Inne i förskoleklassens rörelserum är det skumt. Dagsljus från grannrummet sipprar in genom dörr­öppningen och de små runda dekorfönstren, på en filmduk visas hur en sol respektive måne går upp och ner – dag förvandlas till natt och tvärtom. Två cirkelformade mattor ligger på det ljusa, blanka trägolvet. På varje matta finns tolv tallriksformade plastföremål med siffror. De är utplacerade som timmarna på en klocka och visar tillsammans ett dygn. Förskoleklassen har just gått igenom tid, dygn och klockslag. Nu gör de rörelser till tonerna av Time av Hans Zimmer, filmmusiken till Inception.

Läraren Diana Löfberg håller i morgonsamlingen. Hon tystar musiken och ber eleverna att lägga sig ner på mattorna, blunda och begrunda frågan: ”Vad gör du under en hel dag?” Medan de funderar strömmar tonerna till Tommy Nilssons En dag genom högtalarna.

Låtvalet skvallrar om vad som är på gång. Förskoleklassen ligger i startgroparna för uppdraget ”En dag i livet”. De arbetar alltid ämnesintegrerat och genom uppdrag, vilka genomsyras av tankesättet värdeskapande lärande. De börjar i det lilla och arbetar sig utåt. Först tittar de på sig själva – och sedan ut i världen. En dag ska utgå från jaget och börja nosa på att jämföra med and­ra.

Efter funderandet blir det samtal om vad som händer under ett dygn. Gör vuxna annorlunda? Skiljer sig dagarna åt när man är ledig? Och när är klockslag viktiga?

– Som nu, när vi är i skolan, kommer någon på.

På vita tavlan finns ett schema med bilder på olika klockslag och efterföljande symboler som visar dagens aktiviteter. Den riktiga klockan är strax 9, vilket innebär att det är dags för rast. Eleverna skanderar: ”Kasta ut oss, kasta ut oss!”

Begäran är inte lika brutal som den låter. I praktiken betyder den att eleverna rör sig till musiken medan Diana Löfberg smyger runt och petar en efter en på axeln, som en signal på att de kan lämna.

Trots rutorna på schemat känns dagen långt ifrån inrutad. I själva verket upplevs den som en ett enda långt flöde där aktiviteterna och miljöerna sömlöst byter av varandra. Det är också intentionen, menar Diana Löfberg och Lizethe Morsing. De talar om att arbeta med genomtänkta övergångar, att designa en lustfylld lärmiljö, att skapa stämningar med hjälp av bilder, filmer och musik. Det sömlösa gäller för övrigt även de här två lärarnas samverkan, det märks att de har arbetat tillsammans i tio år. När den ena pratar rör sig den andra i bakgrunden, de byter av varandra – avbryter aldrig utan fyller på.

Då det gäller uppdragen, tillika det värdeskapande lärandet, utgår de mycket från eleverna. Lizethe Morsing visar ”Detta vill jag lära mig”-lådan. I den lägger eleverna lappar med sådant de vill veta mer om – det kan vara allt från himmel och jord men är kopplat till uppdraget. Det har kommit in önskemål om att veta mer om dag och natt, hur jorden skapades samt om landet Finland. All denna vetgirighet kommer tillfredsställas genom ”En dag i livet”.

Efter rasten är det ett uppdragspass. Nu blir det, rent bokstavligt, tydligt hur de arbetar med övergångar. Lärarna har ställt ut en balansbana med olikformade plastpallar som eleverna måste ta sig över för att ta sig till uppdragsrummet. Förutom balansen tränas koncentration och uppmärksamhet – det kan nämligen hända att dagens uppdrag finns på golvet – men det blir också ett tillfälle att samla sig inför vad som komma ska. Från högtalarna ljuder Dag och natt med Nordman.

Uppdragsrummet är möblerat som på en teater eller bio. Eleverna sitter vända mot vita tavlan där tre filmer visas: en pendel, ett jordklot som snurrar och bekantingen solen och månen som går upp och ner. Motivationen i publiken är stor och förväntningarna höga. När Lizethe Morsing berättar om dagens uppdrag möts hon av jubel. När hon säger att de ska få ett hemuppdrag över helgen hörs braskande applåder.

”Det här är värdeskapande lärande – eleverna lär sig något och använder det direkt i verkligheten.”

Dagens uppdrag består av att fylla i ett cirkeldiagram med åtta lika stora tårtbitar, vilka symboliserar olika skeden på dygnet. Eleverna får välja en veckodag, sedan rita, måla eller skriva efter förmåga och lust. Medan de gör det samtalar de och jämför hur dagens rutiner ser ut, samt om de skiljer sig beroende på om det är helg eller veckodag.

Just i dag skulle det inte ha förekommit några externa aktörer eller mottagare. Nu råkar eleverna få det på köpet – och dessutom i allra högsta grad skapa värde för någon annan – eftersom en fotograf och reporter från Grundskoletidningen befinner sig i lokalerna.

