Forskaren: Didaktiken först, sedan tekniken

Catarina Player-Koro – ingenjör, lärare och forskare – anser att det finns en enorm övertro till digitala verktyg i skolvärlden. Särskilt kritisk är hon till införandet av programmering i läroplanen.

Catarina Player-Koro är den teknikintresserade ingenjören som blev högstadielärare i matematik och doktor i pedagogiskt arbete. Hon har ägnat nästan två decennier åt att forska om frågor kring skolans digitalisering. Och hon skräder inte orden.

– Det finns inget forskningsstöd för att programmering har några positiva effekter. Och i studier har det varit svårt att se något tydligt samband mellan användningen av digital teknik och elevernas resultat. Jag tycker att man använder skolan som en slags försöksverkstad – och det är oerhört allvarligt.

Catarina Player-Koros intresse för IT i undervisningen föddes tidigt. Som magisterstudent i pedagogik i början av 2000-talet undersökte hon vad som hände när grundskollärarna på femton olika skolor fick en egen dator, i samband med en statlig satsning på IT i skolan.

– Det fanns en väldigt stark förväntan om att IT skulle förändra en massa saker och utveckla verksamheten i skolan. Och jag trodde ju också stenhårt på det där, säger hon.

Men i sin enkätstudie kunde hon se att det som faktiskt hände var att lärarna ersatte sådant som de redan gjorde – med datorer.
– De renskrev sina texter på datorn, på samma sätt som de tidigare renskrivit sina slarviga anteckningar för hand. De använda också datorerna för informationssökning – och att söka information har man ju alltid ägnat sig åt i skolan.

Så det lärarna gjorde var egentligen ingenting nytt, utan de fick snarare en ny form för att göra samma sak?
– Precis. Och det blev startskottet för mig att försöka förstå mer om digitaliseringen av skolan.

Efter det gick hon vidare, blev doktor i pedagogiskt arbete och fördjupade sig inom området IT i skolan. Hon studerade så kallade 1 till 1-projekt, där alla elever på en skola fick en egen dator, och hon undersökte hur IT-inslagen i matematiklärarutbildningen påverkade lärarnas undervisning. Hon läste också in sig på forskning inom området, där det med åren framgick allt tydligare att det inte fanns några tydliga samband mellan användningen av digitala verktyg och elevernas skolresultat. I några fall, till exempel i den senaste PISA-undersökningen, har resultaten snarare pekat mot att elevernas resultat blivit sämre när fler digitala verktyg har introducerats.

Samtidigt som Catarina Player-Koro fick en fördjupad kunskap om hur lite forskningsstöd det fanns för att IT och digitala verktyg påverkar resultaten, reagerade hon på den starkt positiva, ”ofta uppblåsta” retorik som fanns omkring IT i undervisningen.

– Då gjorde jag en forskningsöversikt för jag ville veta – är det verkligen så här – eller är det bara något jag tycker mig se. Jag gjorde en systematisk genomläsning av forskningsartiklar inom området IT och lärande under det första decenniet på 2000-talet. Då kunde jag se att i 90 procent av artiklarna fanns en positiv retorik med förväntningar på vad teknik kan åstadkomma.

Är det korrekt om jag sammanfattar det du säger med att IT och digitala verktyg inte förbättrar skolresultaten alls – trots all positiv retorik?
– I studier har det varit svårt att påvisa något sådant samband. I en studie som kom nu 2017 slogs det återigen fast att det inte går att se några direkta kopplingar till att IT förbättrar några resultat.

– I de fall som man sett positiva effekter av teknikanvändningen handlar det framför allt om att läraren har haft ett genomtänkt didaktiskt upplägg på undervisningen. Det har man till exempel sett när man undersökt användningen av digitala verktyg inom specialpedagogiska områden, i undervisningen av elever i behov av särskilt stöd.

Sedan höstterminen 2018 gäller nya skrivningar om digital kompetens i läroplanen för grundskolan. En av förändringarna innebär att programmering har införts på schemat. Det är något som Catarina Player-Koro är kritisk till. Och en aspekt av hennes kritik handlar – återigen – om diskrepansen mellan de retoriska visionerna och verkligheten.

– Om man tittar på debatten som föregick införandet av programmering fanns det väldigt långtgående argument om vad det skulle leda till. Det handlade om att tillfredsställa arbetsmarknadens behov av programmerare, och att förstå filterbubblor och algoritmer. Men det som programmeringen har kokat ner till är att lära sig hantera väldigt enkla algoritm-steg. Och kopplingen mellan den väldigt enkla förståelsen och det man argumenterade för är ju otroligt stor.

Ytterligare en aspekt som Catarina Player-Koro lyfter fram som problematisk är att man inte tagit hänsyn till de tidigare erfarenheter som finns av programmering i skolan. Under datalära-eran på 1980-talet var programmering en del av matematikämnet. Catarina Player-Koro berättar att hon intervjuat en före detta anställd vid Skolöverstyrelsen om varför programmeringen försvann.

– Han svarade: ”Det fanns inga som helst positiva effekter kring det. Det enda vi kunde se var att matematikresultaten sjönk eftersom lärarna fick ta av tiden till att jobba med något så komplext som programmering.” Det finns en stor historielöshet här.

Är inte det ganska allvarligt egentligen – att man inför något på så bred front med så svag vetenskaplig förankring?
– Jag är oerhört kritisk, mycket utifrån det faktum att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Skolan behöver såklart digitaliseras, men de moment som ska ingå i läroplanen behöver vila på just vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Varför blir samtalet omkring digitaliseringen av skolan ofta så onyanserat positivt, tror du?
– Man kan inte blunda för att det här är en väldigt stor marknad. Det finns mycket pengar att tjäna på att skolor köper in digital teknik. Det blir problematiskt – särskilt i relation till att vi har öppnat utbildningssystemet för så många olika aktörer.

