Individanpassa med grupper – 7 tips!
Hur får man till individanpassning i praktiken? Ett sätt är att variera hur man jobbar med grupper i klassrummet. Testa att låta eleverna dela in sig i grupper utifrån intresse, val av metod eller svårighetsgraden på uppgifterna.
Enligt läroplanen ska läraren i sin undervisning ”utgå ifrån den enskilda elevens behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande”, något som inte är alldeles enkelt i klasser med stora variationer i kunskapsnivå. Så hur ska man göra?
Individanpassning är inte detsamma som individuellt arbete. Det finns många olika sätt att arbeta individanpassat utan att eleverna ska behöva arbeta ensamma.
Tidigare var det vanligt att anpassa undervisningen genom nivågruppering, så att varje elevgrupp fick lektioner anpassade till sin nivå. Idag undviker man detta, dels för att elever kan känna sig utpekade, dels för att lärandet kan bli lidande av alltför låga förväntningar.
Enligt Skolinspektionens rapport Stöd och stimulans i klassrummet från 2014 är det viktigt med höga förväntningar på eleverna, men också varierad och anpassad undervisning, vilket i sin tur kräver flexibilitet hos såväl lärare som rektor.
Att individanpassa undervisningen kan dock verka som en övermäktig uppgift, där läraren ska ta fram texter och uppgifter på lika många nivåer som det finns elever, samtidigt som man försöker hålla ett tempo där ingen halkar efter och ingen blir uttråkad. Men det behöver inte vara fullt så komplicerat. Som så ofta är det variation som är nyckeln. Genom att varva den traditionella undervisningen med olika typer av arbetssätt och grupper tillgodoser man den enskilde elevens behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande.
Ett effektivt sätt att individanpassa är därför att använda sig av olika arbetssätt och olika grupperingar vid olika tillfällen. Här är sju konkreta tips.
Här går man tillsammans igenom samma stoff, exempelvis en engelsk artikel eller en film om ekosystemet. Efter genomgången får eleverna arbeta enskilt med uppgifter som finns tillgängliga på två eller tre olika nivåer. På så sätt väljer eleverna själva vilken nivå som bäst passar deras förutsättningar och ambitioner. Fungerar bra i de flesta ämnen.
Här får eleverna arbeta enskilt eller i grupp utifrån sin kunskapsnivå, vilket kan vara särskilt användbart i ämnen där det är vanligt att eleverna har olika förkunskaper, exempelvis engelska eller matematik. Att emellanåt arbeta nivågrupperat i klassrummet gör att alla elever kan få uppgifter som är anpassade till dem, samtidigt som de inom den lilla gruppen kan samarbeta kring kunskapsstoff på samma nivå.
Här sätter läraren ihop elever med olika kunskapsnivå i en grupp om 4–5 elever med en uppgift att lösa. Uppgiften kan gärna innehålla flera olika aspekter för att öka sannolikheten att alla blir aktiva. I den här typen av grupparbete får svagare elever tryggheten av gruppens samlade kunskaper samtidigt som starka elever får möjlighet att förklara och ”undervisa”. Det är viktigt att som lärare gå runt i grupperna, lyssna, återkoppla och ge bekräftelse till alla.
Det kan vara uppskattat att ibland skapa grupper utifrån intressen, men också låta dem som vill arbeta enskilt med något som de är särskilt intresserade av. Detta fungerar särskilt bra i språkämnen, där det finns möjlighet till total valfrihet när det gäller innehåll, men även i breda ämnen som historia, naturkunskap och religion. Vid den här typen av metod är det viktigt att läraren verkligen fungerar som aktiv handledare och inte släpper eleverna vind för våg.
Här introducerar läraren ett innehåll och låter eleverna gruppera sig utifrån hur de vill arbeta och redovisa. Det kan exempelvis finnas möjlighet att arbeta enskilt eller i grupp, läsa texter eller titta på film, skriva en uppsats, göra en film, en podd eller redovisa muntligt.
I all diskussion kring individanpassning ska man inte glömma bort den traditionella undervisningen där läraren förmedlar ett kunskapsstoff till hela klassen, med många goda exempel och visuella hjälpmedel. För att engagera eleverna är det bra att göra dem delaktiga genom att ställa frågor och ta pauser för kortare diskussioner. För många lärare är genomgången eller föreläsningen själva stommen i undervisningen och en av de stora fördelarna är just att det blir en nivåmässig likvärdighet.
Vissa elever behöver mer tid än andra för att genomföra uppgifterna, oavsett om det handlar om ett mindre läxförhör eller en längre skrivuppgift. Här finns ett par tänkbara lösningar. Det ena är att ge eleverna den tid de behöver medan de som blir klara snabbt får arbeta med annat (här är det smidigt att ha en databas med extrauppgifter/övningar på en digital plattform som eleverna kan arbeta med på datorn). Det andra är att begränsa uppgiften i tid istället för i omfång: ”Skriv så många meningar i passiv form du kan på 15 minuter.” Detta lämpar sig bäst för uppgifter där eleverna inte måste bevisa hur stor mängd kunskap de har.