Flippa klassrummet – irl

”Kan vi inte göra något åt klassrummet? Det känns så tråkigt!”

Det var en rejäl underdrift. Färgen på väggarna var från förra millenniet, bord, stolar och hurtsar var slitna. Möbleringen kunde härstamma från tidigt 60-tal. Nikola fortsatte:



”Detta är vår arbetsmiljö, ska det vara så här?”



Resten av klassen höll med och väntade på vad jag skulle säga. Först var jag inne på att dra igång autopiloten med de vanliga begränsningarna: bristen på pengar och tid, men till min egen och klassens stora förvåning sa jag istället:



”Ok, flippa klassrummet.”



Alla eleverna stirrade på mig.



”Filippa?” sa Adam.



”Flippa!” sa jag. ”Gör om klassrummet alltså. Ni får ansvar för det, kom överens om hur det ska vara, inget strul, jag litar på er.”



Med dessa ord lämnade jag klassrummet och de förvånade eleverna åt sitt öde. Det fanns, som jag såg det, två scenarier som kunde bli resultatet av detta. Ett: jag skulle bli hyllad unisont på kollegiet som den mest progressiva pedagogen som beträtt den norra hemisfären, eller två: jag skulle bli fullständigt idiotförklarad. Det lutade åt det senare, men det hade ingen betydelse.



När jag kom tillbaka till klassrummet var där liv och rörelse. Jag öppnade dörren, eleverna tystnade och inväntade min reaktion.



Vid första anblicken såg det ut som om en tsunami hade inträffat. Katedern var placerad mitt i klassrummet med arbetsbord för eleverna runt omkring. Borden var placerade lite överallt i rummet, en del i grupp, något enstaka för sig självt. Där fanns inga raka linjer, ingen uppenbar systematisk tanke mer än att alla verkade ha fått igenom sin vilja. Längst ner i klassrummet hade eleverna skapat ett utrymme med hjälp av några hurtsar.



”Vad finns där bakom?” frågade jag.



”Böcker. Det är vårt bibliotek”, sa Nour.



Smart, tänkte jag. Isa fortsatte:



”Katedern står i mitten så alla har lika nära till dig och imorgon ska vi ta med planscher från KP och sätta upp på väggarna.”



”Se’n slängde vi dom döda krukväxterna”, sa Simon.



Det såg riktigt coolt ut. Jag kunde bara applådera eleverna för deras engagemang och det sätt de löst uppgiften att förbättra klassrumsmiljön på. Lektionerna under eftermiddagen med den nya möbleringen gick också väldigt bra. Alla var fokuserade.



Det vara bara en fråga som gnagde i mig: hade det verkligen funnits krukväxter i klassrummet?

Mikael Hissar

Teams som redskap vid undervisning av elever med problematisk skolfrånvaro.

... och Dissar

Regeringens hantering av coronapandemin i grundskolan.

 

Mikael Ekström

Mikael Ekström

Lärare, författare och krönikör.

Testa GRAI • Din kreativa AI-kollega i skolan

Vill du spara tid och få tillgång till snabb och tillförlitlig information som kan lyfta din undervisning? GRAI är en AI-tjänst, utvecklad för att ge dig inspiration, nya idéer och praktisk hjälp som du kan använda i din undervisning.

Testa GRAI här

Läs vidare?

Denna artikel är publicerad i Grundskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in som prenumerant.

Så här läser du vidare
Börja prenumerera på Grundskoletidningen så får du bland annat tillgång till lektionsupplägg, workshopmaterial och lärorika reportage

Kompetensutveckling för hela arbetslaget! 

Bli prenumerant

Vi hittar dessvärre ingen aktiv prenumeration kopplad till uppgifterna du angivit

Om du redan är prenumerant

Har du en prenumeration på Grundskoletidningen men lyckas inte logga in? Då kan någon av de två nedan förslagen hjälpa dig med detta.

  • Har du inget digitalt konto ännu? Då skapar du enkelt upp ett konto kopplat till din prenumeration för att kunna logga in och läsa alla artiklar.

Skapa ditt digitala konto

Vill du bli prenumerant?

Grundskoletidningen är fullspäckad av kunskap, lektionsförslag och workshoppupplägg - perfekt för din och arbetslagets utveckling.

Bli prenumerant