Camilla Heiskanen släpper in eleverna lite tidigare än hon brukar till SO:n. Medan de går in i klassrummet skriver hon dagens schema på whiteboarden, överst står lektionstiden och under den lektionens olika moment. När det är några minuter kvar är klassrummet bara halvfullt, men vid lektionsstart har de flesta kommit. Camilla Heiskanen stänger säkerhetsdörren som alltid är låst, den som kommer sent måste knacka.

Hon ställer sig vid fönsterväggen. Hon är glad, gestikulerar med armarna och presenterar klassen för oss besökare.

– Det här är klass 9 C! Jag har haft dem i tre år och nu är det tre lektioner kvar. 

Därefter berättar hon för klassen vad lektionen ska innehålla och om hur förhöret i namngeografi ska gå till nästa lektion. Sedan börjar undervisningen.

– Då vänder ni på er och hänger med på nyheterna. Det är en historisk dag.

I SVT:s Morgonstudion får eleverna se hur Sveriges utrikesminister Ann Linde skriver under landets Natoansökan. Två hundra års alliansfrihet är snart slut.

– Hur tror ni hon känner där, inflikar Camilla.

Medan eleverna fortsätter att se nyhetsprogrammet smyger hon bort till whiteboarden och skriver upp nyckelbegrepp från inslaget: Nato, veto, inflation, välfärd. 

Det är SO-lektion på Vifolkaskolan i Mantorp, ett litet lantligt samhälle någon mil från Linköping. Skolan byggdes på 1950-talet som en av de första enhetsskolorna i Sverige. Det är en gedigen 1950-talsarkitektur med mosaikgolv i entrén, en kringbyggd atriumgård och röda tegelväggar. I dag går här drygt 300 elever i årskurs 7–9. 

Klassrummet är kvadratiskt. Camilla Heiskanen har sin dator på ett litet ståbord, genom fönstren bakom letar sig solen in. På väggen till höger finns en whiteboard och på motsatt vägg finns filmduken. Läromedlet de använder är helt digitalt. Även om rummet saknar kateder är det tydligt vem som leder undervisningen. När Morgonstudion är slut samlar Camilla upp klassen och visar begreppen hon skrivit på tavlan. Tillsammans resonerar de sig fram till vad Nato står för.

– Varför var det ett historiskt ögonblick vi såg? Fundera lite på det själva.

Eleverna får några minuter innan hon ber dem svara: ”För att vi inte har varit med innan”, ”Vi har varit alliansfria i 200 år”. De fortsätter att prata om Nato, om Turkiets president Erdogan som säger nej till Sverige i Nato och kommer in på kalla kriget och Warszawapakten. De går igenom alla begreppen på tavlan. 

– Vad är välfärd? Prata med en kompis ett tag. Det pratade vi ju om när vi höll på med förra området.

Stämningen är stillsam och lugn. Att ett par elever smyger in senare och en tredje knackar på dörren och har datorproblem märks nästan inte. Camilla Heiskanen håller koll så att alla får prata under lektionen. Ofta delar hon ut ordet till olika elever, inte sällan får de fundera två och två innan de pratar i helklass. 

Efteråt berättar hon att hon alltid planerar lektionen så att alla elever ska komma till tals. Ofta använder hon EPA, enskilt–par–alla. När eleverna får tänka tillsammans först blir det lättare att våga svara på frågor. 

Dags för repetition. På filmduken dyker en dansvideo upp till Lalehs låt En stund på jorden. Hon frågar eleverna vad de minns från förra lektionen, när de såg filmen med samma namn. Det går lite trögt, men med några ledtrådar går det lättare. 

– Varför heter filmen så? Fundera ihop med kompisen bredvid.

Eleverna får prata ett tag innan hon räknar högt ”1–2–3” för att eleverna ska hinna tystna.

Tillsammans pratar de färdigt om filmen som handlade om mötet mellan svenske Torsten och nyanlände Daouda från Senegal och tar upp frågor som rasism och integration.

– Vad tyckte ni om filmen? Tumme upp, ner eller åt sidan!

En skog av tummar åker i luften, de flesta vända uppåt. 

Repetitionen fortsätter med bilder av befolkningspyramider i olika steg och begrepp som demografisk transition, nativitet, immigration, push- och pull-effekter. Eleverna får fundera över vad som skulle locka respektive tvinga dem själva att flytta från Sverige och vad som kan få dem att stanna, ”ut och jobba, resa, krig, kärleken”. Camilla lägger handen över sitt hjärta och visar med handen hur det bultar:

– Jag hoppas att ni kommer att vilja ut och pröva era vingar!

Efter lektionen konstaterar hon att hon själv pratade mer än vanligt, men att just den här klassen klarar det. De orkar också arbeta längre tid på egen hand än andra klasser. Lektionen har hon förberett väl, tänkt över i förväg vad eleverna kommer att tycka är svårt och hur hon kan underlätta för dem. I det digitala läromedlet de använder finns färdiga anpassningar, men hon brukar också ofta visa korta videoklipp som i dag – för att det blir roligare med variation och för att elever har olika sätt att lära. Det kan också handla om att skapa en förförståelse för en text eller att arbeta med begrepp.

