”Läraryrket är en konst”

Utnämningen ”Världens bästa lärare” firar ett hantverk, inte en person. Det tycker vinnaren och bildläraren Andria Zafirakou som vill att kreativiteten ska få större tyngd i skolan.
– Bilden hjälper elever att växa och förstå att de faktiskt kan åstadkomma något som är lika bra som någon annans.

Engelska Andria Zafirakou och nio andra finalister stod på scenen inne på det spektakulära hotellet Atlantis The Palm i Dubai när hennes namn ropades ut. Hon var årets vinnare av Global Teacher Prize 2018, som delades ut under en påkostad ceremoni i emiratet.

– Det var det mest glamorösa och skrämmande event man kan tänka sig. Vi var skräckslagna allihop! Jag var så nervös att jag inte ens hörde när de sa mitt namn, därför var jag helt chockad när de kom fram och gav mig priset, säger Andria.

Även om chocken hunnit lägga sig är hon fortfarande smått berusad av uppståndelsen och de möjligheter vinsten gett henne. Nu har hon inte bara jobbet som bildlärare och familjelivet att tänka på, utan även en internationell föreläsningsturné, där Stockholm och Gothia Fortbildnings konferens Lärkraft var ett av de senaste stoppen. Men trots alla som drar i henne har vi ändå lyckats få till en timme över telefon.

Andria berättar hur hennes mobil började vibrera hysteriskt efter tillkännagivandet, men att hon inte hade en chans att svara eftersom hon genast blev indragen i ett två timmar långt intervjumaraton.

– Klockan var tre på natten när jag till slut fick tag i min man hemma i England. Jag kunde höra stoltheten och glädjen i hans röst, det var en helt magisk stund.

Andria jobbar i ett av Londondistriktets fattigaste och mest mångkulturella områden. Eleverna på hennes skola Alperton Community School pratar 35 olika språk och vita britter är i minoritet. Många av invånarna i det lilla samhället lider av stora ekonomiska och sociala problem och skolan har länge tyngts av ett dåligt rykte. Eleverna är samtidigt väldigt utsatta för gängvåld och rån, med kriminella grupper som försöker nyrekrytera precis utanför skolgrindarna.

Hon sökte sig hit år 2005. Då hade hon avslutat en ettårig praktik på två skolor i London där den första var väldigt välskött. Här var eleverna motiverade att lära sig och lärarna hade höga förväntningar på barnen. Andra arbetsplatsen var nästan raka motsatsen.

– Den skolan stod inför stora utmaningar och eleverna var ganska oförskämda, men där kände jag att jag lärde mig mer om den verkliga världen och hur jag faktiskt kunde förändra elevernas attityd genom att guida dem rätt och ge dem något att tro på. Och jag märkte att jag gillade den utmaningen.

Första intrycket på Alperton minns hon däremot som hemskt. Det var mitt i vintern och flera klassrumsfönster var trasiga, vilket gjorde att det snöade in.

– Barnen kastade snöbollar på varandra och det stod hinkar utplacerade överallt för att samla upp tinat vatten. Det var som en galen lekstuga! Jag blev avskräckt först, för hur skulle jag någonsin klara av jobbet? Jag skulle ändå behöva lära dem saker och samtidigt bevisa för de andra lärarna att jag kunde mitt jobb.

Andria höll i en lektion och satte ner foten direkt. ”Okej, stopp! Ni ska lyssna på mig nu!”

– I slutet sa en flicka: Snälla miss, kan du stanna kvar och bli vår lärare? Jag tror det fick mig att bestämma mig för att ta det här jobbet. Och jag kom att älska allt med den här skolan! Det är kanske inte det trevligaste stället på jorden, men här finns så mycket hopp och aspiration hos eleverna att bli bättre. Här får de bara vara barn, njuta av att lära sig, ha kul och socialisera, medan de ofta måste växa upp och vara den vuxna hemma.

Hon har sett det mesta genom åren. Elever med föräldrar som är alkoholister eller narkomaner och helt negligerar sina barn. Elever som lever i trånga hus utan tillräckligt med mat där vissa bara får ett mål om dagen. En ögonöppnare var den gången när en av hennes elever vecka efter vecka skolkade från hennes lektioner. Andria upplevde det som märkligt, eleven var annars skötsam och närvarade alltid på andra lektioner.

