Johanna Bjurling arbetar som musiklärare på Mariaskolan på Södermalm i Stockholm, en F-9 skola med cirka 850 elever. Hon undervisar i årkurs 8 och 9.

Vilka är de största utmaningarna för dig som musiklärare?
– Att kursplanen är så omfattande. Det, tillsammans med hur kunskapskraven är utformade, skapar betygshets. Jag önskar att jag hade mer tid att låta eleverna få prova mer fritt och improvisera. Betygshetsen gör också att eleverna kan bli mer själviska än de egentligen är. Det blir viktigare att fokusera på sina egna insatser än att stötta varandra.

Hur ser du på kopplingen mellan värdegrundsarbetet och undervisningen i musik?
– Musik är ett känslomässigt ämne som berör eleverna, vilket vi lärare kan dra fördel av. Jag känner att jag genom musiken och texterna får möjlighet att prata med eleverna om viktiga frågor. Lyssnar vi på till exempel David Bowie kan vi diskutera frågor som rör identitet och hur han bröt mot normerna på sin tid.

– Jag försöker att vara medveten i all min planering så att alla grupper blir inkluderade. Detta för att eleverna ska få en större förståelse för andra människor och också för att alla i klassrummet ska finnas representerade i min undervisning. När vi jobbar med populärmusikens historia ser jag till att lyfta fram flera afroamerikanska musiker, och kvinnor i lika stor utsträckning som män. När jag pratar med eleverna är jag också noga med att uttrycka mig så att alla känner sig inkluderade oavsett hur deras familjer ser ut eller deras kulturella bakgrund. Det tror jag också skapar trygghet och öppenhet i klassrummet.

"Får eleverna välja själva tar ofta killar trummor eller elgitarr medan tjejer väljer akustiska gitarrer. Det har både med normer och ljudnivå att göra. Om man generaliserar är tjejer mer rädda för att göra bort sig.”

– Det positiva med Lgr 11 är att den slår fast att alla elever ska sjunga och pröva olika instrument, som elbas till exempel. Det har gjort att idén om manligt och kvinnligt kodade instrument till stor har försvunnit. Får eleverna välja själva tar ofta killar trummor eller elgitarr medan tjejer väljer akustiska gitarrer. Det har både med normer och ljudnivå att göra. Om man generaliserar är tjejer mer rädda för att göra bort sig. Många killar kan sätta sig vid elgitarren utan att egentligen kunna låten eller bry sig om att de hörs över hela rummet. Vissa killar spelar också mer pajas, vilket kan vara en tillgång för dem. Mycket går att skämta bort. Det är inte lika enkelt för tjejerna.

Musikämnet har tydliga kollaborativa inslag. Hur arbetar du för att skapa trygghet i dina undervisningsgrupper?
– På musiken samarbetar eleverna hela tiden, så trygghet är oerhört viktigt. Jag har bara halvklasser, vilket jag tycker är en förutsättning. Jag låter inte mina elever välja vilka de ska arbeta med utan gör själv grupperna, och skapar därmed sammanhang som jag tror gynnar dem.

– Ett centralt mål för mig är att alla elever är delaktiga på lika villkor och att de får spela så stor del av lektionen som möjligt. Ett bra tips kan då vara att inte välja för svåra låtar, utan lägga det på en ganska grundläggande nivå så att alla lär sig låten och kommer igång snabbt. Det ger en trygghet. När alla kan låten kan man bygga vidare på det och avancera genom att till exempel lägga till färgningar eller rytmisera kompet för de elever som behöver mer utmaning.

Kan du ge ett konkret exempel på hur du lägger upp arbetet med en låt?
– Jag väljer som sagt enklare låtar med få ackord. Först går vi igenom låten tillsammans, sjunger den, lär oss ackorden på gitarr och går igenom trummorna på knäna. Sedan får eleverna arbeta i stationer där de övar basstämma på akustisk gitarr och trummor med pinnar på stolar. De som vågar kan pröva att sjunga den i micken. Det blir väldigt jämställt eftersom alla provar allt. När vi arbetar så här upplever jag inte att så många har ångest för att det inte ska bli bra. Det händer dessutom så mycket i klassrummet att ingen riktigt hör allt, vilket gör det lättare att våga göra fel.

Har du något tips på en låt som alltid fungerar?
– Zombie av Cranberries är en favorit. Den har bara fyra ackord, men alla delar i melodin är olika så det blir väldigt tydligt vad som är vers, brygga och refräng. Den fungerar jättebra som ensemblespel. Det är dessutom en rocklåt med en kvinna som sjunger. Även om man väljer enkla låtar ska det svänga, och det gör Zombie. Den har en väldigt dynamisk melodi.  

Forskaren Mikael Persson betonar vikten av att vara uppmärksam på de interaktioner som sker på lektionerna, eftersom de påverkar undervisningen. Hur ser du på det?
– Det är verkligen något att tänka på. Jag har som sagt bara halvklasser, vilket gör att jag oftast kan ha hela gruppen samtidigt och alla ändå kan vara aktiva. Jag släpper inte iväg eleverna så ofta utan försöker ha så mycket lärarledd tid som möjligt. Det gör också att jag har större möjligheter att faktiskt se och höra det som pågår mellan eleverna.

– När jag får en ny klass spelar vi mycket akustisk gitarr i början. Vi nöter ackord och ackordbyten. Det gör att jag får en överblick över vad alla kan och vad som är svårt, samtidigt som det inte är ett så ljudstarkt instrument. Den första tiden med en ny klass eller grupp är viktig. Det är då vi lägger grunden för det fortsatta arbetet.