”Studiemotivationen är kärnan i studierna, den ger ett engagemang och ett driv som behövs för att eleverna ska komma framåt.” Det skriver Lena Boström och Göran Bostedt i boken Motivation för lärande (2022). Samtidigt är motivation ett mångfacetterat begrepp. Ett sätt att förstå motivation är att se det som en process som sätter i gång målinriktade aktiviteter som sedan vidmakthålls (Skaalvik och Skaalvik, 2015). Processen är dynamisk och situationsbetingad. Elevers studiemotivation påverkas till exempel av deras intressen, lärmiljön, hemmet, vännerna och uppgifternas svårighetsgrad. Studiemotivation är alltså inte en personlig egenskap som eleven antingen har eller inte har.   

I forskning om motivation skiljer man ofta på inre och yttre motivationsfaktorer. Inre motivation kopplas till intressen och viljor, medan yttre motivation handlar om sådant som ligger utanför individen. Yttre motivationsfaktorer kan i sin tur delas upp i kontrollerad och autonom yttre motivation. Den kontrollerade yttre motivationen kan i ett skolsammanhang handla om belöningar eller straff. Den autonoma yttre motivationen handlar i stället om att eleven själv ser värdet i sitt skolarbete och anstränger sig även om en uppgift inte känns lustfylld. Det förutsätter att elever får möjlighet att träna på och välja strategier för sitt lärande. 

Vissa forskare anser att den inre motivationen är viktigast för elevernas prestationer, medan andra framhåller att de inre och yttre motivationsfaktorerna är beroende av varandra. Boström och Bostedt beskriver studiemotivation som en interaktiv process som skapas i samspelet mellan eleven och situationen. För att förstå hur skolan kan väcka studiemotivation är det därför viktigt att inte bara utgå från den enskilda eleven utan också ha ett klassrums- och skolperspektiv.