När hon började nysta i varför uppdagades det att flickan var tvungen att gå hem under bildtimmen varje dag för att laga mat till sin familj.

– De levde 12 familjer i ett hus och varje familj hade endast en timmes kökstid per dag då kvällens middag behövde lagas. Det gjorde mig så medveten om vilken press många elever lever under och att jag behöver vara försiktig med vad jag förväntar mig av dem. I stället ger jag dem möjligheten att berätta om sina problem så att jag får reda på hur det ligger till bakom kulisserna.

Andria engagerar sig på alla sätt för sina elever. Är hon orolig för barnens säkerhet kan det hända att hon följer dem hem.

Men det finns också elever som har varit rena mardrömmar för en lärare, berättar hon. Vid flera tillfällen har hon kallat in elever och deras föräldrar och bokstavligen skällt på och skämt ut barnen.

– När jag träffar dem igen många år senare kan de fråga mig om jag minns den där gången jag sa så där till dem och att det verkligen har förändrat deras liv. Det visar att man gör det här för barnen. Många har inte en positiv förebild i sina liv, och det har jag alltid tyckt varit sorgligt.

Andria har genom åren sett vilken betydelse bildämnet haft för hennes elevernas framgång och välmående. Elever som inte kan få betyg i andra ämnen kan få det i bilden, vilket har betytt otroligt mycket för dessa personer. En känsla av att ”jag kan faktiskt lyckas med något!”.

– Genom bilden kan de hitta ett självförtroende, och för mig är självförtroende hos en ung person något man inte kan underskatta. Bilden hjälper eleverna att växa och förstå att de faktiskt kan åstadkomma något som är lika bra som någon annans.

Bildens betydelse blev också tydlig när skolan upptäckte att en elev led av självskadebeteende. Flickan var 16 år och hennes föräldrar försökte tvinga henne att gifta sig.

– Vi fick reda på det genom hennes teckningar. De förändrades över en natt och när jag frågade henne varför upptäckte vi vilka problem hon hade.
Andria önskar att staten och världens utbildningsledare ska värdera ämnet högre än de gör i dag. Utbildning handlar inte bara om att träna in kunskap och repetera.

– Det handlar även om att lära sig skapa, leka, vara snäll och må bra. Alla ämnen behöver väga lika tungt och jag tycker att det är viktigt att man förstår hur ämnena samverkar för att få elever att lyckas.

Från att vara lärare i ett litet samhälle i England har priset gett Andria stora möjligheter att påverka, bland annat genom en inbjudan till World Economic Forum där hon suttit i Global Future Network Panel och informerat världsledare om konst i utbildningen. För att inte tala om en hisnande prissumma på 1 miljon dollar, cirka 10 miljoner kronor. Pengar hon använt till att grunda välgörenhetsorganisationen Artists in Residence.

– Vi försöker få konstnärer till skolor i fattiga områden för att stötta och inspirera eleverna att tänka på kreativa karriärer och livet. Jag är väldigt stolt över det och den här resan. Att ha den här plattformen för att inspirera lärare och hjälpa till att förbättra utbildningskvaliteten i stort har varit rätt fantastisk.

Engagemang tar tid, men Andria har heller aldrig tänkt att läraryrket är ett 9–5-jobb. Det är inte en chans att man kan komma dit, göra sitt jobb, gå hem och inte tänka på det eller jobba över.

– Läraryrket har upptagit en stor del av mitt liv och mina tankar, men jag njuter av det. Jag är väldigt ambitiös, en perfektionist, allt jag gör måste vara välgjort och genomtänkt eftersom det representerar mig själv. Vi konstnärer är alltid kreativa och påhittiga, men jag ser också hela läraryrket som konst och jag har ständigt velat bli bättre på hantverket för att göra det roligare för mina elever.

Några av Andrias elever är nu lärare själva. Några lär till och med ut bild på Alperton.

– Det får mig att känna mig rätt gammal, men de är där för att jag inspirerade dem till det och de kommer säkert att fortsätta spiralen uppåt genom att i sin tur inspirera andra till läraryrket.

