Ewa Bergh Nestlog är professor i svenska med didaktisk inriktning vid Linnéuniversitetet i Växjö och har länge arbetat med ämnesspråk och språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, bland annat inom Skolverkets Samverkan för bästa skola.

Vi ses digitalt en gråmulen vinterdag, men en bukett rödgula tulpaner i en vas lyser vårlikt upp i hennes rum. Hon anser att ämnesspråket måste komma in på skolorna och lärarutbildningarna. Arbetssättet gynnar både flerspråkiga elever och elever som är i olika svårigheter – men också dem som har kommit väldigt långt språkligt, eftersom de blir mer medvetna om språkets möjligheter. 

– Det här är bra för alla!

Inom skolan är man fortfarande inte van vid att språket tillhör ämnenas kunskaper – osäkerheten är stor och missuppfattningarna många, menar hon. Men det handlar inte om någon svenskundervisning, utan om att lärare ska bli medvetna om språkets roll i det egna, specifika ämnet.

– Det handlar om att göra sig själv som lärare och eleverna medvetna om att språket bär på innehållet – att språket är innehållet, säger Ewa Bergh Nestlog. 

Hon betonar att arbetet med ämnesspråk är inget som ligger vid sidan av undervisningen, som ska göras ”också”, utan något som lärare redan gör. 

– Lärare i alla ämnen kan det här – de kan sitt ämnesspråk. Men det måste göras medvetet och tydligare.

I de klasser hon har besökt, där lärare har arbetat medvetet med ämnesspråk, har hon observerat att i stort sett alla elever får bättre resultat i ämnet. De har fått en undervisning som hela tiden stöttar dem – så att de inte kan misslyckas. 

– Lärarna märker att eleverna lär sig mer effektivt! Och eleverna själva märker att de kan, att de lär sig. De blir väldigt stolta när de visar sina texter, till exempel, för de tycker själva att de har lyckats. 

Med ämnesspråk menas det språk som används specifikt i ett ämne för att kommunicera ämnets innehåll. Det hör nära ihop med begreppet ämneslitteracitet och innefattar att lyssna, läsa, skriva och tala i ämnet. Det handlar inte enbart om det verbala språket, utan också om det vi uttrycker med bilder, diagram, symboler – och till och med gester. Det är alla de resurser som används i ett ämne och som man behöver behärska för att bli trovärdig i det. Eftersom man kommunicerar på ett specifikt sätt inom varje ämnespraktik, så för det också med sig att man inte kan lära sig det inom ramen för svenskämnena. 

Som exempel på ämnesspråk tar hon historieämnet, där det inte alltid finns en enda, objektiv sanning utan handlar om att se på företeelser utifrån olika perspektiv. Ämnet bygger sina kunskaper på att ställa frågor om vem som säger något om ett skeende och varför.

I kemiämnet och andra naturvetenskapliga ämnen däremot bygger man kunskaper på att göra experiment, pröva och testa hypoteser. I kemi är det typiskt att uttrycka kunskap i verbalspråk, men även i form av diagram, figurer och så vidare – då ingår det i ämnesspråket.

– Och i matematik söker man faktiskt en sanning, att komma så nära den som möjligt. Det ämnesspråket kännetecknas av att det är ganska fåordigt, där man måste väga varje ord på guldvåg. Till och med formen på ordet är viktig, om det står i bestämd eller obestämd form, och där får inte finnas något verbalt överflöd.

Hur tillägnar man sig då ett ämnesspråk?

– Det gör man som elev framför allt genom att delta i ämnespraktiken och vara en aktiv deltagare. Att inte enbart lyssna på vad läraren säger, till exempel, utan att också själv få kommunicera och producera text, muntligt och skriftligt. 

För att elever ska tillägna sig ämnesspråket är det viktigt att lärarna själva gör sig medvetna om hur de förväntar sig att eleverna ska kunna kommunicera i ämnet, menar Ewa Bergh Nestlog. Lärarna måste visa och göra det tydligt hur det går till, för det går inte att ta för givet att eleverna vet. 

Ett sätt att göra ämnesspråket synligt är att som ett första steg leta upp de verb som återkommer i kursplanerna, där det står att man i ämnet ska kunna beskriva, förklara, argumentera, berätta, resonera och så vidare.

– Det är egentligen inget nytt – men vad som kanske är nytt är att man faktiskt behöver lära sig det inom varje ämne.

En bra, konkret ingång är att börja arbeta med så kallade intexter, föreslår hon. Det innebär att låta eleverna skriva kortare texter i fri form – texter som är riktade inåt dem själva, enbart för att utforska de egna tankarna kring ett ämne.Även läraren kan läsa intexterna, men inte för att bedöma dem språkligt utan endast för att se vad och hur eleven har förstått.

– När vi har varit ute på skolor har vi sett att det här med intexter har varit helt centralt! Många lärare har direkt kommit med på tåget, när de har sett att texterna ger väldigt mycket.

I ”uttexter” å andra sidan ska eleverna kommunicera sina kunskaper för eller med någon annan, vilket ställer andra och högre krav på innehåll, förståelse, textens uppbyggnad och så vidare. Här är det viktigt att vara tydlig med syftet, till vem texten är riktad, betonar Ewa Bergh Nestlog.

– Man måste veta vem man skriver för och i vilket syfte. Forskning har visat att lärare tyvärr ofta missar det. När man bara säger att de ska skriva, så skriver eleverna mer eller mindre omedvetet för läraren. 

Vilken är den största utmaningen med att arbeta med ämnesspråk?

– Det kanske är att bryta traditionen av att inte göra det. Rektorer har berättat att de har jobbat med det i ett helt år och att det har hänt massor på deras skola: ”Nu jobbar alla lärare här språkligt medvetet!Men så kommer det utlärarstudenter – och de verkar inte kunna det här.”