Se det som fungerar och samverka

Sedan ett decennium tillbaka ska elevhälsan arbeta hälsofrämjande och förebyggande i samarbete med lärare. Lärarna kan känna oro inför det här sättet att arbeta, visar forskning. Men när det fungerar blir de ofta stolta över sin skola.

ingrid h
Ingrid Hylander

Det har nu gått tio år sedan den nya skollagen om en samlad elevhälsa trädde i kraft. Lagen föreskrev att skolläkare, skolsköterska, psykolog och en person med specialpedagogisk kompetens ska finnas med i den samlade elevhälsan. Det förebyggande och hälsofrämjande arbetet lyftes fram och det åtgärdande tonades ner.

Lagändringen innebar en förskjutning av fokus. Av tradition har lärare tagit kontakt med elevhälsan för att få hjälp med enskilda elever. Elevhälsan har därefter formulerat åtgärder, ofta i form av en utredning eller en riktad stödinsats mot eleven. Stödinsatserna har sedan satts in enskilt, många gånger utanför klassrummet och den ordinarie undervisningen.

Idag förväntas elevhälsan istället jobba förebyggande och hälsofrämjande, med fokus på hela skolans organisation eller lärarens undervisning. De olika professionerna i elevhälsan förväntas också i större utsträckning än tidigare samarbeta med varandra och med lärarna.

"Det går ju inte bara att plocka ut det ena barnet efter det andra. Lösningen är ju att hitta vad som fungerar organisatoriskt och undervisningsmässigt för alla.”

Vad som är förebyggande och hälsofrämjande arbete kan vara svårt att skilja åt. Att arbeta förebyggande innebär att elevhälsoteamet tillsammans med lärarna identifierar och kartlägger faktorer som utgör risker för olika former av ohälsa eller hinder i lärandet. Det innebär också att planera insatser för att undanröja riskerna. Det berättar docent Ingrid Hylander, som forskat länge om elevhälsofrågor.

–  Det här kan till exempel innebära att använda skolsköterskans enkäter och dra slutsatser av dem. Är det till exempel många elever som inte vill gå ut på rast, ja, då måste man jobba med rasterna.

Just rasterna är enligt Ingrid Hylander ett gott exempel på något som är viktigt att jobba förebyggande med på de flesta skolor. Om eleverna upplever att det är otryggt på rasterna påverkar det ofta skolarbetet negativt.

Det hälsofrämjande arbetet innebär att fokusera på det som fungerar. Det handlar om att skapa lärmiljöer i skolan som gynnar lärandet för alla. Om en elev har svårigheter i skolsituationen eller uppvisar ett utmanande beteende i klassrummet bör fokus därför i förs­ta hand riktas mot undervisningssituationen och hur undervisningen organiseras.

– Det första man ska göra är att utreda vad har hänt i skolan, säger Ingrid Hylander. Ofta vet man inte så mycket om det. Vad har man provat, vad har man inte provat? Man brukar säga att man ska göra en skolanamnes först.

Många gånger trycker lärare på för att elevhälsan ska göra utredningar av enskilda elever som har svårigheter. Men det är inte elevhälsans främsta uppgift, säger Ingrid Hylander.

– Visst behövs det ibland göras enskilda utredningar. Men ska det göras en neuropsykiatrisk utredning så är det vårdens uppgift. Det är inte skolans uppgift. Skolan ska inte sätta kliniska diagnoser, de ska sätta pedagogiska diagnoser.

Det här nya sättet att arbeta med elevhälsa har nått olika långt på olika skolor, konstaterar hon. Vissa skolor har kommit längre än andra. Där har rektorn tagit till sig det hälsofrämjande och förebyggande synsättet och driver på för att utveckla en samlad elevhälsa. Elevhälsoteamen har också hittat bra former för att samarbeta med lärarna.

Men på andra håll rullar det mesta på som förut, med fokus på enskilda elevärenden.

– I sämsta fall fungerar elevhälsan fortfarande så att man droppar elever dit som man tycker är besvärliga eller som man vill ha utredda.
Lärare kan från början vara tveksamma till att elevhälsan ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande är Ingrid Hylanders erfarenhet. Den erfarenheten stöds också av internationell forskning, berättar hon.

– Här står lärarna mitt i det jobbiga de har och vill ha hjälp. Då undrar de vad psykologerna och kuratorerna egentligen gör. Ska de inte hjälpa oss med den här eleven? Fullt förståeligt – är man i en klass med 30 elever och en utmanar hela tiden så vore ju det enklaste att bli av med det barnet eller att någon gör något som förändrar eleven.

Men enligt henne fungerar det sällan och är inte heller någon lösning på sikt.

– Det går ju inte bara att plocka ut det ena barnet efter det andra. Lösningen på sikt är ju att hitta vad som fungerar organisatoriskt och undervisningsmässigt för alla. Och där behövs alla kompetenser inom elevhälsan.

Lärarna behöver känna att de inte är ensamma med ansvaret för eleverna, betonar hon. Många gånger kan en svår situation bara klaras upp genom att flera professioner samarbetar kring arbetet i en klass.

– Här kan jag tycka att vi lämnar många lärare väldigt ensamma. De behöver stödet och hjälpen att se att det är inte bara deras uppdrag, utan att det är andra på skolan som har det uppdraget också.

När arbetssättet med en samlad elevhälsa som samarbetar med lärarna är på plats och fungerar blir lärarna ofta nöjda, berättar hon.

–  Då skapas ofta en positiv anda, och lärarna känner sig stolta över sin skola.

3 sakerlärare kan förväntasig av elevhälsan

1 Att elevhälsan är tillgänglig
Det ska vara enkelt att få tag på någon ur elevhälsan. Sättet som man hanterar ärenden på får inte heller vara för formaliserat. Av tradition har många skolor haft blankettrutiner för att anmäla ärenden. För en främjande och förebyggande elevhälsa fungerar det ofta mindre bra, enligt Ingrid Hylander.

– Så fort man ska skriva något är det besvärligt. Det första steget ska vara väldigt lätt och alla lärare ska veta hur det steget ska tas. Då slipper man det här anmälningsförfarandet.

2 Att elevhälsan är synlig
Det är viktigt att lärarna vet vilka personer som ingår i elevhälsan, och att de får möjlighet att skapa en relation till dem. I vissa fall finns elevhälsans medarbetare placerade på skolan, och i andra fall är de centralt placerade i kommunen. Om elevhälsan sitter centralt är det viktigt att medarbetarna kommer ut till skolan och gör sig synliga, säger Ingrid Hylander.

– De som sitter centralt måste visa sig för lärarna, så att de lär känna dem. Så att lärarna känner att det här är en bra person att prata med. Så att det blir naturligt och inget konstigt.

3 Att frågor följs upp
Idag har många lärare möjlighet att komma på korta drop-in-möten hos elevhälsan.

Det är viktigt att de frågor och funderingar som lärarna kommer med följs upp.

– På korta drop-in-möten löser man sällan några problem. Men man kan fördela ärenden i teamet och bestämma vem som ska ha fortsatt kontakt med läraren. Man behöver också ha en struktur för hur ärenden ska följas upp.

 

Anna Grettve

Anna Grettve

Vill du läsa mer? Bli prenumerant!

Du får 6 nr av Grundskoletidningen och Pedagogisk Snabbguide för 1099 kr exkl. moms.

Så här kan du läsa vidare
Börja prenumerera så får du tillgång till alla fördjupande och inspirerande artiklar i Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide..
Kompetensutveckling när den är som bäst.

Bli prenumerant