Det finns inga genvägar till god undervisning

Karin Boberg: ”Våga ställa de obekväma frågorna om ditt ledarskap”

Någon har sagt att endast en dåre gör samma sak om och om igen och tror att nästa resultat ska bli annorlunda. Kanske är det vi lärare. År efter år möter jag nya grupper av elever och tänker: ”Nu händer det, mitt ledarskap kan stå tillbaka och allt kommer att flyta på.” Men det har aldrig hänt. Tillsammans med alla andra kvaliteter som en lärare med gott ledarskap behöver måste jag varje läsår på nytt vässa den där kroppsligt tydliga, vägledande och prestigelösa ledaren. Det är detta långsamma, tydliga, konsekventa och ibland frustrerande arbete som ger resultat. För det är ju vårt ledar­skap som lärare som avgör hur undervisningen fungerar, det kan inga tjusiga läromedel eller digitala appar ta ifrån oss.

Att ständigt reflektera över vad jag gör är grunden i min egen utveckling och som lärare måste jag då våga ställa de där obekväma frågorna till mig själv. Frågor med svar jag inte alltid vill höra eller ha. Det är utmanande och svårt. Ändå är det jag som är mitt eget främsta verktyg och när jag ser på mig själv på ett reflekterande sätt händer det saker som kan gynna min undervisning och mitt ledarskap:

Är det gruppens beteende eller mitt förhållningssätt som gör lektionerna till vad de blir?

Är det eleverna som presterar illa eller är uppgifterna jag ger för obegripliga?

Efter många år i yrket vet jag att nyckeln till bra undervisningen handlar om ledarskap, det finns inga genvägar. Det kan kännas tradigt, enahanda och tröstlöst men faktum är att mänskligheten utvecklas otroligt långsamt. Visst vore det fantastiskt om varje generations födelse innebar att vi alla utvecklades lite, lite mer. Men så är inte fallet. Relationer behöver skapas på nytt och nya personliga möten vårdas. Varje tonåring ska ta sin strid, varje sexåring sin och varje tioåring sin.

Varje misstag, konflikt och diskussion är unik i sitt sammanhang och behöver tas om igen: 

Varje misstag, konflikt och diskussion måste tas om och om och om igen: 

Är det gruppen som inte lyssnar eller är det jag som är otydlig?

Är det rätt längd på genomgången eller vill jag säga för mycket?

Följer jag det som står i läroplanen eller låter jag tradition och förväntningar styra?

Läraryrket är i mångt och mycket ett ensamjobb. Visst hör vi till ett sammanhang i ett arbetslag och vi möter runt trettio elever i våra klassrum. Men när det kommer till mig som mitt eget verktyg står jag ofta själv. Att våga se till och utvärdera vad jag gör i mitt klassrum har betydelse för min yrkesroll och min undervisning. Hur ofta är det eleverna som faktiskt beter sig illa eller förutsättningarna de får av mig som skapar situationerna? Det är inte alltid frågorna ger entydiga svar men att ställa dem till mig själv och reflektera över vad svaren betyder kan utveckla det som påverkar min undervisning allra mest: mitt ledarskap. 

 

Vad tycker du? Håller du med eller har du en annan åsikt? 

Kommentera gärna på Facebook: facebook.com/Grundskoletidningen

Läs vidare?

Denna artikel är publicerad i Grundskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in som prenumerant.

Så här läser du vidare
Börja prenumerera på Grundskoletidningen så får du bland annat tillgång till lektionsupplägg, workshopmaterial och lärorika reportage

Kompetensutveckling för hela arbetslaget! 

Bli prenumerant

Vi hittar dessvärre ingen aktiv prenumeration kopplad till uppgifterna du angivit

Om du redan är prenumerant

Har du en prenumeration på Grundskoletidningen men lyckas inte logga in? Då kan någon av de två nedan förslagen hjälpa dig med detta.

  • Har du inget digitalt konto ännu? Då skapar du enkelt upp ett konto kopplat till din prenumeration för att kunna logga in och läsa alla artiklar.

Skapa ditt digitala konto

Vill du bli prenumerant?

Grundskoletidningen är fullspäckad av kunskap, lektionsförslag och workshoppupplägg - perfekt för din och arbetslagets utveckling.

Bli prenumerant