När stöket blir permanent räcker ingen till

Hur mycket vet politikerna, på riktigt?

Jag diskuterade den frågan med en kompis för ett tag sen. Vi är båda författare och åker sen några år land och rike runt på besök till olika högstadieskolor. Jag vet inte hur många jag besökt under dessa år, men jättemånga.

Jämfört med att jobba som riktig lärare är det en räkmacka att göra författarbesök. Jag är där en dag, träffar några klasser, gör mina skrivövningar, åker hem. Oftast går det minst hyfsat, ibland jättebra. Men ibland går det inte alls.

Jag talar inte om enskilda lektioner nu. Om en klass råkar ha en vikarie och är lite stökiga på grund av det. Sånt förstår jag. Det jag inte förstår är när jag blir inbjuden till en kommun, är på flera skolor, träffar till exempel alla åk 8:or, och alla är mer eller mindre kaos. Alltså alla. Och så här är det bara – för det är det normala?

Tjugofem­—trettio elever på en lärare. En del av dessa elever borde ha svenska som andraspråk, men en sån grupp finns inte just nu, så de är med på de vanliga lektionerna.

Tillsammans med en annan grupp med stora (stora!) koncentrationssvårigheter. De vispar runt i klassrummet, för det finns ju ingen resurs för dem heller. De ska inkluderas. De skapar sån oro att de där eleverna, som i en annan miljö kunde ha skärpt till sig och fokuserat, de är också helt laglösa nu. Vem ska hinna stoppa dem? Kvar finns några ynka få som hukar i bänkarna och försöker jobba.

Brasklapp: en enda lektion säger inte allt om en skola, det vet jag. Men man lär sig se skillnad mellan tillfälligt stök och normaliserat, permanent stök.

Jag var några dagar i en sån kommun i höstas. Likadana problem överallt. Lärarna var rutinerade, kunniga och rimliga, men vad tusan hjälpte det?

Det är bara så att det inte går att ha tjugofem elever per lärare överallt, för då förlorar man samtliga dessa tjugofem elever. Ska vi tillåta det? Har vi inte högre ambitioner?

Det var efter den veckan jag helt uppgivet pratade med min kompis. Vet politikerna om hur det är? För om de vet, hur fan kan de tillåta att det fortsätter?

Jag har ingen klämkäck avslutning på den här texten. Jag är bara frustrerad. Svensk skola brukade vara världsbäst på att utjämna skillnader. Det är ett fint minne. Något att vara stolta över. Och sakna.

Nya Karolinska har blivit 47 miljarder dyrare än beräknat. Miljarder. Vinstdrivande friskolor skrattar hela vägen till banken.

Brasklapp: jag vet att det är en naiv sammanblandning av ekonomin att jämföra dessa, men kom igen, samtidigt är det väl inte det? Har vi råd med 47 miljarder extra till Nya Karolinska och rekordvinster för friskolekoncerner borde vi ha råd med svenska 2-grupper. Eller? 

JOHANNA HISSAR

Våren! Kanske är det ålderstecken, men vintern och mörkret blir jobbigare för varje år. Men nu är det vår! Vi klarade det.

... OCH DISSAR

Svenska Akademien. Kommentar överflödig.

Läs fler

Johanna Lindbäck

Johanna Lindbäck

Författare, lärare och recensent. En av grundarna till sajten Bokhora.se och Sveriges läsambassadör 2013-2015. Hon gör nu podden Bladen brinner om barn- & ungdomslitteratur tillsammans med Lisa Bjärbo.

Läs vidare?

Denna artikel är publicerad i Grundskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in som prenumerant.

Så här läser du vidare
Börja prenumerera på Grundskoletidningen så får du bland annat tillgång till lektionsupplägg, workshopmaterial och lärorika reportage

Kompetensutveckling för hela arbetslaget! 

Bli prenumerant

Vi hittar dessvärre ingen aktiv prenumeration kopplad till uppgifterna du angivit

Om du redan är prenumerant

Har du en prenumeration på Grundskoletidningen men lyckas inte logga in? Då kan någon av de två nedan förslagen hjälpa dig med detta.

  • Har du inget digitalt konto ännu? Då skapar du enkelt upp ett konto kopplat till din prenumeration för att kunna logga in och läsa alla artiklar.

Skapa ditt digitala konto

Vill du bli prenumerant?

Grundskoletidningen är fullspäckad av kunskap, lektionsförslag och workshoppupplägg - perfekt för din och arbetslagets utveckling.

Bli prenumerant