I nästa steg, via hemuppdraget, skapas annars värde för en extern aktör och i det här fallet en förälder. Det är också ett exempel på hur eleverna lär sig något nytt och sedan använder kunskaperna i praktiken. Eleverna fyller i förväg i ett cirkeldiagram, ställer en hypotes om hur de tror att en typisk dag för föräl­dern ser ut. Därefter ska de ta reda på om hypotesen stämmer.

Lizethe Morsing förklarar:

– Detta är värdeskapande lärande om något! Föräldrarna är förberedda, de är väldigt positivt inställda och nyfikna på barnets föreställningar. Det brukar bli många roliga samtal med aha-upplevelser från båda håll.

Föräldrar ska inte underskattas som externa aktörer, inte heller värdeskapande i form av feedback. Värdeskapande lärande handlar om att eleven i sitt lärande skapar värde för minst en person innanför och utanför den egna klassen. När eleven skapar något som resulterar i feedback från någon annan stärks eleven och det ger i sin tur kraft till lärandet.

– Framför allt handlar det om att inte isolera lärande till klassrummet. För den skull behöver det inte vara krångligt och det räcker långt med att ”öppna ett fönster”, säger Diana Löfberg.

En mottagare kan vara en förälder, någon eller några på egna skolan.

I Lärande Grundskola Östra i Norrköping är hela organisationen uppbyggd kring värdeskapande lärande. Utbyte förekommer naturligt och förskoleklassen får ibland fungera som extern aktör till äldre elever på skolan. Att träna högläsning är ett exempel. Äldre elever får i uppdrag att högläsa för några i förskoleklassen, försöka fånga deras intresse och göra det så fängslande som möjligt.

Naturligtvis är det enklare att arbeta med värdeskapande lärande när alla på skolan är med på tåget och hela organisationen är uppbyggd kring det. Samtidigt är det inte ett oöverkomligt hinder oavsett på vilken skola eller med vilka åldrar man än jobbar, menar Lizethe Morsing.

– Tänk till och bjud in, säger hon och fortsätter:

– I grund och botten gäller det att skapa värde för eleven, göra lärandet lustfullt och öka motivationen. Det kan räcka långt med att eleverna får visa upp vad de har gjort för varandra eller att skapa en utställning för föräldrar eller andra elever.

Förskoleklassen använder sig också av mottagare utanför skolan, vilket under åren har inneburit flera kontakter med externa aktörer. Under uppdraget ”Så kan det låta” handlade det naturligt nog mycket om musik. Bland annat var förskoleklassen på konsert med Norrköpings symfoniorkester, vilket sedan resulterade i att en orkestermedlem kom till klassen och berättade om sitt instrument valthorn, vilket eleverna var väldigt nyfikna på.

– Det skapar också ett värde i sig, när människor talar om sådant de kan inför en intresserad publik, säger Diana Löfberg.

”Vi jobbar med tydliga ramar – men lärandet flödar fritt innanför dem.”

Eleverna i förskoleklassen älskar musik och det förekommer som en naturlig del varje dag. En av favoritartisterna är Pidde P, vilket gav lärarna en idé. De kontaktade artisten och bad om hjälp med att göra ett uppdrag till eleverna. Han blev väldigt glad och sa direkt att de kunde räkna med honom. Därefter spelade Pidde P in en film där han talade till eleverna tillika fansen: ”Jag hörde att ni gillade min låt Räkna med mig. Nu får ni i uppdrag att göra en dans till den – sedan ska ni filma och skicka till mig.”

Succén då det gällde att skapa mening bland eleverna var ett faktum.

Den kommande externa aktören Erikshjälpen har potential att upprepa succén. Nästa steg i ”En dag i livet” är att eleverna återigen utgår från sig själva och sin egen familj: Var kommer jag ifrån? Hur är det att växa upp i Norrköping? Var kommer mina föräldrar ifrån, var växte de upp? Därefter tar de ett större perspektiv, arbetar sig ut från Norrköping, ur Sverige, ut i världen. De ska fundera på hur en dag i livet kan se ut för ett barn i ett annat land och det är här Erikshjälpen kommer in i bilden. Chefen för organisationen i Norrköping ska besöka förskoleklassen, berätta om Erikshjälpens arbete och möjligheter att hjälpa.

– Det finns en förförståelse. Vi har tidigare talat om barnkonventionen, barns rättigheter, barn i andra länder. Att alla inte har det som vi – eller du. Nu blir det en fördjupning, säger Diana Löfberg.

De elever som vill och har möjlighet kommer att kunna få skänka leksaker och kläder de inte längre använder.

– Vi kommer dessutom in på återanvändning och hållbarhet. Därmed talar vi om värdeskapande lärande inte bara utanför klassrummet, utan till och med i ett globalt perspektiv.

Applåderna har just tystnat. Nu pratar publiken om allt mellan himmel och jord som har med dag och natt och ljus och mörker att göra.

Dygnet illustreras med åtta tårtbitar.

Balansera mera! I förskoleklassen arbetar de med genomtänkta övergångar mellan aktiviteter, både i praktiken och teorin.

Prev

Next