns förstås argument och positioneringar som ur moralisk och demokratisk synpunkt är oroväckande och som inte kan förbigås med en ”etiskt stum tystnad”, betonar han.

– Men klassrummet bör få vara en arena där det är högt i tak och där åsikter bryts mot varandra. Det är en del av en demokratisk fostran. Som pedagogen Gert Biesta har framhållit lär sig barn och unga demokrati genom att vara del av en demokratisk gemenskap i skolan, snarare än genom att undervisas om demokratins grundpelare som något att praktisera när de blir vuxna.

Olof Franck menar att en bra grund för att kunna ta svåra diskussioner i klassrummet är att kontinuerligt föra samtal med sina kollegor om vilka frågor som i den egna kontexten upplevs som svåra och om hur det är möjligt att närma sig dem på ett pedagogiskt klokt och inkännande sätt.
– Att dela tankar med kollegor om hur det är möjligt att ta sig an de här frågorna är verkligen betydelsefullt. Lärare behöver stötta varandra.

För det går inte att undvika ämnen som religionskonflikter eller frågor som rör sexualitet, kärlek och jämställdhet – även om man är medveten om att det här är områden där det kan bränna till, säger han. Som lärare behöver man lyfta också svåra och känsliga frågor – i syfte att de ska diskuteras men också därför att alla, elever och lärare, behöver lära sig mer om dem. En viktig etisk förmåga är att vara välinformerad om det man vill argumentera om.

– När jag undervisar lärarstudenter och möter verksamma lärare, så tycker jag faktiskt att många ger uttryck för en hälsosam självklarhet när det gäller detta, att även frågor som kan vara svåra måste upp på bordet.

– Däremot tror att jag många lärare saknar fortbildning som stöttar dem i deras arbete i klassrummet vad gäller frågor som rör religion, etik och värden i ett mångkulturellt perspektiv. Och det var ett skäl för Peder Thalén och mig att ge ut boken.

Det finns några principer som det kan vara klokt att följa när känsliga och svåra frågor kommer i blickfånget i undervisningen, menar han. Som att vara påläst om de frågor som behandlas.

– Det kan tyckas som om det viktiga när moraliska frågor behandlas är att de argumenteras och görs till föremål för ställningstaganden. Men en lärdom som elever bör få med sig är att också de frågor där positionerna framstår som självklara, är komplexa och möjliga att se från olika håll. Ska man som lärare kunna förmedla detta – och visa att diskussioner behöver föras under ömsesidig respekt – måste man ha goda och relevanta kunskaper. Det är då man kan agera samtalsledare på ett klokt sätt också i tuffa diskussioner.

En annan princip är att vara varsam med hur en fråga presenteras.

– Som lärare vet man sällan vilka livsberättelser och livsval som representeras bland dem som man har framför sig i klassrummet. Man behöver därför praktisera en känslighet och en empati i undervisningen.