Högstadieläraren Erik Mauro Klockar på Observatorielundens skola i Stockholm har arbetat med praktiska projekt i ämnena fysik, teknik och kemi sedan drygt tio år tillbaka.

− Praktiska projekt är ett jättebra komplement till vanliga experiment och teoriundervisning. När eleverna själva får prova på att konstruera något tar de till sig kunskaperna djupare. Han upplever också att eleverna arbetar mer effektivt och tycker att lektionerna är roligare.

− Vi har många nyanlända elever på skolan som har svårt med språket. Men när vi jobbar med praktiska projekt kan alla greppa vad det handlar om. Eleverna tittar på skisser, provar sig fram och jämför med varandra. Det är inte lika viktigt att förstå språk eller skriven text för att kunna lösa uppgiften.

Erik Mauro Klockar har flera projekt som han använder. Ett exempel är att låta eleverna bygga elbilar i miniatyr med en strömbrytare.

− När eleverna har konstruerat sina bilar kan vi resonera kring begrepp som friktion, tyngdkraft och acceleration. 

 Andra exempel är att låta eleverna tillverka sina egna hudkrämer för att lära sig att mäta volymer, blanda vätskor och mäta temperaturer. Eleverna kan också få i uppgift att limma ihop spaghetti till broar. I det projektet lär sig eleverna om hållfasthet och vilken belastning som olika typer av brokonstruktioner tål. Erik Mauro Klockar vill lyfta fram ett favoritprojekt, att bygga högtalare, som eleverna lär sig mycket på och som inte är så komplicerat.

− Eleverna brukar kunna bygga en egen högtalare under en lektion. Därefter kan vi prata om och testa hur högtalaren fungerar. Då blir begrepp som frekvens, resonans, spole, ljudvågor och elektromagnetism konkreta och verkliga för dem.  

Erik Mauro Klockar berättar att han har en liknande arbetsgång för alla projekt. Först får eleverna en skriftlig instruktion om vad de ska göra och vilka material som behövs. Instruktionen innehåller ofta även skisser, tips på vad som kan vara bra att tänka på och länkar till inspirationsfilmer.

− Som lärare är det viktigt att förbereda sig genom att på förhand själv ha gjort det som eleverna ska göra. Då har man bättre koll på vilka svårigheter som kan uppstå.

 Nästa steg är att eleverna bygger, beskriver och dokumenterar vad de gör. 

− I projektet med högtalaren vill jag att de beskriver vilka delar högtalaren består av och hur den fungerar. Jag uppmuntrar dem att använda sig av NO- begrepp som de kan. 

 Därefter brukar de testa högtalarna tillsammans och prata om teorier och begrepp som kan relateras till deras byggen. Det sista steget är att varje elev ska förbättra sin högtalare och ställa egna hypoteser om hur ljudet kan bli bättre.

− Det kan handla om att eleven bygger om högtalaren så att volymen blir starkare, att det blir ett klarare ljud eller att vissa frekvenser låter mer.

 Ett projekt brukar omfatta 6-9 lektioner beroende på svårighetsgrad. 

− Det är absolut värt den tiden. Eleverna förankrar kunskaperna på ett helt annat sätt än om vi bara använt läroböcker.