Var får du all din energi från?
– Jag är bara någon som trivs med att bli inspirerad av och hjälpa andra. Om jag vet att ett barn behöver hjälp utöver det vanliga tycker jag om att hitta lösningar på det. Jag gillar att vara en bra förebild i klassrummet.

Andrias största utmaning just nu är att få dygnets timmar att räcka till. Frågan om hon har tid för något privatliv alls får henne att brista ut i skratt.
– Min man frågade samma sak! Jag vet inte, jag har försökt. Men jag är själv mamma till två barn, 10 och 9 år, så jag växer mer och mer in i rollen av en wonderwoman där jag försöker hjälpa dem på deras väg ut i livet. Min man är också väldigt tolerant. Han har alltid sett hur hårt jag jobbat och hur mycket mitt arbete inspirerar och driver mig.

– Jag gillar att lära känna människor och få reda på vad som försiggår i deras huvuden. Det är det som verkligen tillfredsställer mig.

Andria Zafirakou

Född: 1979 i England av grekisk pappa och cypriotisk mamma.
Bor: I London med man och två döttrar.
Gör: Bildlärare på Alperton Community School, driver en välgörenhetsorganisation och föreläser om värdet av konst i utbildningen världen över.
Utmärkelse: Vann priset Världens bästa lärare år 2018.

Andria Zafirakou om ...

att bli utsedd till världens bästa lärare: ”Jag känner mig rätt obekväm med titeln, för lärande handlar inte om en person utan om skolan och samhället. Lärare är ett yrke och det är det jag tycker att det här priset firar.”

vikten av snällhet: ”Du vet aldrig hur det ser ut bakom kulisserna, därför är det så otroligt viktigt att vara snäll. Då menar jag inte bara lärare till elev, utan också mellan lärare och skolledare själva.”

att ställa krav: ”Jag har väldigt höga förväntningar på mina elever, om jag vet att de kan bättre pushar jag dem att jobba hårdare. Att ha tilltro till eleverna får dem att förstå att det inte är omöjligt. Sedan firar vi alltid framsteg, det gör ’the absolute world of good’.”

Andrias råd till andra lärare

”Mitt råd är alltid detsamma: bygg relationer med dina elever. Ta reda på vilka de är, vad som är viktigt för dem och vad som triggar dem. Gör du det tror jag att ditt jobb kommer att bli enkelt, njutningsfullt och inspirerande. Det kommer också att göra dig till en bättre och mer passionerad lärare. Jag tror att det är så himla viktigt för oss människor att vara passionerade i det vi gör och den vi gör det för.”

Ska höja yrkets status

The Global Teacher Prize instiftades år 2014 av Dubaibaserade utbildningsentreprenören Sunny Varkey och hans stiftelse The Varkey Foundation. Varkey, vars egna föräldrar var lärare, var chockad över att se hur statusen på läraryrket sjönk världen över och ville på det här sättet försöka förändra den nedåtgående trenden. I grunden fanns övertygelsen om att utbildning har kraften att minska fattigdom, fördomar och konflikter.
Intresset för priset växer hela tiden och 2018 nominerades över 30 000 lärare, där vinnaren går hem med 1 miljon dollar.

Förebild: ”Min mormor, en makalös kvinna. Hon var moder jord: vis och omhändertagande. Jag var ett vilt barn och hon lugnade mig.”

Många glada miner när bildläraren Andria Zafirakou återvände till Alperton Community School i Brent, London, efter att ha blivit utsedd till Världens bästa lärare 2018.

Lyckönskningar från Storbritanniens dåvarande premiär­minister Theresa May i samband med prisutdelningen.

Prev
Next

 

Taggar
Läs fler

Cecilia Lindvall

Cecilia Lindvall

Vill du läsa mer? Bli prenumerant!

Du får 6 nr av Grundskoletidningen och Pedagogisk Snabbguide för 1099 kr exkl. moms.

Så här kan du läsa vidare
Börja prenumerera så får du tillgång till alla fördjupande och inspirerande artiklar i Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide..
Kompetensutveckling när den är som bäst.

Bli prenumerant