Catarina Player-Koro är noga med att framhålla att hon tycker att det är viktigt att skolan förhåller sig till digitaliseringen av samhället. Det handlar till exempel om att undervisa om sådant som filterbubblor och källkritik, och hur algoritmer i sökmotorer och sociala medier påverkar demokratin.

– Vi lever i ett digitalt samhälle och vi måste förbereda eleverna för det. Men för att förstå många fenomen, som filterbubblor och algoritmer, så kan man nå väldigt långt genom att prata om det.

Genom åren har hon vant sig vid att möta kritik när hon berättar om vad forskningen inom området visar. Bakåtsträvare, teknikfientlig och konservativ – ja, det är bara några av de epitet som har klistrats på henne. Men i dag uppfattar hon att tongångarna delvis har förändrats.

– Jag tycker nog att det går bättre i dag, och att det finns fler som pratar om det här än när jag började. Då var det jag sa ett rött skynke. Jag har alltid fått hålla upp det framför mig att jag faktiskt är ingenjör i botten.

Du är ingen rädd humanist som sticker upp huvudet.
– Nej, och jag är inte någon liten tant som sitter ute i skogen och virkar. Till skillnad från en hel del andra så kan jag faktiskt programmera.

Catarina Player-Koro om

… hur man som lärare bör förhålla sig till digitaliseringen av skolan
– Lärare måste våga sträcka på sig och prata utifrån sin professionella kunskap. De måste stå på sig i att de vet hur undervisning ska bedrivas. Kraven på digitala redskap och verktyg har aldrig kommit inifrån lärarkåren själv. Många gånger kan lärare känna sig överkörda och dumförklarade. De behöver ha mer fokus på sin egen kunskap. Och så behöver de våga ställa frågan varför oftare: Varför ska vi använda det här?

… vad vi bör prata mindre om när vi pratar om digitaliseringen
– Prylarna har nog fått ett alldeles för stort fokus. Och så måste vi sluta prata om digitaliseringen i termer av den här hajpen som ska göra massor av saker. Att den ska vara en lätt lösning på väldigt komplexa problem i undervisningen. Det kan den aldrig vara.

… digitaliseringen av förskolan
– Jag ser med oro på digitaliseringen av förskolan. Här vet vi väldigt lite inom forskningen. Vi måste ställa oss fler frågor: Vad vill vi att verktygen ska göra? Vad vill vi uppnå? Vad är det för utbildning vi vill att våra barn ska ha? Inom vilka områden är det relevant med digital teknik?

… risken för en avprofessionalisering av yrket
– Det finns en risk med de digitala systemen att de tar ifrån lärarna möjligheten att planera undervisningen när det finns färdiga appar och system att använda. Man tar på något sätt ifrån lärarna både innehållet och formen, när de måste anpassa sig efter hur man jobbar i systemen.

… vilka slutsatser hon drar av sin egen forskning
– Det är alldeles bakvänt att tänka tekniken först. Lärare måste alltid börja med att ställa de vanliga didaktiska frågorna: hur, vad, när och varför. Och sedan får man fråga sig vilket verktyg man behöver. Ibland är det ett digitalt och ibland något helt annat.

Det säger forskningen

C. Haelermans (2017). Digital tools in education. On usage, effects, and the role of the teacher. Stockholm: SNS förlag.  
Carla Haelermans sammanfattar lärdomar från den internationella forskningslitteraturen om digitala lärverktyg i skolan. Hon visar att det är svårt att se några samband mellan användningen av digitala verktyg och elevernas skolresultat. Däremot syns positiva resultat av teknikanvändning vid undervisning av elever i behov av särskilt stöd – när läraren har ett genomtänkt didaktiskt upplägg.

OECD (2015). Students, computers and learning. Making the connection.
PISA, OECD Publishing.
I OECD-rapporten, som utgår från analyser av den internationella kunskapsutvärderingen PISA, framgår att skolor med en hög andel digitala verktyg inte presterar bättre och att det till och med finns ett negativt samband mellan stor användning av digitala verktyg och betyg.

Selwyn, N. (2016). Is technology good for education?
Chichester: Wiley.
Professorn i pedagogik Neil Selwyn anlägger ett kritiskt perspektiv på områden i undervisningen där digital teknik ofta lyfts fram som en positiv möjlighet, till exempel vid individualisering av undervisningen.

Artiklar och studier av Catarina Player-Koro

Player-Koro, C. (2016). The contemporary Faith in Educational Technology. A Critical Perspective. 
Tidskrift for Professionsstudier Tema nr. Innovation og Uddannelse (23).

Player-Koro, C. & Beach, D. (2015). ICT-enabled innovation in technology rich schools?
Seminar.net, 11(1).

Player-Koro, C. & Bergviken Rensfeldt, A. (2017).IT-mässan som utökat kollegium eller marknadsplats i nyliberalismens tjänst?

I: Evers, J., Kneyber, R. & Kornhall, P. (red.)
Flip the system. Förändra skolan från grunden.

Lund: Studentlitteratur.

Williamson, B., Bergviken Rensfeldt, A., Player-Koro, C. & Selwyn, N. (2018). Education recoded: policy mobilities in the international ‘learning to code’ agenda.
Journal of Education Policy.

Digitaliseringens gränser

 

Anna Grettve

Anna Grettve

Oj, är du inte prenumerant?

Den här artikeln kan endast läsas av dig som prenumererar på Grundskoletidningen Pedagogisk snabbguide.

Så här kan du läsa vidare
Logga in eller börja prenumerera så får du tillgång till alla fördjupande och inspirerande artiklar i Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide.
Kompetensutveckling när den är som bäst.

Bli prenumerant