– I SO är begreppen så centrala. Då kan man jobba med listor, kahoot eller quizlet.

Hon brukar tänka lektionen i tre delar: eleverna lyssnar, de tittar på något och sedan jobbar de själva. Nästan alltid börjar de med att titta på en kort nyhetssändning. Ofta avslutar hon med en exit ticket eller en fråga som de ska svara på digitalt. Då får hon direkt kvitto på vad de lärt sig och inte. 

Den här lektionen sammanfattar hon själv de demografiska begreppen och ber eleverna ta med sig dem till nästa veckas lektion om rika och fattiga länder. Därefter visar hon lektionsplaneringen på duken och berättar vad de har gjort och vad som är kvar att göra på lektionen. De som vill får ta en bensträckare, men de flesta elever väljer att sitta kvar och göra klart övningarna. Därefter tränar de Asiens huvudstäder med hjälp av ett digitalt geografispel inför torsdagens förhör. Stämningen är koncentrerad. En tjej placerar ut huvudstäder i rasande fart och förklarar sina minnesknep. Camilla undrar hur hon blivit så bra.

– För jag pluggar med mormor!

Camilla Heiskanen går runt och liksom hovrar över klassrummet, pratar med alla elever, kollar av hur det går med övningarna och hjälper de trögstartade att komma i gång. Det märks att hon har bra kontakt med klassen. Hon gör små ljud, peppar dem en och en, tjoar till och applåderar klassen lite medan hon går runt.

Camilla Heiskanen är förstelärare i SO. I hennes försteläraruppdrag ingick att delta som medforskande lärare i ett så kallat ULF-projekt vid Linköpings universitet som handlade om ledarskap för lärande. I forskningen gjorde de bland annat klassrumsobservationer hos andra lärare. Hon och andra kände ofta igen sig själva.

– Vi vet ju egentligen hur vi ska göra. Men gör vi det? 

En sak såg hon hos nästan varje lärare hon besökte.

– Det här med tiden! Vi måste ge eleverna tid att tänka när vi ställer en fråga. Man ska inte bara ge ordet till någon man vet kan svara. Titta på klockan och vänta.

Annat som blev tydligt var att strukturen på lektionen spelar stor roll, det ska till exempel finnas en tydlig start och ett tydligt stopp. Ytterligare ett kritiskt moment var övergångarna. Det är viktigt att skapa bryggor mellan olika lektionsmoment och lektioner, bakåt och framåt. 

– Då skapar man ett sammanhang, den röda tråden i undervisningen.

Man måste leda genom att undervisa, slår hon fast: genom att undervisa i ämnet skapar läraren lugn och ro. Då måste man vara tydlig och strukturerad, ha förberett sig väl och veta vad man vill. Lektionen måste ha en tydlig ram med inledning, progression och en avslutning. Det räcker inte att skriva upp lektionsplaneringen på tavlan, man ska också följa upp strukturen och den ska synas på många ställen. Förutom på tavlan finns därför hennes lektions- och terminsplaneringar även i det digitala klassrummet, med instruktioner och länkar. Det är lätt att repetera och ta igen det man missat, vilket gynnar alla elever.

Men A och O är relationen till eleverna, betonar hon. Det kan vara en utmaning att skaffa en relation till varje elev, men nödvändigt. Man måste ta sig tid att exempelvis gå runt i korridorerna, hälsa och småprata med eleverna – alldeles särskilt med de tysta och tillbakadragna. 

Hur är du själv som ledare?

– Jag gillar ordning och reda. Jag är nog lite av en auktoritet – det är jag som bestämmer. Man ska äga sitt klassrum. Det är som att vara skådespelare, jag säljer in mitt ämne.

Det gäller också att ha örnkoll på tiden. När SO-lektionen närmar sig slutet förbereder Camilla Heiskanen sina elever – ”skriv färdigt så sammanfattar vi tillsammans”. Hon ger dem någon minut att avsluta innan hon fortsätter och påminner.

– Kan ni rikta uppmärksamheten framåt lite? Nu har vi hållit på med geografi, nästa lektion kommer vi att prata om fattiga och rika länder. Det är viktigt att ni ser den röda tråden, att det ena hör ihop med det andra.

Innan lektionen slutar ber hon eleverna att ställa sig upp bakom stolarna. Både hon och eleverna ser glada ut.

– In med stolarna, titta framåt och så ler vi, säger hon muntert. Vi har haft en bra lektion, eller hur?

”Vad tyckte ni om filmen? Tumme upp, ner eller åt sidan”, undrar Camilla Heiskanen. William Olsson och Vilgot Paulsson är säkra.

”Hur går det?” Camilla kollar läget med Alice Tuvesson och kompisarna.

Prev

Next