Mitt första riktiga skolledaruppdrag gick mig nästan förbi på grund av en påse bullar. Som tur var tackade den som erbjöds jobbet nej. När de skulle börja om med rekryteringen så sa en av dem som deltagit vid intervjuerna till rektorn. ”Men hon den där Jenny, var inte hon bra?” Rektorn svarade eftertänksamt ”Jo ... men det var så konstigt det där hon sa om bullarna.”

När vi till slut sågs för att skriva kontrakt frågade rektorn plötsligt: ”Vad menade du egentligen med det där svaret?”

Jo så här var det. Under första intervjun fick jag mängder av frågor om strategi, skolutveckling, resultatförbättring, erfarenheter av ledarskap och elevhälsa. Sedan fick jag den där frågan som skulle mäta hur jag klarade stormen. Vad gör du om det blir motstånd och konflikt i personalgruppen? Hur gör du för att stå kvar när det blåser? Hur arbetar du för att komma vidare med det som behöver göras?

Svaret kom direkt. ”Jag börjar med att på mötestid bjuda på bullar eller något annat hembakt som jag har gjort själv.”



Jag vet att jag kanske borde ha svarat något mer vetenskapligt eller faktabaserat kring att leda skolutveckling, men jag tolkar ofta frågor väldigt konkret och svarade därför väldigt konkret. Det som var synd var kanske att rektorn inte frågade. Och sedan? Jag fick inte utrymme för att förklara hur jag som skolledare alltid tar mig tid att förklara, förankra, arbeta med delaktighet, lyssna in kritik, driva på, renodla, ta om igen för att sedan när alla är med och engagerade hålla i stadigt framåt.

Ofta när vi är mitt i den hektiska verksamheten ska lärare på noll sekunder ställa om från undervisning till sen eftermiddagskonferens, där de ska utvecklas, delta och fatta beslut om skolan som alla kan få leva med i åratal. Under årens lopp hade jag sett alltför många skolledare möta en stressad och utmattad grupp som man försökte peppa igång och inte fattat alls varför ingen jublade över alla förslag som hystades ut. ”De är inte förändringsbenägna, alla åker i den där sista vagnen”, sa den i ledningsgruppen som senast varit på FIRO-utbildning. Jag tänkte alltid nej, de är nog bara trötta och hungriga.



Att ge alla som arbetar i skolan minst 15 minuters ställtid innan konferens där det bjuds på frukt, hemgjorda mackor eller frasigt hembakt äppelpaj – det om något är att kvalitetssäkra verksamheten. Fika har varit mitt främsta och mest uppskattade tips till nya skolledarkollegor.



En av dessa före detta kollegor intervjuades för två veckor sedan. Han hade precis fått pris som en av årets skolledare i sin kommun. Han lyfte fram den gemensamma fikastunden på sin skola som en central arena och en väg till gemensam framgång. Jag tänkte då med glädje tillbaka på vårt samtal om vikten av fika som vi hade när han var ny.