”Jag blev inte lärare för att vara domare”

De flesta lärare förknippar matriser med hårdtuggad bedömning. Men i centrum av Johan Alms kamp för att förflytta Skolsveriges
fokus från bedömning till lärande står just en matris. Lärande­matrisen, som han tror kan ge lärarna bättre förutsättningar att
vara det de borde – elevernas coacher.

En friidrottstävling förutsätter ett antal roller. I centrum står atleterna. De coachas av erfarna tränare, i en strävan att hoppa längre eller springa snabbare. Därtill kommer domarna, som mäter hur högt atleterna hoppar och hur snabbt de springer.

Författaren, skolutvecklaren och tidigare läraren Johan Alm ser sporten som en träffande men enkel metafor för skolan. Om skolan vore en friidrottstävling, förklarar han, så vore eleverna förstås atleterna. Lärarnas roll är att både agera tränare och domare.

– Men att ta tid och mäta avstånd kan vem som helst göra. Den svåra, roliga och betydelsefulla uppgiften är att vara tränare. Den svenska skolan är byggd på premissen att vi lärare ska berätta för eleven hur det har gått, efteråt. Men vi har ju skapat skolan för att lära eleverna, inte bedöma dem. Jag blev inte lärare för att vara domare – jag ville vara en coach!

Johan pustar ut i telefonluren. Det märks tydligt att det här är hans stora hjärtefråga. Kanske inte så konstigt, eftersom han efter 30 år som lärare har valt att satsa allt på att försöka få till en förändring – och flytta skolvärldens fokus från bedömning till lärande. Därtill med en matris, trots att sådana i regel förknippas med just bedömning.

”Lärare har aldrig någonsin lagt ner så mycket tid på att dokumentera och förklara mål för eleverna – samtidigt som eleverna aldrig tidigare förstått sämre.”

Det var därför med blandad förtjusning han satte tänderna i Skolverkets nya allmänna råd. På sin blogg utbrast han ’Äntligen!’ över det faktum att man ’vågade’ förkasta bedömningsmatriser.

Samtidigt beklagade han sig nästan över begreppet han en gång valt att fästa vid sitt eget verktyg; lärandematriser. Risken är att lärandematriser dras över samma kam som bedömningsmatriser. Trots att de enligt Johan är vitt skilda saker. Och trots att lärandematriser enligt honom skulle kunna vara lösningen som Skolverket efterfrågar – utan att veta om det.

– Det är välkommet att de i de allmänna råden slutar uppmana lärarna till att lägga en massa tid på att dokumentera sådant som inte leder till lärande. Men problemet är att de inte ger några alternativ. Och det är ju det lärarna skriker efter. Skolverket verkar vilja att man ska återgå till det man gjorde för 10–15 år sedan, alltså göra bedömningar utifrån lösa anteckningar. De signalerar också att vi ska förklara målen i mindre utsträckning. Men lösningen är att förklara bättre.

Så vad är skillnaden? Bedömningsmatriser består ofta bara av kopierade fraser från kunskapskrav fördelade i betygsspalter.

Meningen är att eleven såväl som läraren ska kunna se vad som behövs för respektive betyg. Men innehållet och språket är obegripligt för en elev, menar Johan Alm. Och det är svårt att inte hålla med när man läser formuleringar som ”Eleven anpassar sig till mottagaren till stor del” i en bedömningsmatris för muntliga presentationer.

– Vad gör man när man anpassar sig till stor del? Det har lärare svårt att formulera. Hur ska då en elev veta? Och hur ska lärare då veta vad de ska undervisa om?

Lärandematriser går enkelt uttryckt ut på att läraren sätter sig ner och skriver ut exakt vilka handlingar som momentet faktiskt innebär på ett sätt som eleven förstår. Till exempel ”tittar på dem jag talar till” eller ”visar med händerna vad jag berättar om”. Alltså ”iakttagbart lärande”, som Johan beskriver det. Allt fortfarande med en direkt koppling till kunskapskraven.

– Lärandematriser är bara verktyg, det enda gemensamma med bedömningsmatriser är rutorna. Nej, det intressanta är innehållet – att man fyller det med begripligt lärande istället för bedömningar.

I och med att lärandet består av iakttagbara handlingar kan man konstatera – inte värdera – vad eleverna har lärt sig att utföra, fortsätter Johan.

– Det blir så pass tydligt att eleverna själva kan se när de har klarat momentet. Och så länge du jobbar med respons längs vägen kommer bedömningen av sig själv.

Han fullföljer sin metafor om friidrott:

– Om jag hade använt en bedömningsmatris så hade jag checkat av att den atlet som sprang på tiden 2.30 minuter får C och att den som sprang på 1.30 får A. Men det lär de sig inte mer av! Lärandematriser handlar om inte om att pricka av efteråt, utan att beskriva vilka handlingar eleven behöver träning i för att lyckas bättre.

Johan Alm
Johan Alms ”förmågetrappa” omfattar de vanligaste förmågorna och visar hur de relaterar till varandra.

Intresset för Lärandematriser har växt sig stort runt om i landet (och även Finland). Johan Alm har startat handledarutbildningar om verktyget, och driver skol­utveckling på så många skolor han hinner med. Han har till och med tvingats tacka nej till över 200 skolor och kommuner av ren tidsbrist.

Det stora intresset beror på bristen på förklaringsverktyg som fungerar i praktiken, tror han.

– För ett par år sedan gjorde Skolverket en utvärdering av betygsskalan och kunskapskravens utformning. Då slog man fast att lärare aldrig någonsin lagt ner så mycket tid på att dokumentera och förklara mål för eleverna – samtidigt som eleverna aldrig tidigare förstått sämre. Det är en ganska sorglig situation.

Mitt i allt detta tycker han att Skolverket i de nya allmänna råden eldar på den bedömningshysteri han anser att Skolsverige måste försöka skaka av sig.

– De har ersatt det gamla materialet för råd om undervisning med råd om betygssättning. Det skickar signaler om vad man anser vara viktigt. Lägg därtill alla otaliga betygskurser och digitala plattformar för bedömning som florerar – allt handlar om den summativa bedömningen. Och Skolverket förstår inte vilken roll de har haft i detta. De tycker att det är konstigt att folk börjat fokusera på bedömning när de själva har gett ut bedömningsmaterial med bedömningsstöd på en bedömningsportal.

Syftet med att ta fram lärandematrisen var i första hand att hjälpa de egna eleverna. Men nu har Johan Alm lyft blicken.

– Lärandematrisen ökar både likvärdighet och elevers lärande. Men ambitionen är att på lång sikt bryta bedömningsparadigmet. Att Skolverket åtminstone erkänner bedömningshysterins problem är steg ett. Men vi måste ta hundra till.

Johan Alm

Gör: 56.
Bor: Malmö.
Gör: Skriver färdigt det sista på min kommande bok Iakttagbara mål – att göra lärande synligt (Gothia Fortbildning, 2019). Driver handledarutbildningar och är ute i hela landet och hjälper lärare att uttrycka lärande begripligt för elever.
Bakgrund: 30 år som lärare på alla tänkbara skolor och stadier.
Drivkraft: Att ge elever verktyg och viljan att förstå.

 

Mårten Färlin

Mårten Färlin

Erbjudande - bli prenumerant!

Just nu får du det aktuella numret om PISA-undersökningen på köpet när du tecknar en prenumeration. Gäller t.o.m. 31 december 2019.
Läs mer

Så här kan du läsa vidare
Logga in eller börja prenumerera så får du tillgång till alla fördjupande och inspirerande artiklar i Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide.
Kompetensutveckling när den är som bäst.

Bli prenumerant